Grekland – Ett varv till med Anna

Ett klassrum fyllt av glädje

Av Anna 31 juli 2021 I Afghanistan, Grekland, Hemlöshet, Irak, Kriget i Syrien, Kurdistan Inga taggar 0

Här kommer en av veckans rapporter från Suzanne som är i Aten och arbetar igen. All beundran till dig och dina medarbetare, Suzanne!

Idag hade vi lektion med de yngre barnen igen, och vi hade det så roligt. De började med att kolla sina ord och de hade varit så duktiga och lärt sig så väl. Jag är så stolt över dem!

Efter att de testat sina ord gjorde vi ”English morning” à la Metis. En elev ställer frågor om dagen och drar sedan stickor om vem som ska svara. Eleven som frågar skriver svaret på tavlan. Det gick jättebra, och de tyckte alla att det var roligt.

Dagens bokstav var K och trots att det kanske är en lite halvsvår bokstav att hitta ord på när man är nybörjare så stoppade vi efter 13 ord. Sista ordet fick bli “kind”. De skrev sina ord och meningar och nu börjar de veta hur det är vi jobbar så allt går lite snabbare.

Idag invigde vi också våra fyra nya ukuleles. Vi spelade ganska länge och växlade mellan D, bm och G. Våra nya små barn hängde med så gott de kunde. Tack och lov är vi fyra vuxna som kan hjälpa dem. Vi avslutade med en sångstund.

Direkt efter att lektionen var slut tog vi oss till Hope Café för att fylla på blöjförrådet och hjälpa till med dagens distribution. Vi tömde verkligen hyllorna i affären på blöjor. Fyra hela vagnar fyllde vi och sprang med gatan upp och ned.

Sara och Mahmoud hade gjort en massa hygiene packs för att kunna dela ut tillsammans med matkassarna.

På eftermiddagen fick vi en liten överraskning när det helt plötsligt dök upp en van med mat åt oss. Organisationen Christian Refugee Relief från Holland hade med sig bland annat potatis, bönor, linser, blöjor, vuxenblöjor och schampo. Mycket välkommet! Ett fantastiskt trevligt gäng bar in den ena lådan efter den andra.

Efter utdelningen på Hope var vi inbjudna till middag hos min vän Sylvester. Massor med god pakistansk mat. Vi blev sittande länge och pratade och bara njöt av att få vila lite och umgås med fina vänner.

Jag hade en uppgift kvar för dagen. Jag hade lovat en av våra volontärer att skriva ett rekommendationsbrev åt honom. De fantastiskt hjälpsamma människorna på hotellet Semeli hjälpte mig att skriva ut det och jag mötte sedan Mohammad Ali och gav honom hans brev. Han har fått jobb i Tessaloniki så snart är han på väg dit för att påbörja sitt nya jobb för en organisation där.

Jag har just avslutat dagen med att lämna en matkasse till mina fantastiska grannar Akash och Maria. Akash är skolans ”vaktmästare”. Deras lilla dotter Jess fick en playdough som kom med pallarna från Tyskland. Hon blev så himla lycklig. Detta är världens bästa “jobb”. Att göra små barn lyckliga!

***

Tack Suzanne!

Och tack du som har läst — om du vill vara med och stötta arbetet på Hope Café kan du swisha en gåva till 123 242 88 37!

”Var vi kommer ifrån, var vi har varit och vart vi skulle vilja åka”

Av Anna 22 juni 2021 I Afghanistan, Grekland, Irak, Kriget i Syrien, Kurdistan Inga taggar 0

Suzanne och Anita som är i Aten nu och volontärarbetar på Hope Café har gett mig lov att publicera några dagsrapporter här på bloggen. Här är en från Suzanne!

Vi går igenom alfabetet — tre av barnen har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva på sitt eget språk.

Sex förväntansfulla men väldigt skolovana barn kom idag vår första lektion med vår första klass i skolan Beams of Hope på Hope Café. Vi började lektionen med ”Today’s letter” som var A. Vilken överraskning! 🙂

Tack och lov för vår *Head Girl* som hjälper de yngsta barnen, de som inte har gått i skolan tidigare.

Vi gjorde meningar, och de fick en läxa tills på torsdag. Anne visade världskartan, och vi pratade om var vi kommer ifrån, var vi har varit och vart vi skulle vilja åka.

Vi har döpt våra ukuleles och gått igenom vilket finger vi använder var och hur vi håller handen. Barn tycker alltid det är lika roligt när jag ber dem visa finger nummer två! Idag gick lärde de sig ackorden D och bm.

