Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Mindre svinn (och mer kreativitet!)

Det brukar väl sägas att januari är den månad när många tvingas snåla. Relativt sett, alltså — mycket, mycket få av oss i Skandinavien är i närheten av den tvingas-snåla-nivå som familjer i Östafrika och Yemen har levt på i över ett år.

Clara Lidströms, Underbara Claras, blogg har det samlats en massa ”snåltips”, och hon presenterar några av dem här.

Under 2010 och 2011 arbetade jag intensivt med en bok som heter Fester med rester — gott och nytt av det som blev över. Jag var inte ensam, såklart — Magnus och jag var hemma hos Benjamin och Ingrid och fotograferade massor, och på andra ställen också, och Maria arbetade för fullt i Göteborg, och människor runtom i Sverige och världen skickade sina bästa och godaste antimatsvinnstips. Den boken är nog något av det viktigaste jag har fått arbeta med.

Såhär presenterades den när den kom ut:

Fester med rester – gott och nytt av det som blev över är uppslagsboken om allt som redan finns i våra kylskåp och om hur det istället för att slängas eller vänta på att slängas kan bli ännu godare. 

Kreativa vardagsmatlagare i hela Sverige bjuder på sina bästa idéer och recept, och från proffshåll kommer både hållbarhetstips och rationella lösningar som gör vanliga, lätt slokande eller småskrynkliga eller lite torra råvaror som nya. 

Europa och resten av världen hjälper oss att ta vara på ännu mer och göra nya pyttipannor med exotiska namn, brödpuddingar som har gjort kungligheter lyckliga och en och annan Shepherd’s pie (genombrittisk) och Sloppy Joe (superamerikansk). 

Resurskocken som har utplånat matsvinnet i en ICA-butik i Lund får besök. Hushållskonsulenten Stina Algotson slår ett slag för paté och minns de djupfrysta äggen på rulle. Ny Gemenskap i Stockholm tömmer ett kylskåp varje morgon. Och den fattige riddaren gör en världturné. Begreppet frysfest etableras. 

Allt i alfabetisk ordning! 

” Min favoritkokbok just nu är Fester med rester. En strålande bok om hur man gör gott av gamla matrester.” 
underbaraclaras.com 

”I encyklopedisk ordning får man till exempel reda på vilka oanade möjligheter som finns i överbliven gröt, skrynkliga morötter och leopardfläckiga bananer … Mellan varven återfinns schyssta reportage.”
EcoNews 

En rolig sak är att hallonbakelsen på omslaget, en stekt skiva av en vetelängd eller kanelbulle som hade blivit torr, hör ihop med just Clara Lidströms tips inne i boken, och bilden är hennes. Maria blev så förtjust i färgerna och kompositionen att hon satte den på omslaget.

Får jag rekommendera en bok som jag själv har arbetat med? Kanske inte, men det är ju så många andras tips som finns i den … Jag hoppas verkligen att den kommer till användning i många kök! Och att det blir som Maria sa till mig när hon hade skissat på formen: ”Jag tycker att det känns som … trolleri!” Kreativitet är helt avgörande för vår överlevnad, eller hur? Både när vi måste överleva januari och februari på lite mindre pengar än vi är vana vid och när vi försöker få det att bli mindre katastrofalt på jorden.

Den 3:e mars i Växjö — #kvinnaifokus

Välkomna till Teleborgs kyrka och församlingshem i Växjö den 3:e mars!

