Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ett klassrum fyllt av glädje

Här kommer en av veckans rapporter från Suzanne som är i Aten och arbetar igen. All beundran till dig och dina medarbetare, Suzanne!

Idag hade vi lektion med de yngre barnen igen, och vi hade det så roligt. De började med att kolla sina ord och de hade varit så duktiga och lärt sig så väl. Jag är så stolt över dem!

Efter att de testat sina ord gjorde vi ”English morning” à la Metis. En elev ställer frågor om dagen och drar sedan stickor om vem som ska svara. Eleven som frågar skriver svaret på tavlan. Det gick jättebra, och de tyckte alla att det var roligt.

Dagens bokstav var K och trots att det kanske är en lite halvsvår bokstav att hitta ord på när man är nybörjare så stoppade vi efter 13 ord. Sista ordet fick bli “kind”. De skrev sina ord och meningar och nu börjar de veta hur det är vi jobbar så allt går lite snabbare.

Idag invigde vi också våra fyra nya ukuleles. Vi spelade ganska länge och växlade mellan D, bm och G. Våra nya små barn hängde med så gott de kunde. Tack och lov är vi fyra vuxna som kan hjälpa dem. Vi avslutade med en sångstund.

Direkt efter att lektionen var slut tog vi oss till Hope Café för att fylla på blöjförrådet och hjälpa till med dagens distribution. Vi tömde verkligen hyllorna i affären på blöjor. Fyra hela vagnar fyllde vi och sprang med gatan upp och ned.

Sara och Mahmoud hade gjort en massa hygiene packs för att kunna dela ut tillsammans med matkassarna.

På eftermiddagen fick vi en liten överraskning när det helt plötsligt dök upp en van med mat åt oss. Organisationen Christian Refugee Relief från Holland hade med sig bland annat potatis, bönor, linser, blöjor, vuxenblöjor och schampo. Mycket välkommet! Ett fantastiskt trevligt gäng bar in den ena lådan efter den andra.

Efter utdelningen på Hope var vi inbjudna till middag hos min vän Sylvester. Massor med god pakistansk mat. Vi blev sittande länge och pratade och bara njöt av att få vila lite och umgås med fina vänner.

Jag hade en uppgift kvar för dagen. Jag hade lovat en av våra volontärer att skriva ett rekommendationsbrev åt honom. De fantastiskt hjälpsamma människorna på hotellet Semeli hjälpte mig att skriva ut det och jag mötte sedan Mohammad Ali och gav honom hans brev. Han har fått jobb i Tessaloniki så snart är han på väg dit för att påbörja sitt nya jobb för en organisation där.

Jag har just avslutat dagen med att lämna en matkasse till mina fantastiska grannar Akash och Maria. Akash är skolans ”vaktmästare”. Deras lilla dotter Jess fick en playdough som kom med pallarna från Tyskland. Hon blev så himla lycklig. Detta är världens bästa “jobb”. Att göra små barn lyckliga!

***

Tack Suzanne!

Och tack du som har läst — om du vill vara med och stötta arbetet på Hope Café kan du swisha en gåva till 123 242 88 37!

Födelsedagsscones (i långpanna)

Till min pappas födelsedagsfrukost i måndags bakade jag scones. Om man (som jag) inte gör det så ofta är det verkligen ett enkelt sätt att ordna festfrukost! Jag gjorde dem som långpannerutor, ganska tunna, och de hade svalnat lite när det var dags att äta. Vi åt dem med smör och en fantastisk ingefärs-och-citron-marmelad som mina föräldrar hade köpt på en hantverksmarknad i Nybro.

Vill man göra tjockare scones som går att dela i halvor kan man kanske göra en och en halv sats till en långpanna, eller till och med dubbel sats. Då får man också anpassa gräddningstiden och kanske experimentera lite med värmen.

en långpanna full
Ugn: 250 grader, ca 10 minuter

100 g smör (mjölkfritt margarin om någon är vegan eller inte tål mjölk)
1 dl havrekli
2 dl havregryn
5 dl vetemjöl
drygt 1 msk bakpulver
knappt 1 tsk salt
4 dl mjölk (”havremjölk” om någon är vegan eller inte tål mjölk)

Om det går: ta fram smöret i god tid så att det blir mjukt. Om du inte har tid att ta fram det i förväg (för att sconesbakningen är en spontan idé, kanske): skär smöret i små kuber innan du lägger det i degbunken.

Rör ihop smöret med alla de torra ingredienserna. Det ska bli som en mycket grynig pajdeg.