Vi döpte våra ukuleles och jag lärde dem två ackord innan vi avslutade lektionen med att sjunga sången “I’m yours”. ’

Tänk så fort en och en halv timma går!

Innan vi började lektionen kom Food Kind med en leverans av matvaror som går till matpaket för människor som av olika anledningar behöver lite extra proteiner. Det är till så stor hjälp för oss.

Massor med ägg, mjölk och lök. Underbart!

Massor med ägg och mjölk fick vi, och idag dessutom flera säckar med lök.

Efter vår lektion gick vår lilla elev Sara och jag till optikern för att välja ut ett par bågar till henne och beställa hennes glasögon. På torsdag efter lektionen ska vi gå och hämta dem åt henne. Tack alla ni fantastiska människor som hjälpte till så vi kunde köpa dessa glasögon åt henne!

På eftermiddagen hade Kerrie och jag ett litet möte där vi diskuterade en massa olika saker som vi behöver ta itu med och göra. E

Vill du stötta oss finns det så många sätt du kan hjälpa till på. Du kan dela inlägg, skriva stöttande kommentarer, tro mig … De är så värdefulla!

Du kan komma till Aten och arbeta som volontär.

Det finns så många sätt! Om du vill och har möjlighet att hjälpa oss ekonomiskt på Hope Café eller Beams of Hope får du gärna swisha ett bidrag till 1232428837.

***

Tack kära Suzanne!

Anita i Aten

Av Anna 20 juni 2021 I Afghanistan, Grekland, Irak, Kriget i Syrien, Kurdistan Inga taggar 1

I vanliga fall är Anita samordnare för en del av Team Sweden Volunteers insamlingsarbete — det är hon som har lett sortering och packning på en före detta sommargård i nordvästra Skåne och bland annat lyckats skicka många barnvagnar till barnfamiljerna som har fastnat i Grekland på sin väg från olika länder i Mellanöstern.

Men just nu är Anita volontär på Hope Café i Aten. Hon berättar:

Idag vaknar jag i Aten, till min andra dag som volontär hos Hope Café. Jag har övernattat i enkel och fin lägenhet helt för mig själv, eller nästan i alla fall! Trots att det flyttstädades noggrant igår, trots enorma mängder giftig spray, så har jag haft sällskap av ett antal kackerlackor. Huuu! Omtänksamma Suzanne Melville hade ställt mera spray på en stol intill sängen, så när jag tittade upp från boken kunde jag genast spraya ihjäl den som kom gående på väggen bakom sängen.

Dagen igår var förstås full av intryck. Hope Café är ett ordnat kaos i en pytteliten lokal. På morgonen fick jag följa en liten skolklass med 8 barn, med sina två lärare i engelska. Den lektionen avslutades med en lektion i ukulele. Mycket glada barn gav sig iväg!

Det var matutdelningsdag, då familjer kommer för att hämta en kasse basvaror till den kommande veckan. Potatis, lök, morötter, ett par frukter, ris/pasta, linser, te, mjöl och tomatpuré är en del av innehållet.

Mitt jobb blev att väga upp linser och ris i påsar från stora säckar. Mycket billigare än att köpa mindre förpackningar, förstås!

Jag hittade en del av de saker vi skickade från Team Sweden Volunteers i slutet av april, det var lite upplyftande! Det mesta har delats ut redan, men det fanns några babypaket, några stickade nallar i en sydd påse och ett litet paket Bamseblöjor, inköpt på Citygross i Höganäs!

Blöjor, blöjor, blöjor …! De senaste tre veckorna har det i princip varit helt slut på blöjor hos alla volontärorganisationer i Aten. Alltså har det inte funnits några till barnen. Jag har ungefär 40 Euro att köpa blöjor för idag — tack familj och vänner! Varje euro utöver det hjälper, så den som vill och kan får gärna swisha liten eller större slant till 0739280611. Jag omvandlar dem genast till blöjor, jag lovar!

***

Tack Anita!

På väg till Moria

Av Anna 10 oktober 2020 I Grekland Lesbos, Lesvos 0

Det går nog inte att förstå hur förfärligt det har blivit att vara flykting på Lesbos efter branden i Moria.

Såhär kan det bli när man snabbt sätter upp tält där på hösten.

Det hjälper bara lite att FN:s stora flyktingbiståndsorganisation har tälten när så mycket annat inte fungerar och när vädret är som det är.