Där firas Internationella kvinnodagen lite i förväg (den riktiga dagen infaller den 8:e mars), och kantorn Maria Ingemarsson Berg och hennes kolleger har satt ihop ett program som gör att man kan komma en stund eller stanna ganska länge om man vill:

#kvinnaifokus

Teleborgs kyrka lördag 3 mars kl 14.30–18.00

Program:
14.30 Karolina Allgulin berättar och visar sina tavlor
Karolina är poet och konststudent, trebarnsmamma som vill lyfta kvinnor och låta ljuset landa på människor på ett annorlunda sätt. -”Tanken med mina målningar är att visa att  skönhet finns överallt i livet. Jag vill visa styrkan och leken som finns i livet. ”

15.00 Afternoon tea med scones 

15.30 ”Fjärrvärme” och stickcafé. Anna Braw, som hjälpstickningsbloggar och har arbetat med en rad Sticka & skicka-insamlingar tillsammans med Hemmets Journal och olika hjälporganisationer, berättar om hjälpstickningens historia (den svenska delen börjar i Småland – såklart!), om vad vi kan göra, om hur vi kan inspirera varandra och om hur det vi gör kan resa ut i världen för att sprida hopp och rädda liv. Det är stora ord – och arbetet börjar alltid med en ögla!

17.00 Ton & tanke — Musik av kvinnliga tonsättare
Anna Braw, violin — Maria I Berg, piano — Linda Färdigh, orgel — Sanna Gillerfors, cello — Sofia M Porle, präst

Välkomna, välkomna!

Liknelsebrödet

Av Posted on Inga taggar 0

En bekant bad mig att ordna en brödbild som skulle signalera gemenskap. Det skulle vara ett brytbröd, och för att det skulle synas att det var ett brytbröd skulle en bortbruten bit ligga lite vid sidan om.

Om det verkligen skulle vara gemenskap så borde bitarna vara lite olika också, tyckte jag. Mångfald? Så jag använde pumpafrö, skalat sesamfrö, melonkärnor och solrosfrön.

Degen är superenkel:

ett par deciliter rågflingor

5 dl havregryn

½ dl olivolja

1 msk salt

1 msk honung

— och så en liter kokande vatten.

När det har svalnat till ungefär fingertemperatur:

50 g jäst

och sedan vetemjöl och grahamsmjöl tills konsistensen är lagom.

Låt degen jäsa i ungefär en halvtimme. Baka sedan ut den till bullar och lägg dem ganska tätt i en rundel på en plåt täckt med bakplåtspapper — jag började med mittbullen och byggde utåt. Pensla med uppvispat ägg och strö på olika fröer eller fröblandningar.

Det blir sannolikt lite deg över — baka ut den till vanliga bullar och lägg dem på en annan plåt.

Låt brödet jäsa i kanske 20 minuter och grädda det sedan i 200 graders ugnsvärme tills det har fått fin färg.

Förklara för fikagästerna att vi hör ihop, allihop, oavsett om det syns eller inte!

”Enkla mönster som alla kan förstå”

I höstas fick jag en vacker bok från Ordalaget förlag: Sticka till dig själv. Nu är det dags för en intervju med dess författare, Stina Tiselius!

***

Hej Stina! Sticka till dig själv heter din nya stickbok – varifrån kom den idén?

Så länge jag kan minnas så har det jag stickat varit presenter till andra. Kanske till min familj, någon vän som nyss fått barn, eller till en vän eller som en gå-bort-present.

Jag tycker det är otroligt roligt att ge bort något vackert handgjort, något som tagit tid att göra, något med kärlek. Jag gillar att skämma bort min familj och mina vänner med stickade gåvor. Men jag då?

Jag är otroligt dålig på att unna mig själv fina saker. Och det kände jag nu att jag ville ändra på. Det har blivit dags för att äntligen sticka något till mig själv. För det är jag värd.

Hur har du fått inspiration till modellerna i boken?

Ofta är det själva garnnystanet som väcker kreativitet och skaparlust. Det kan vara en färg eller en struktur och så sätts tankarna igång. Hur skulle en poncho eller en tröja kännas i det här garnet? Vilken stickad struktur skulle framhävas bäst med detta garnet? Sedan tänker jag på vilken färgskala jag är ute efter. Jag vill också att det ska vara skönt att både sticka plagget och att ha på sig det.

Poncho designad av Stina.

