Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Fem som vinner garn och beskrivning till Majas socka Granskog

Av Posted on Inga taggar 0
Majas Granskog-sockor. Foto: Järbo Garn

Nu har en slumpmaskin fått dra vinnarna i tävlingen om de fem fina Granskog-sockpaketen från Järbo Garn (och nu fick jag backa och rätta, för jag råkade skriva Järbo Gran — inte första gången)!

Och jag har förstått att det är ganska många som inte ser kommentarfälten här på bloggen. Det lustiga är att det har drabbat mig själv också — jag har börjat använda den iMac-dator som jag fick ärva när min farfar dog tidigare i år, och där syns de inte. Därför finns också de som svarade direkt på Facebook med i dragningen.

Först måste jag berätta att så många gånger tidigare har jag blivit så glad av att läsa tävlingssvaren — och det blev jag den här gången också. Värme och omtänksamhet strömmade emot mig!

Lotta var en av de första som skrev något, och maskinen drog henne. Såhär skrev hon:

Vill sticka goa värmande sockor till vännen som har fått en stroke och kämpar för att komma tillbaka till vardagen.

Doris var också en av de första som svarade, och hon skrev såhär:

Jag ska sticka klart julklappar till min son och hans sambo. Sedan blir det till behövande igen. Såg att det fattades små babykläder i Grekland. Sockor och vantar stickar jag utan mönster. tittar på grovlek på garnet.

(Men nu får du ändå ett mönster, Doris! Hoppas att det kan inspirera dig på något sätt! Och jag beundrar dig och alla andra som kan sticka sockor och vantar utan!)

Annica skrev såhär:

Jag vill sticka sockor och testa olika hälar. Barnbarnet kan inte ha hur många som helst, så det blir nog mest till hjälpstickning. Mitt bästa sticktips när det gäller att sticka sockar med restgarner är att börja vid tårna och sticka båda samtidigt. Då blir de lika randade och lika långa, och garnet tar inte slut för tidigt.

Tack för det tipset, Annica!

Gunilla skrev såhär:

Jag vill sticka till RIA-stugan i Falun.

Och Barbro:

Jag vill mer än gärna sticka sockor till mig själv. Det är det enda jag använder, så det behövs en hel del.

Grattis alla fem! Skicka era adresser, så kommer det paket inom kort!

Och tack alla ni som var med och berättade — som sagt, jag blev så glad av att läsa kommentarfältet. Skulle faktiskt vilja rekommendera alla att göra det!

Att handla hållbart

Av Posted on Inga taggar 0
Inas butik, Vita knutar, fotograferad i somras när allt var grönt.

Häromdagen läste jag en lista på Underbara Claras blogg med tips om hur man kan handla mer hållbart. Sådant behövs!

Eftersom jag saknade ett viktigt resonemang där skrev jag en ganska lång kommentar, och nu lägger jag ut den här också. Ska komplettera den lite på slutet.

***

Här kommer ett till handla-hållbart-tips:
“Hållbar utveckling” har ju tre delar: miljön, det sociala och det ekonomiska.
Den ständiga jakten på det lägsta priset gör att många av oss hamnar på Amazon, Adlibris och andra stora postorderställen.
Men en hållbar utveckling är ju också att småföretagare kan klara sig i glesbygd, småstäder och storstäder.
Så jag skulle föreslå att man när man letar efter en vara som måste vara ny köper eller beställer den från ett företag som man tycker är viktigt för samhället där företaget finns eller från någon som man vill stötta.
Jag har arbetat i en bransch där många små återförsäljare blev tvungna att stänga, så jag beställer alltid från någon av de små som finns kvar ifall jag inte kan gå till någon av dem. Faktum är att jag också går in och beställer personligen när jag vet att det är en vara som de inte har men som deras distributörer har.
Det här fungerar förstås inte med allt som man behöver, men med förbluffande mycket!
Nu bor jag i en stad där det finns många småbutiker som är kedjelösa, och det är fantastiskt, men en lokal annonssäljare som jag träffade häromdagen sa att många av dem har det kämpigt. Då känns det ännu viktigare att de pengar som jag använder i möjligaste mån hamnar hos dem och inte i något megaföretag där de bara blir en pyttepyttedel av chefernas abstrakta lönesummor.

