Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Boktips

Tävling: Ros Badgers bok Lätt att sticka

Av Posted on Inga taggar 1

Nu tycker jag att det kan vara dags för en tävling igen!

Den här boken hittade jag i bokutförsäljningsbutiken vid Triangeln här i Malmö. Det finns inte jättemycket stickböcker där, men ibland kan man ha tur!

Ros Badger, som har skrivit den, är en brittisk stickdesigner och författare till ganska många böcker. Hon har också arbetat med design åt Marks & Spencer, bland annat. Bilden har jag lånat från tidningen Saga där den fanns under en beskrivning till en hundtröja.

Lätt att sticka är en tjock bok full med både självklarheter och lite mer äventyrliga idéer och projekt. Jag köpte tre exemplar.

Här finns en vuxenversion av den halsduk som så många av oss som föddes på 1970-talet hade på oss i barnvagnen!

Och dessutom, till exempel, ett par ganska enkla men mycket vackra vantar.

Det finns alltså tre exemplar som väntar på att få åka iväg till glada vinnare — och för att ha en chans att vinna skriver du i kommentarfältet eller skickar ett meddelande till mig på adressen annabraw[snabel-a]gmail.com.

Tävlingsfråga:

Vad inspirerar dig mest just nu? (Berätta om roliga beskrivningar, bilder, nytt garn, vänner, TV-program, stickpodd, ett nytt hjälpprojekt, en kollegas barn eller vad det nu kan vara!)

På söndag kväll, den 6:e, drar jag tre vinnare med hjälp av en slumpgenerator.

Välkommen att vara med!

Mindre svinn (och mer kreativitet!)

Det brukar väl sägas att januari är den månad när många tvingas snåla. Relativt sett, alltså — mycket, mycket få av oss i Skandinavien är i närheten av den tvingas-snåla-nivå som familjer i Östafrika och Yemen har levt på i över ett år.

Clara Lidströms, Underbara Claras, blogg har det samlats en massa ”snåltips”, och hon presenterar några av dem här.

Under 2010 och 2011 arbetade jag intensivt med en bok som heter Fester med rester — gott och nytt av det som blev över. Jag var inte ensam, såklart — Magnus och jag var hemma hos Benjamin och Ingrid och fotograferade massor, och på andra ställen också, och Maria arbetade för fullt i Göteborg, och människor runtom i Sverige och världen skickade sina bästa och godaste antimatsvinnstips. Den boken är nog något av det viktigaste jag har fått arbeta med.

Såhär presenterades den när den kom ut:

Fester med rester – gott och nytt av det som blev över är uppslagsboken om allt som redan finns i våra kylskåp och om hur det istället för att slängas eller vänta på att slängas kan bli ännu godare. 

Kreativa vardagsmatlagare i hela Sverige bjuder på sina bästa idéer och recept, och från proffshåll kommer både hållbarhetstips och rationella lösningar som gör vanliga, lätt slokande eller småskrynkliga eller lite torra råvaror som nya. 

Europa och resten av världen hjälper oss att ta vara på ännu mer och göra nya pyttipannor med exotiska namn, brödpuddingar som har gjort kungligheter lyckliga och en och annan Shepherd’s pie (genombrittisk) och Sloppy Joe (superamerikansk). 

Resurskocken som har utplånat matsvinnet i en ICA-butik i Lund får besök. Hushållskonsulenten Stina Algotson slår ett slag för paté och minns de djupfrysta äggen på rulle. Ny Gemenskap i Stockholm tömmer ett kylskåp varje morgon. Och den fattige riddaren gör en världturné. Begreppet frysfest etableras. 

Allt i alfabetisk ordning! 

” Min favoritkokbok just nu är Fester med rester. En strålande bok om hur man gör gott av gamla matrester.” 
underbaraclaras.com 

”I encyklopedisk ordning får man till exempel reda på vilka oanade möjligheter som finns i överbliven gröt, skrynkliga morötter och leopardfläckiga bananer … Mellan varven återfinns schyssta reportage.”
EcoNews 

En rolig sak är att hallonbakelsen på omslaget, en stekt skiva av en vetelängd eller kanelbulle som hade blivit torr, hör ihop med just Clara Lidströms tips inne i boken, och bilden är hennes. Maria blev så förtjust i färgerna och kompositionen att hon satte den på omslaget.

Får jag rekommendera en bok som jag själv har arbetat med? Kanske inte, men det är ju så många andras tips som finns i den … Jag hoppas verkligen att den kommer till användning i många kök! Och att det blir som Maria sa till mig när hon hade skissat på formen: ”Jag tycker att det känns som … trolleri!” Kreativitet är helt avgörande för vår överlevnad, eller hur? Både när vi måste överleva januari och februari på lite mindre pengar än vi är vana vid och när vi försöker få det att bli mindre katastrofalt på jorden.

Ett litet jubileum

I fredags påminde Facebook mig om något trevligt: att det var exakt två år sedan boken Sopplunch kom!

Det är en receptbok gjord på ungefär samma sätt som alla de tidigare men med ett litet tillägg i temat: alla recept är klimatsmarta. (Dessutom är det ju ofta klimatsmart att äta tillsammans!)

Alla böcker har ju sin tillblivelsehistoria, och den här var ännu krångligare än vanligt, men å vad det var trevligt att laga soppor tillsammans med tillresta församlingshemsvärdinnor och församlingshusmödrar i Arboga och sedan i ett mindre kök i Lundby prästgård i Viby. Tack, ni som tog emot Magnus och mig med alla kassar och all kamerautrustning! Och tack Magnus och Maria som gjorde boken så väldigt vacker! Och tack, såklart, alla ni som bidrog med recept och berättelser!