Och här bor både vuxna i alla åldrar …

… och många barn.

Det finns inte heller tält så att det räcker till alla.

Alla de här bilderna kommer från några av Team Sweden Volunteers uppdateringar de senaste veckorna.

En av dem som arbetar i Team Sweden Volunteers är Anita Gunhammar, som har haft ett enormt ansvar för insamlingsarbetet i hela Skåne de senaste veckorna. Som tur är har hon kunnat använda Örestrand som insamlingsplats — det är från början en av Missionsförbundets sommargårdar, och den ligger otroligt vackert vid vattnet i Höganäs, fast jag tror att det var församlingen i Lund som ägde den. (Jag var där och föreläste en sommar för kanske tio år sedan.) Numera är det kommunen som har hand om den, Anita har fått låna kyrksalen, och de här veckorna har det arbetats helt frenetiskt med urlastning, sortering, packning och omlastning där.

Barnvagnar samlas in för att de minsta barnen ska ha åtminstone en trygg plats när familjen inte har något hem.

Barnmat behövs mer än vad som går att köpa på plats i Grekland och packas för sig.

Varma kläder till barn behövs det hur mycket som helst av.

När jag såg den här bilden blev jag lite tagen — jag tror att det är nästan enbart Två trådändars-plagg alltihop! Nu är det ju inte jag som har uppfunnit den rektangulära ringningen, men jag vet att Två trådändars-modellerna stickas mycket i hjälpstickningssammanhang. Så många timmars omtanke bara på den här bilden!

Och det här är innehållet i ett paket som jag skickade till Anita — hälften från mig och hälften från textilhandarbetsgruppen Händiga händer här i Kalmar.

Anita hade sinnesnärvaro nog att ta en egen bild av de här sockorna när de kom. Så viktigt!

Örestrand har stora utrymmen, och det har behövts under de här veckorna.

Jag skickade ju det lilla mösspaketet med posten, men många har kommit med bilar och släp för att lämna in bidrag från sig själva och andra.

Anita har gång på gång bett om hjälp med att ta emot och sortera och packa allt — och det har fungerat.

Nu åker lådor och barnvagnar till Grekland.

”Långtradaren vi ska fylla idag och frakten till Grekland står Loppan, Höganäs Internationella Hjälpförening, för”, skriver Anita.

Från den här vackra platsen …

… till en plats som också är vacker egentligen, men där människor just nu tvingas leva såhär.

Vill du bidra till frakten för något av de andra lass som packas på olika ställen i Sverige nu? Team Sweden Volunteers har Swish 123 355 94 08 och Plusgiro 78 62 78-2.

”Som du förstår växte detta till ett samarbete där privatpersoner, företag och ideella organisationer gått samman på det mest fruktbara sätt. Jag är djupt tacksam”, skriver Anita.

Anita, här kommer massor av beundran till dig för din del i det här enorma projektet!

Full fart på Hope Café i Aten

Av Anna 16 juli 2020 I Grekland Inga taggar 0

Suzanne Melville är tillbaka i Aten, och jag har bett om lov att publicera en del av det hon har skrivit de senaste dagarna. Arbetet på Hope Café är nästan ännu viktigare än tidigare. Det som pågår i Grekland och i flera andra länder där människor på flykt har fastnat får vi inte glömma även om våra stora medier oftast gör det!

***

Innehållet i en familjematkasse (mängderna anpassas efter hur stor familjen är). Foto: Suzanne Melville

Allt är så annorlunda nu under coronakrisen. Vi började dagen med ett ”staff meeting” över ett par koppar kaffe och pratade om veckan men också om framtiden och hur vi ska jobba vidare för att kunna möta de nya behov som hela tiden uppstår.

*Hos frukthandlaren. Bild tagen med Suzannes telefon*

Just nu är det fokus på överlevnad. Mat! Mat, blöjor och mediciner. I början av veckan planerade vi inköpen och åkte sedan till frukt- och grönsaksmarknaden i Omonia för att handla från min favoritegyptier. Det är alltid lika roligt att träffa honom, och man går alltid därifrån med magen full av frukt.

När skolan slutade för terminen samlade min klass in pengar till Hope Café, och idag använde jag dessa pengar för att köpa mängder av potatis, lök, morötter, äpplen och ägg att lägga i veckans matkassar. Vi behöver fylla på med en massa andra saker senare under veckan, men de varorna kommer vi att köpa på ett annat ställe.