***

Det som jag glömde skriva, och som jag faktiskt tror att många av oss glömmer att tänka på, är att när vi handlar av jättepostorderfirmor eller bara handlar på stora köpcenter när vi är i större städer berövar vi oftast våra egna hemkommuner och hemlandsting en massa skatter som behövs för att hålla vård, skola och omsorg igång. Handlar vi av människor som är bosatta i vår hemkommun betalar de en del av sin förtjänst i skatt, och vi ser till att hålla samhällsfunktionerna igång.

Det läskiga är att när vi handlar hos stora kedjor är det inte bara så att ägare och höga chefer kan ta ut stora summor. Mycket av de pengarna försvinner också iväg ut ur landet på olika snirkliga sätt — en del till skatteparadis. Och naturligtvis utan att gynna lagerarbetare och butiksanställda så värst mycket. Franchisetagare är ofta mycket pressade av franchisekedjorna.

Jag träffade Ina på en körrepetition idag. Hon har en butik tillsammans med sin syster. När jag och andra handlar av dem är det dem och deras familjer och deras lilla by och deras relativt lilla kommun vi håller igång. Att tänka på det är helt klart en glädje, och man kan handla av dem för den glädjens skull eller för att de har väldigt bra varor (ekologisk hudvård bland annat, lite ovanliga märken) eller för att deras butik är mysig eller för att burkarna är snygga eller för att allt är ekologiskt eller … Motivet spelar inte så stor roll, för effekten blir att de kan fortsätta att driva sin butik och att allt det goda som den resulterar i kommer att fortsätta. Det är ganska mäktigt eller hur?

Men om man vill handla hållbart är det bland annat såhär man måste göra, det är jag alldeles övertygad om.

Ett släktinlägg kan man kanske kalla det som jag skrev om skördetidsinköp för ett par veckor sedan!

Ett mål i tiden

Av Posted on Inga taggar 0

Tack Jennifer som tipsade mig om det här humoristiska och varma projektet!

Det är 79-åriga Eileen Johnson i Cardigan (jo, det är ju en plats, och det råkar vara där hon bor!) som har bestämt sig för att sitta i skyltfönstret på ett café och sticka.

Det är festligt, såklart, men inte bara — hon gör det för att inspirera andra människor i alla åldrar till stickning och hjälpstickning. Hennes mål är att kunna ge bort 2020 tröjor till barn på flykt nästa år. Och trots att nyhetsklippet om henne är kort hinner hon berätta varför: hon upplevde själv andra världskriget som barn. Det var faktiskt i ett skyddsrum hon lärde sig sticka av sin mamma.

Här kan man läsa lite mer, bland annat att koftorna och tröjorna kommer att delas ut av en organisation som arbetar bland människor som på sin flyktväg kommer till Calais, den franska stad som ligger närmast England och den plats där stora mängder människor på flykt har hamnat därför att Storbritannien är deras drömmars land.

Heja Eileen!

Tävling: vinn mönster och garn till Majas socka Granskog!

Av Posted on Inga taggar 0
Majas socka Granskog. Foto: Järbo Garn

För ett par dagar sedan när jag plockade med saker ur en av mina flyttlådor i hopp om att kunna lägga åtminstone en del papper i återvinningen dök ett nummer av Järbo Garns inspirationstidning upp. Det var ett från 2017, men jag hade tydligen inte bläddrat ordentligt i det, för nu fick jag syn på ett par så väldigt vackra sockor: Granskog, designade av Maja Karlsson.

Det är ett mönster som finns i både barnstorlekar och vuxenstorlekar och som passar till Järbo Junior Raggi.