Boken fick ett alldeles för högt pris från början, men nu kostar den mer som de andra jag har gjort, och det går bra att fråga efter den i bokhandeln eller att beställa den från någon webbokhandel. Jag rekommenderar gärna den här

Hurra för en fin recension

Bibliotekstjänsts lektör Staffan Wennerlund har skrivit ett fint omdöme om nyutgåvan av Kerstin Arthur-Nilsons ungdomsroman Snitslad bana, som jag arbetade med i höstas. Hoppas att den hamnar på många bibliotek nu, så att många får chansen att läsa den!

”Elisabet är sexton år och bor i ett samhälle på skånska Öresundskusten. Sommaren 1943 går mot sitt slut och hela klass 4:4 får ta upp potatis nu när alla män är inkallade. Kriget har bytt ansikte och hatet mot allt tyskt, som klasskamraten Brigitte med tyska föräldrar, tar sig mobbande uttryck. Elisabet bekymrar sig för orättvisor och svårigheter som det begynnande vuxenlivet ställer henne inför, men hon är samtidigt omtumlande förälskad i den tre år äldre Gösta. När många judiska flyktingar lyckas ta sig över sundet, erbjuder hennes far en judisk familj med en dotter i Elisabets ålder att dela deras enkla boende. Under den resterande hösten fram emot jul mognar hon och tar definitivt steget in i vuxenlivet. Snitslad bana är en reflekterande och läsvärd roman för unga. Tidsepoken den utspelas i kan tyckas ålderstigen, men mycket är igenkännbart och tidlöst. (…)

Personskildringarna är utomordentliga liksom de varierade miljöskildringarna. Boken (…) kräver viss läsvana, tålamod och förmåga att se bortom tidsepoken, men för de läsarna kan [den] vara mycket läsvärd och givande.”

***

 

Här är en artikel som jag skrev om Kerstin när hon just hade dött häromåret.

Boktips: Snitslad bana

Jo, det är sant: Kerstin Arthur-Nilsons ungdomsroman Snitslad bana kommer ut i nyutgåva nu i december!

Det är en historisk roman med sextonåriga Elisabet som berättare. Hon bor i en kuststad i Skåne, går på samrealskolan och ska snart få sitt första syskon (lite pinsamt). Sommarlovet 1943 slutar med kommenderad potatisplockning, och när höstterminen börjar har nästan alla skolans manliga lärare försvunnit iväg. Skyddsrum, gasmask och kondisbesök med ransoneringskakor är Elisabets vardag — men plötsligt har hon också en främmande flicka boende i sitt rum.

Jag läste Snitslad bana när den var ny — lite för tidigt egentligen, jag var ungefär tio år då — och har läst den många gånger sedan dess. När Annika Thors böcker i En ö i havet-serien kom läste jag dem också och tyckte att de var så lika den här fastän de vände på perspektivet. Jag har pratat med många förlagskolleger om att göra en nyutgåva eftersom den första inte riktigt fick någon chans i bokhandeln. I samband med att Kerstin Arthur-Nilson dog och jag skrev en artikel om henne i Dagen började Anna Ehde Malmberg och jag att tala om det, och eftersom Anna driver det förlag som Kerstin var med och startade ville hon göra verklighet av idén.

Det som jag har gjort är att jag har reviderat texten lite — det fanns en del skrivsätt som var någorlunda vanliga på 1980-talet men som inte hade något med 1943 års språkbruk att göra — och så har jag skrivit en artikel om Kerstin Arthur-Nilsons författarskap och korrekturläst. Kerstins syster har skrivit en hälsning. Och Vibeke Olsson har skrivit ett efterord som jag är mycket, mycket glad för.

Omslaget har jag inte alls varit inblandad i. Det har Anna och formgivaren Eva Lena Johansson, vän med Kerstin hon också, gjort med hjälp av Kerstins syskon som försåg dem med ett av Kerstins skolfoton.

Fråga efter boken på biblioteket och i bokhandeln, så att den ”aktiveras” på olika håll och fler kan få syn på den!

Här kan både bokhandlare och privatpersoner beställa den.

Filmtips (snart)

Här kommer en riktigt underbar nyhet:

Deborah Ellis Parvana-böcker håller på att förvandlas till film!

Det var min kollega Maria som upptäckte det för några veckor sedan.

Deborah Ellis är en kanadensisk författare som har skrivit mycket för barn och ungdomar, ofta romaner som utspelar sig på ovanliga platser. Ovanliga i skönlitterära berättelser för barn och unga, alltså.

När jag upptäckte henne hade rättigheterna till det som numera kallas The Breadwinner Trilogy, de tre böckerna om Parvana, redan sålts till ett annat förlag i Sverige (och nu har alltså En bok för alla tagit på sig att sprida dem). Jag blev fascinerad av allt möjligt annat som hon hade skrivit (och av hennes engagemang!), men jag lyckades inte övertyga mina dåvarande kolleger om att vi måste ge ut någon av hennes böcker, inte ens den fantastiska gosskörsromanen som utspelar sig under den stora epidemin som i historieböckerna blev Digerdöden.

Desto roligare, såklart, att Parvana blir filmhjältinna nu!

Titta här:

Det här är alltså en högst allvarlig animerad film — kanske lite ovanligt. Och en animerad film som utspelar sig i Afghanistan — absolut ovanligt. Att Angelina Jolie är inblandad gör förhoppningsvis att fler än de som redan har läst böckerna kommer att se den.

Detalj: i våras hade jag ett par fiolelever som var helt fascinerade av filmen Song of the Sea och ville spela ledmotivet ur den, så därför känner jag till den filmen lite grann. Det görs verkligen mycket som är fint och intressant. Man kan önska att det skulle nå ut till många, många fler, eller hur?