Häll i mjölken och rör snabbt ihop. Det blir en lite tjockare smet.

Sätt på ugnen.

Låt degen vila i fem minuter så att havregrynen får dra åt sig en del av vätskan och så att det blir mer som en vanlig sconesdeg.

Platta ut degen i en långpanna klädd med bakplåtspapper och sätt in den i ugnen.

Efter ungefär sju minuter: ta ut den och skär degplattan i rutor med till exempel en bakbordsskrapa.

Sätt in den i ugnen igen och grädda tills rutorna har fått lite färg.

Låt dem svalna lite före serveringen.

Grattis till födelsedagsbarnet om det finns ett, och till alla som får börja dagen med något extra gott!

8409!

Mössorna från Svartlå-gruppen.

Några av er har frågat hur många mössor som kom in till vår insamling till sjukhuset i Bunda i Tanzania.

Den avslutades den 15 juli, och för några dagar sedan berättade Ingrid på Slättmissionens Hjälpande Hand i Skara att hon hade räknat klart.

Det blev 8409 mössor!

Helt otroligt!

Vi satte igång insamlingen snabbt, på bara några dagar, i maj när Marita skrev och frågade om det fanns någon möjlighet och så snart Ingrid hade sagt ja till att vara mottagaradress och lager. Därför försökte jag inte ens få någon tidning att vara med (flera av de tidigare insamlingarna har varit samarbete mellan en insamlingsorganisation, bloggen och en tidning), utan vi har bara haft min blogg och sociala medier som redskap för att sprida inbjudan. Och det gick ju hur bra som helst! Inte minst i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet har det varit en väldig aktivitet.

Marita och Carl har varit hos Ingrid och hämtat två säckar med mössor, och när de åker tillbaka till Tanzania inom några veckor checkar de in extraväskor som är alldeles proppfulla med mössor. Marita försöker ta reda på vad som kommer att hända om hon packar mössorna i vacuumpåsar i väskorna — det finns nämligen ett förbud mot plastpåsar i Tanzania, och det är ju egentligen bra.

Så de första mössorna kommer till användning snart, snart!

Marita och Ingrid arbetar för att komma fram till ett bra sätt att se till att resten av mössorna kommer till platser där de behövs. På Bunda-sjukhuset föds ungefär 120 barn i månaden, så om personalen ser till att alla barn (och inte bara de som föds för tidigt) får en mössa blir det snabb omsättning. En möjlighet är att Maritas och Carls barn också reser med extraväskor om de lyckas resa till Tanzania vid jul, en annan att mössorna skickas tillsammans med sjukvårdsutrustning i en container (blir det aktuellt ska alla som vill få vara med och bidra till frakten!), och i båda de fallen skulle Marita kunna dela med sig till andra förlossningsavdelningar på sjukhus i Tanzania. En tredje möjlighet är att Ingrid fördelar dem mellan andra sändningar som hon arbetar med, till andra länder. Vi återkommer så snart något är bestämt!

Ett stort, stort, stort tack till alla er som har varit med och stickat och skickat! De här mössorna kommer, tillsammans med känguruvård och kärlek, att rädda liv. Och de kommer att sprida mycket glädje. Ni är fantastiska!

På söndag i Kalmar

Av Posted on Inga taggar 0

Nu måste jag berätta lite om musik igen!

På söndag spelar Karin och jag musik för fiol och viola och piano och orgel i S:ta Birgitta kyrka i Kalmar. Det är fantastisk musik, alltihop, och det ska bli så roligt att få spela för människor igen och inte bara för kameror och mikrofoner. Om du som läser detta befinner dig i Kalmar eller har någorlunda nära dit så är du mycket välkommen!

Tre nya bästa vänner

Av Posted on Inga taggar 0

När man har börjat fylla ett behov i världen ser man ofta mer av det behovet än man hade trott från början, eller hur? Det är något som många hjälpstickare upplever.

Min väninna Marjolijne i Nederländerna har sytt tre nya dockor till barn i sin omgivning.

En av dem har en skön säng. Och ser ni vad Marjolijne har börjat med?

Hon har tänkt ut en dockversion av Två trådändars lilla kofta så att hon kan komplettera de sydda kläderna som hör till dockmönstret. Här är en till som har fått!

Och här är en som har fått samma hudfärg och hårfärg som flickan som har fått den. En riktig bästis kan man gissa!

Tack för att jag får visa dina dockor, Marjolijne!