Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Boktips

Boktips: Snitslad bana

Jo, det är sant: Kerstin Arthur-Nilsons ungdomsroman Snitslad bana kommer ut i nyutgåva nu i december!

Det är en historisk roman med sextonåriga Elisabet som berättare. Hon bor i en kuststad i Skåne, går på samrealskolan och ska snart få sitt första syskon (lite pinsamt). Sommarlovet 1943 slutar med kommenderad potatisplockning, och när höstterminen börjar har nästan alla skolans manliga lärare försvunnit iväg. Skyddsrum, gasmask och kondisbesök med ransoneringskakor är Elisabets vardag — men plötsligt har hon också en främmande flicka boende i sitt rum.

Jag läste Snitslad bana när den var ny — lite för tidigt egentligen, jag var ungefär tio år då — och har läst den många gånger sedan dess. När Annika Thors böcker i En ö i havet-serien kom läste jag dem också och tyckte att de var så lika den här fastän de vände på perspektivet. Jag har pratat med många förlagskolleger om att göra en nyutgåva eftersom den första inte riktigt fick någon chans i bokhandeln. I samband med att Kerstin Arthur-Nilson dog och jag skrev en artikel om henne i Dagen började Anna Ehde Malmberg och jag att tala om det, och eftersom Anna driver det förlag som Kerstin var med och startade ville hon göra verklighet av idén.

Det som jag har gjort är att jag har reviderat texten lite — det fanns en del skrivsätt som var någorlunda vanliga på 1980-talet men som inte hade något med 1943 års språkbruk att göra — och så har jag skrivit en artikel om Kerstin Arthur-Nilsons författarskap och korrekturläst. Kerstins syster har skrivit en hälsning. Och Vibeke Olsson har skrivit ett efterord som jag är mycket, mycket glad för.

Omslaget har jag inte alls varit inblandad i. Det har Anna och formgivaren Eva Lena Johansson, vän med Kerstin hon också, gjort med hjälp av Kerstins syskon som försåg dem med ett av Kerstins skolfoton.

Fråga efter boken på biblioteket och i bokhandeln, så att den ”aktiveras” på olika håll och fler kan få syn på den!

Här kan både bokhandlare och privatpersoner beställa den.

Filmtips (snart)

Här kommer en riktigt underbar nyhet:

Deborah Ellis Parvana-böcker håller på att förvandlas till film!

Det var min kollega Maria som upptäckte det för några veckor sedan.

Deborah Ellis är en kanadensisk författare som har skrivit mycket för barn och ungdomar, ofta romaner som utspelar sig på ovanliga platser. Ovanliga i skönlitterära berättelser för barn och unga, alltså.

När jag upptäckte henne hade rättigheterna till det som numera kallas The Breadwinner Trilogy, de tre böckerna om Parvana, redan sålts till ett annat förlag i Sverige (och nu har alltså En bok för alla tagit på sig att sprida dem). Jag blev fascinerad av allt möjligt annat som hon hade skrivit (och av hennes engagemang!), men jag lyckades inte övertyga mina dåvarande kolleger om att vi måste ge ut någon av hennes böcker, inte ens den fantastiska gosskörsromanen som utspelar sig under den stora epidemin som i historieböckerna blev Digerdöden.

Desto roligare, såklart, att Parvana blir filmhjältinna nu!

Titta här:

Det här är alltså en högst allvarlig animerad film — kanske lite ovanligt. Och en animerad film som utspelar sig i Afghanistan — absolut ovanligt. Att Angelina Jolie är inblandad gör förhoppningsvis att fler än de som redan har läst böckerna kommer att se den.

Detalj: i våras hade jag ett par fiolelever som var helt fascinerade av filmen Song of the Sea och ville spela ledmotivet ur den, så därför känner jag till den filmen lite grann. Det görs verkligen mycket som är fint och intressant. Man kan önska att det skulle nå ut till många, många fler, eller hur?

Tre som vinner Jessica Polkas bok

Nu har en slumpvalsmaskin hjälpt mig att dra tre vinnare i veckans tävling!

Den första vinnaren är Anna som skrev:

Just nu hjälpstickar jag raggsockar till hemlösa i Göteborg.

Den andra blev Anna-Lena:

Jag hjälpstickar sockor och mössor mest hela tiden. Om jag vann boken skulle det säkert bli några djur till bistånd också! Dessutom har jag ett barnbarn som säkert skulle bli glad åt roliga smådjur!

Och den tredje blev Loella:

Jag stickar mest mössor. Gärna små till barn. Antingen ”vanliga” eller hjälmmössa, just nu är det det sistnämnda jag gör. Tänk att pynta en vintermössa med en bläckfisk på toppen — hur härligt glad hade en inte blivit av det ? Hoppas på tur! Hennes andra böcker har jag, väldigt härliga blommor och insekter!

Grattis alla tre! Skicka era adresser så kommer det snart ett paket med posten!

Och ni andra: det går förstås jättebra att beställa boken på biblioteket. Den finns faktiskt fortfarande att köpa också — Adlibris har den i sitt sortiment, och det brukar betyda att den finns tillgänglig så att vilken bokhandlare som helst kan ta hem den ifall man frågar. Som ni vet är jag väldigt mycket för att handla av människor!

Tävling: vinn en bok full av stickade och virkade havsvarelser!

Idag blev jag äntligen klara med Två trådändars lilla kofta i tre storlekar. Visserligen ska jag skriva ut beskrivningen också, men i alla fall! Vi firar lite!

När jag gjorde den allra första Två trådändars lilla kofta bad jag Maja Karlsson att dekorera den, och det gjorde hon. Är det någon som minns resultatet?