Vi åkte tillbaka till caféet och klippte en massa äggkartonger i bitar för att få förpackningar anpassade till de familjer som kommer för att få sina matkassar.

Människor sover utmed gatorna i Aten. Foto: Suzanne Melville

Det där med mänskliga rättigheter och barnkonventionen känns som ett skämt när man går omkring på gatorna här. Det gör mig förtvivlad!

Matkassar packade för utdelning. Foto: Suzanne Melville

Nästa dag började jag tidigt med att åka runt i Aten för att hämta upp donationer som skulle vara med i dagens utdelning och gick sedan och handlade resten av vad som behövdes till de veckomatkassar som skulle delas ut under dagen.

Vi gjorde våra påsar, och samtidigt som vi delade ut dem delade jag också ut en del kläder, bland annat t-shirts och hattar som Danne från #inteimittnamn hade skickat med mig ner till Aten. Det var så himla kul att få dela ut dem och berätta historien bakom dem. Så många glada leenden, så mycket fnitter och så glada ansikten.

Paret som har barn i Sverige. Foto: Suzanne Melville

Jag satte mig en stund för att prata med en man som kom för att få sin veckoranson (jag tycker det är så kul att få träna lite arabiska någon gång emellanåt). Han fick en t-shirt och en hatt, och när vi hade pratat en stund berättade han att han har sina två söner och en dotter i Sverige. Han gick och hämtade sin fru, och vi pratade ännu mer och ringde till hans barn. När det här paret kom med gummiflotte från Turkiet till Lesvos blev de bortmotade av grekiska högerextremister. De försökte gå i land på flera olika ställen, men vart de än kom stod extremister och tvingade ut dem på havet igen. Slutligen blev de till och med beskjutna av grekiska kustbevakningen som sköt sönder deras båt. Hur som helst bor de nu i Aten, granne med Hope Café. Det var så roligt att prata med dem, och jag hoppas de kommer och träffar mig ofta! Hans fru och jag har så mycket gemensamt och hade väldigt roligt tillsammans den korta stund jag hann umgås med dem.

En familj som jag intervjuade förra gången jag var här kom och bad om en matkasse. Det är en trebarnsfamilj, och de bor fortfarande, efter sju månader, i ett tält som de måste flytta varje dag. De har tid för intervju med migrationsverket i augusti nästa år och får än så länge ingen hjälp alls av vare sig UNHCR eller grekiska staten.

*Ahmad som har fått arbete på ett hotell. Foto: Suzanne Melvi*lle

Det är så mycket tragik hela tiden, så de positiva nyheterna blir så himla viktiga.

Idag har jag glatts med Ahmad som har fått jobb på ett hotell och som trots att han jobbat natt och ska jobba inatt igen kom och hjälpte mig på cafét.

Jag har glatts med Mohammad, vars barn har börjat skolan och nu i sommar framför allt studerar grekiska.

Och jag har glatts med Aisha som har färgat håret rosa, grått och blått och dessutom har fått ett jobb. Vi gick ner i källaren så hon kunde ta av sig sin hijab och visa mig. Hon var så fin!

Ibland känns allt så nattsvart, men idag har varit en riktigt rolig dag!

Snälla ni! Hjälp oss att hjälpa ytterligare några familjer. Om vi alla hjälps åt kan vi uträtta ännu fler mirakel. Några till barn kan få ett tält att krypa in i. Några till barn kan få en filt över sig när de ska sova. Några till barn kan slippa att gå och lägga sig hungriga.

Tack alla ni som hjälper till på olika sätt. All hjälp är så värdefull!
Om du vill hjälpa oss ekonomiskt får du gärna swisha till 0708-256277
Tack alla!

***

Tack för att du berättar, Suzanne!

Jag har inte Swish, så jag har skickat mina bidrag till Hope Café till ett bankkonto. Om någon av er också vill göra det, skriv till mig på annabraw[snabel-a]gmail.com, så ska jag skicka kontonumret!

En dag på Hope Café i Aten

Av Anna 16 juni 2019 I Grekland, Irak, Kriget i Syrien, Syrien flyktingar, flyktingmottagande 0

Här kommer en rapport från Suzanne Melville som är i Aten på Hope Café igen nu!

Situationen i Grekland blir bara värre och värre. Lägren är fulla, och squatsen utryms av polis och militär. Människor har ingenstans att bo och tvingas leva på gatan.

Den här familjen — mamma, pappa, en treåring och en nyfödd baby –lyckades fly från Syrien i december 2018. För att slippa helvetet i lägren på de grekiska öarna tog de landvägen genom norra Turkiet och över floden Evros till Grekland.