Är det någon av dem som du är extra nöjd med?

Hm, svårt! Boleron i tweed är så fantastiskt användbar och superskön att ha på sig. Så den är en favorit. Sedan älskar jag alla ponchos, och tweedtröjan är också en favorit.

Har du stickat dem till dig själv eller designat dem med tanke på stickvänner som skulle kunna sticka dem åt sig?

Både och. Alla modeller i boken är plagg som jag själv vill ha och som jag tycker är roliga och avkopplande att sticka. Många hör av sig till mig och tackar för att jag har enkla mönster som alla kan förstå. Ovana stickare som säger att de har hittat gnistan igen i mina enkla beskrivningar. Detta bär jag med mig i varje mönsterkonstruktion. Jag vill att det ska vara enkelt att förstå så att mina beskrivningar ska kunna stickas av alla.

Varför ska man sticka till sig själv?

Jag tycker att många generellt sett är ganska dåliga på att unna sig själva. Man stickar till sina barn, sin man och ger bort till vänner och släkt. Men man unnar inte sig själv samma fina gåva, det är som om man själv inte skulle vara värd en lika fin present. Det ville jag utforska lite. När jag är med på stickcaféer och liknande möter jag många som känner igen sig i detta. Därför uppmanar jag alla jag träffar att pyssla om sig själva för en gångs skull! Sparka igång sin egen kreativitet. Fundera på vilken färg vill JAG ha. Vad skulle passa MIG bäst? Vad vill JAG sticka och varför?

Mössa och värmekrage i Stina-stil.

Vad är skillnaden mellan de här modellerna och modellerna i din bok Sticka enkelt till barn, utöver att det går åt mer garn?

Jag skulle säga att garnvalet skiljer sig mest. Jag var mer experimentell med garnerna i Sticka enkelt till barn. Till Sticka till dig själv har jag valt mer klassiska garner. Annars är stilen på modellerna ganska lika varandra. Till exempel ville jag också ha en oversizetröja efter att ha stickat en till båda mina döttrar.

Vilka garner använder du helst?

Jag gillar Sandnes Garn — de har många fina kvalitéer. Nästan alla modeller i boken är stickade med garn från Sandnes. Jag gillar lite tjockare garner, gärna med struktur och färgskiftning. Ofta stickar jag med dubbelt garn för att få till en effekt jag inte kan hitta med ett enkelt nystan.

Är det någon modell som passar extra bra att börja med om man inte är så van?

Eftersom jag uppskattar enkel stickning och den avkoppling den ger är alla mina mönster enkelt konstruerade. Så jag skulle säga att nästan alla modeller är bra om man inte är så van. Men om jag måste välja någon skulle jag säga oversizetröjan. Det är en av de enklaste modellerna i boken. Jag har en skala över svårighetsgraden på alla modeller i boken som man kan kika på innan man börjar.

Festsjal i strukturmönster.

Är det någon modell som passar extra bra att sticka som present om man skulle vilja göra det?

Någon av handledsvärmarna eller kanske baggymössan. De är väldigt populära och uppskattas av många. Kan vara bra också om man inte är säker på storleken på den man vill ge presenten till.

Hur har ni tagit alla de underbara bilderna? Vilka är dina fotomodeller?

Kul att höra att du tycker att bilderna är underbara! Jag har tagit alla bilderna till alla mina tre böcker. Fotomodellerna är vänner till mig, och mina två systrar ställde också upp som modeller. Det krävs mycket planering och omsorg bakom varje bild. Vilka kläder ska matchas? Ska modellen ha smycken? Hur ska vi göra med håret? Var ska vi fotografera? Hur visar jag plagget och detaljerna på bästa sätt i bilden? Jag älskar varje steg även om det är mycket jobb.

Vad har du fått för respons på boken?