Foto: Maja Karlsson

Min idé var att vi skulle använda ett litet löv som Maja just hade konstruerat. Som dekoration på en alldeles slät kofta alltså.

Nästan alla plagg som jag har skrivit beskrivning till är grundmodeller, och alla kan bli finare med en dekoration. Men inte bara ”mina”, såklart. Vilken mössa, vilka vantar, vilka strumpor, vilken halsduk som helst blir ett annat plagg om man syr fast något på det! För att inte tala om stickade, virkade och sydda filtar.

Så när jag hittade Jessica Polkas bok 75 snäckor, fiskar och koraller att sticka & virka i utförsäljningsbokhandeln vid Triangeln i Malmö köpte jag tre stycken.

Här är de, hemma hos mig, och den som vill vinna en kan svara på en fråga eller skriva en hälsning i kommentarfältet! (Om man inte har Facebook eller absolut inte vill skriva i kommentarfältet kan man skicka sitt tävlingssvar till annabraw [snabel-a]gmail.com.)

Välj en av de här frågorna, eller berätta något annat om du vill!

Hur tycker du mest om att dekorera ett stickat plagg?

Vad hjälpstickar du just nu?

Vad skulle du vilja använda beskrivningarna i den här boken till?

Allt i boken passar inte att sy fast på kläder. En del av modellerna är mer som leksaker. Eller förresten — kanske en bläckfisk istället för en tofs på en mössa?

Mycket är underbart färgglatt. En påminnelse om att det finns så mycket mer än det som vi ser runtomkring oss varje dag! Och om att människan inte är den enda varelsen i världen — ibland verkar det ju som om vi tror det.

På torsdag kväll låter jag en slumpvalsgenerator dra tre vinnare.

Och snart hoppas jag kunna publicera beskrivningen till Två trådändars lilla kofta i tre storlekar. Det är tre år sedan den första frågan om fler storlekar kom … så det kan väl vara dags!

På Nordiska Museet

Min morbror Gösta skickade en bild från Nordiska Museet i Stockholm. Och jag blev så glad!

I museibutiken hade han fått syn på Världens fika — alla är välkomna, som kom ut hösten 2015. Den var ett hjärteprojekt som jag hade drömt om att göra i flera år — och mina gymnasieklasskamrater Anna och Kristofer hade utan att veta om varandra skrivit till mig och berättat om varsin idé som liknar den — men jag slutade på förlaget ungefär samtidigt som boken kom ut och fick inte vara med och fira den. Roligt att veta att den får en möjlighet att hitta sina läsare och användare i ett lite oväntat men mycket, mycket passande sammanhang!

Saknas den i ditt kök eller församlingshemskök? Man kan beställa den i sin vanliga bokhandel, och det tycker jag alltid är det bästa (handla av en människa om det går!), men vill man använda postorder rekommenderar jag gärna den här butiken.

 

Bara raka stycken

”Jag hittade den här för tio kronor”, se Kerstin när vi sågs i måndags.

Och så gav hon den till mig!

Har ni sett den förr? Jag tycker nog att jag minns den lite vagt, antagligen med hårda bibliotekspärmar (ni vet, kanter och rygg i plastad väv, oerhört hållbart).

En hel bok med bara raka, rätvinkliga och företrädelsevis rätstickade stycken som stickas efter mått och mallar och sedan sys ihop på alla möjliga sätt enligt skisserna!

Ett par barnsockor, till exempel. Ja, ett dåligt exempel eftersom de flesta plaggen i boken är fyrkanter och inte åttkanter, men i alla fall.

Eller en barntröja som kanske kan vara en enkel variant av den så kallade Pippitröjan.

Eller en vuxentröja med sjalkrage — ni som alltid har undrat hur man får till en sådan krage kan få en idé här.

Maj-Britt Engström, född 1942, gjorde en liten succé med Sticka lätt på nytt sätt. Den gavs ut på Prisma 1975 och kom i en ny upplaga 1977, och den översattes till danska (den danska titeln betonar rätstickningen) och engelska (Simple knitting fick den heta, helt enkelt) också. 1981 gav hon tillsammans med en annan textilhantverkare ut en motsvarande bok om att väva och sy sina egna kläder.

När jag var på kortkurs med Tant Kofta, Lotta Blom, för några år sedan, fick jag en liten stickuppenbarelse. Hon förklarade att många ser stickning som att man stickar de tygstycken som ska sys ihop för att bli ett plagg — som om det enda som går att göra är att tillverka platta ytor. Istället, sa hon och visade hon, kan man ju forma det stickade medan man stickar det och på det viset slippa alla sömmar.

För mig har det blivit poängen och det roliga med stickandet: att man med några enkla grundregler kan få det att passa på människans kropp som ju lever helt i avsaknad av räta vinklar.

En del av orsaken kan vara att jag tycker att det är svårt att sy ihop stickade delar …

Men jag är fascinerad av Maj-Britt Engströms filosofi. Jag tycker att Tant Koftas grundbeskrivning till tröja och kofta snabbt gör en väldigt självständig — man ser ju vad man gör och hur det blir, och man kan prova när man vill och anpassa så att det blir lagom, och ingen behöver tala om för en att det kommer att bli snyggt bara man gör exakt som det står i beskrivningen.

Maj-Britt Engström vill också ge inflytandet tillbaka till den som stickar.

”Nu är vi hänvisade till att köpa beskrivningar tillsammans med garnet”, skriver hon (ja, det är alltså mer än 40 år sedan) i förordet, ”och vår egen förmåga att välja garn, färg och utseende på plagget har nästan helt försvunnit. Denna bok vill ge den som stickar möjlighet att själv välja garn, färg och kvalitet.”

Sympatiskt eller hur?