Foto: Järbo Garn

Kalle och Madelene på Järbo Garn svarade snabbt när jag frågade dem om vi skulle göra en tävling, så vi gör den direkt:

Fem paket med beskrivning och garn till sockan Granskog finns att vinna!

Foto: Järbo Garn

Vilka färgkombinationer det blir får bli en överraskning.

Här är tävlingsfrågan:

Till vem skulle du vilja sticka sockor nu i höst?

(En släkting, en vän, en hjälporganisation, dig själv? Berätta gärna om favoritmodeller och favoritsockstickningstips också!)

Skriv ditt svar i kommentarfältet här före onsdagen den 23:e oktober, så drar en slumpmaskin fem vinnare sedan!

En liten påminnelse

Av Posted on Inga taggar 1

Tänkte bara påminna om något som kanske är så uppenbart att man lätt glömmer bort det:

Såhär års är det extra enkelt att göra sin lilla del av arbetet för levande småorter och byar här i Sverige och för att småföretagare ska kunna bo kvar och arbeta där! Och på det viset också för att småkommuner ska kunna klara sig framöver — med skatteintäkter så att äldrevård, skolor och annan samhällsservice ska fungera.

För nu kan man köpa årets fantastiska sylt, marmelad, inläggningar, såser och mycket annat som tillverkas av mathantverkare på många håll.

Här är en av Karintorps marmelader och en av de otroligt goda tomatdressingarna. Karintorp ligger nära Örebro, så jag brukar köpa deras burkar och flaskor i på Sojas ICA i Östansjö och i en större butik i Örebro när jag är där. De är exotiska i Småland, och vänner som får dem i present brukar bli glada!

Som jag har förstått det började Karintorp som en tomatodling, och marmeladerna och såserna var en idé som uppstod när det var svårt att distribuera allt nyskördat under den intensiva tid när tomater mognar i Sverige.

Här är björnbärsmarmelad, hallonmarmelad och päronmarmelad från Moheda Sylt som ligger ett par mil från Växjö. Finns i matbutikerna i närheten — de här burkarna köpte jag på ICA Grytan i Moheda. Moheda Sylt har egna bärodlingar. Jag vet inte om alla huvudingredienser kommer därifrån, men innehållet är i alla fall i huvudsak lokalt.

Den här honungen kommer från ett ställe nära Moheda, Ör. Sådan här honung, med Sveriges Biodlares Riksförbunds etikett, är något helt annat än ICA Basics och andras importerade. Gunnar Paulsen har sina kupor i Småland, min väninna Jenni Annas pappa har sina kupor nära Laholm, Ankis och Ann-Christines pappa har haft sina kupor nära Falköping (och nu är det en annan biodlare som har tagit över ansvaret för dem), Maria som formger åt mig har sina kupor i Göteborg. Fyra av alla som genom sina flitiga pollinerande bin ser till att vi får mat här i Sverige. Så det minsta vi kan göra är ju att se till att de får lite inkomster tillbaka.

Jag hittade den på Estvalls konditori i Moheda — en favoritplats.

Min tidigare kollega Anders och hans sambo Liv har sina bikupor på Österlen och säljer sin honung med egen etikett. De här små burkarna köpte jag flera gånger som present förra året.

Och nära Rättvik finns Björgården som tillverkar alla möjliga sorters sylt och marmelad — den här burken (tom sedan länge tror jag, bilden tog jag för minst ett halvår sedan) innehöll äppelsylt med citron och rosmarin.

Alla de här burkarna blev presenter, men det spelar egentligen inte någon roll. Poängen är att när man handlar av en småföretagare skickar man sina pengar så rakt in i den lokala ekonomin som det går och investerar i en massa saker som är eller skulle kunna vara bra för det lokala sammanhanget. Det skulle många av oss kunna göra mycket mer. Och nästan alltid är det extra gott också!