Nu straffas de av det grekiska systemet där man registreras i hotspotsen på öarna — de tvingas leva på gatan i Aten.

Igår kväll vid matutdelningen i Viktoria blev vi uppmärksammade på familjens situation av en av våra volontärer som själv är flykting. Familjen fick genast hjälp med mat och mjölk, och i kväll kommer de naturligtvis att få mat igen.

En annan familj som hjälper oss mycket på caféet blir strax hemlösa, och vi tänkte att vi ska försöka få tag i en lägenhet där vi kan låta båda dessa familjer bo.

Och så har det varit lördag. Idag har varit dagen då jag har handlat. Mycket!!!

Jag har köpt en massa blöjor för pengar som vår underbara lilla Alice har samlat ihop genom att sälja armband och hembakade kakor.

Vi tömde hyllorna på alla blöjor i storlek 4 och 5.

Eftersom blöjorna tog slut fyllde jag på med välling tills alla pengar var använda. Två barn här i gruppen gör jättefina nyckelringar, och pengarna de har samlat ihop använde jag till att handla välling.

Visst är det fantastiskt med dessa barn som gör saker för andra barn? Det är så otroligt rörande och ger så mycket hopp.

Jag var också på marknaden i Omonia och träffade min favvoegyptier. Det är alltid lika roligt att träffa honom. Hos honom fyllde jag på förrådet med grönsaker.

Det ser lite ut, men det är faktiskt 30 kilo potatis, 20 kilo lök och 10 kilo av resten, utom vitlöken som är tre kilo. Nu blir det lite variation i maten under veckan som kommer. Tack alla ni som hjälper till genom att swisha pengar så vi kan dela ut mat på torget i Viktoria.

Hope Café har egentligen stängt på lördagar, men vi hade trots det två intervjuer inbokade idag.

Det ena var en mamma som har ett tvillingpar på 11 månader. När hon kom in och satte sig brast hon i gråt. Hennes ena baby kan inte äta mjölkprodukter av något slag, varken sig bröstmjölk eller välling, utan att få fruktansvärda eksem över hela kroppen. En läkare har ordinerat en speciell slags sojavälling åt barnet, men den kostar 56 € per förpackning, och en sådan räcker bara i tio dagar.

Varje flyktingfamilj får 50€ per barn upp till 3 barn. Det ska räcka till allt för barnet.

Kan ni tänka er in i hennes situation? Jag försöker, men jag måste medge att det är väldigt svårt. Tänk att ha ett barn och inte kunna ge det mat. Den mat man har blir barnet sjukt av, och den mat barnet behöver har man inte pengar att köpa. Jag kan inte tänka mig en värre situation som förälder.

Tack vare våra hjälpande barn kunde vi i alla fall hjälpa denna mamma med blöjor och välling till hennes andra barn. Vi visade bilder av Alice, och vi stod där alla med tårar i ögonen. Det blev så verkligt just då vilken skillnad dessa barn gör.

Efter detta möte var det dags för ”matfabriken” igen. 146 portioner blev det idag.

Maten som lagades var pasta och tomatsås med kikärter, potatis och tomat toppat med lite grönt.

Två skrev på locken, två hällde upp maten i formar, två la på locken och två satte fast dem. Det går så fort när många hjälps åt.

Vi provade lite olika språk!

Väl på Viktoria var det i kväll en väldigt lugn utdelning.

Många barn, men det var inte så stressigt som det var igår. Det kändes bra.

Efteråt åkte vi alla tillbaka till Hope Café och åt tillsammans. Det har varit en riktigt trevlig om än fläckvis stressig dag idag.

Vill du vara med och hjälpa till att fixa matutdelningen i Viktoria eller inköpen av blöjor och välling till barnen? Swisha gärna till 0708-256277 eller gör en överföring till SEB-kontot 5694 066 2367.

***

När jag läser det som Suzanne skriver och ser bilderna inser jag återigen att det inte går att förstå hur olika våra livsvillkor är. Att Europas gränser är stängda för människor på flykt kan få oss att tro att ingen flyr längre. Så är det ju inte alls. Och så länge som FN-organisationerna och andra större biståndsorganisationer inte klarar att reda ut situationen i de länder dit stora mängder människor har kommit de senaste åren är det arbete som görs på platser som Hope Café helt avgörande. Jag hoppas att många, många här i Sverige vill vara med och stötta det!

You are viewing Grekland