Det har varit jättefin respons! Många hör av sig och tycker den är grymt fin och inspirerande, många taggar i Instagram och tipsar om boken. Det finaste jag fick läsa var i en av Facebook-grupperna med sticktema — det var en kvinna som skrev att hon aldrig hade stickat färdigt en tröja till sig själv för att beskrivningarna hon hittat var så svåra att förstå men att hon tack vare min bok nu hade lyckats sticka en tröja till sig själv. Sådant gör mig så himla obeskrivligt glad!

Vad stickar du just nu, och vad planerar du för nya projekt?

Jag är en sådan person som har flera projekt igång samtidigt. Just nu håller jag på med att ta fram nya mönster och stickar på en tröja och ett par handledsvärmare. Jag planerar också att starta igång min webshop nu under våren. Där kommer man att kunna köpa mina böcker men också köpa lösa mönster och lite uppstickat. Det ska bli väldigt roligt! Och så har jag några andra projekt igång, några som jag inte kan berätta mer om just nu även om jag skulle vilja …

***

Tack Stina!

Alla ni som känner att ni behöver mer Stina-inspiration: hon finns på Instagram och Facebook som stinamariastickar!

Här skrev jag om boken i höstas när den kom. Fråga efter den i närmaste bokhandel och på biblioteket — jag vet att det ligger nära till hands att beställa den från en stor internetbokhandel, men det är precis som med garnaffärerna: om vi anstränger oss lite extra för att handla av människor och är beredda att betala lite mer för det så får vi ha butikerna kvar, och människor kan fortsätta att hjälpa oss och se till att det vi behöver och önskar oss finns i närheten och att det finns någon att prata med och fråga. Det är värt mycket, eller hur?

Menskoppar i Loki

Nu kommer kopparna till Loki på riktigt!

Birgitta skriver:

De som provat menskopparna här i Loki efter första introduktionen i oktober i höstas är mycket nöjda. Nu kommer The Cup Foundation Africa-teamet hit för att träna och utbilda upp till 500 flickor, och menskoppar kommer att delas ut.

Så nu behöver vi all hjälp vi kan få för att finansiera detta.

För 200 kronor kan du hjälpa en flicka med en menskopp. Och den håller i ungefär fem år!

Vi gör det enkelt för dig. Swisha till Barnmissionen 9010802 och skriv CUP LOKI. 

En del har frågat varför kopparna inte används överallt redan. En del av svaret kan vara att i vissa kulturer finns det föreställningar, traditioner och idéer som gör att ett sådant här föremål och idén om hur man använder det kan ta lång tid att etablera.

I Loki har arbetet pågått ett tag. Det var Birgittas dotter Anna som satte henne i kontakt med The Cup Foundation, och flera medarbetare har varit engagerade i informationsarbetet och under testperioden. När Birgitta och KeA hade tre volontärer på plats i höstas kunde en specialsatsning på tonåringarna göras — volontärerna mötte både flickor och pojkar i klassrummen och samtalade med dem om hälsa och om föreställningar och erfarenheter av hur kroppen fungerar och om hur man kan sköta sin hygien. Loki ligger i ett område där det ofta är mycket torrt, så om man sköter en menskopp bra är den den lösning som kräver minst vattenmängd.

Tanken är att den här hälso- och hygieninformationen ska kunna leda till att fler flickor kan fortsätta längre i skolan — de behöver inte stanna hemma och komma efter med studierna när de har mens, och när alla deras manliga klasskamrater vet mer om vad som händer kan de också visa hänsyn och respekt. Och det viktigaste är kanske att både flickorna och pojkarna lär sig mer om hur människokroppen fungerar. Det är ju kunskap som de kommer att ha med sig hela livet.

En kopp kostar alltså 200 kronor och beräknas hålla i fem år.

Det finns redan billigare kopior — men kvaliteten varierar förstås. Birgitta skriver:

The Cup Foundation Africa som vi samarbetar med får sina koppar från Lunette, ett finskt företag som håller mycket hög standard.