Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Snart dags att julfika (och absolut dags att adventsfika)

Den här boken kom ut för drygt fyra år sedan och blev en av de tre sista i Kyrkkaffe-serien. Jag blir alltid så ledsen när det sågs eller skrivs om människor att de är aktuella — vem av oss kan någonsin vara mindre aktuell vid något tillfälle? — men en julfikabok kan absolut sägas vara mer aktuell i december, så varsågoda, ett boktips!

Extra roligt med den, förutom fina recept som alla möjliga kyrkkaffevänner skickade till mig, var de underbara juldikterna, nyskrivna och klassiska, som det fanns plats för. Och att när det mesta var klart kom min dåvarande kollega Ingrid med en ask av sin barndoms julpynt som jag fick fotografera och som formgivar-Maria strödde ut över sidorna och till och med på omslagets baksida. Annars tog fotograf-Magnus nästan alla bilder, såklart!

Boken finns till exempel på Arken bokhandel – Lund och Uppsala och Din Bok i Göteborg. De har postorder!

Här finns ett smakprov på ungefär 20 sidor ur boken!

Tävling: Vinn Stina Tiselius bok Sticka till dig själv!

Minns ni att jag skrev om Stina Tiselius bok Sticka till dig själv när den kom och att jag också fick intervjua Stina?

Anna som arbetade på Stinas förlag, Ordalaget, då föreslog att vi kunde göra en tävling också — det har jag ju gjort ibland tillsammans med förlag som ger ut fina stickböcker. Och sedan rullade skolåret över mig (jag började arbeta heltid som klasslärare förra hösten) och den idén är inte den enda fina idén som jag har slarvat bort under det senaste året, tyvärr.

Men nu! Annas efterträdare Sandra var genast med på en tävling när jag föreslog att vi kunde göra en nu.

Så här kommer den!

Stinas bok är tänkt som en specialpresent till alla stickare som mest stickar åt andra — det kan väl vara dags att ge sig själv något av värmen och allt det vackra ibland? Så de flesta modellerna i boken är sådana som passar vuxna kvinnor. Man behöver inte vara så särskilt traditionsbunden eller fördomsfull för att erkänna och inse att de flesta som stickar ingår i den gruppen. (Och det är naturligtvis roligt med alla som bryter det mönstret.)

Det finns tröjor, koftor, mössor, halstuber, sjalar, vantar och halvvantar.

Tre exemplar av boken finns det i den här lilla tävlingen.

Och frågan som man får svara på om man vill vara med den här gången är:

Vad tycker du så mycket om att sticka just nu att du gärna skulle sticka det både åt dig själv och åt en vän?

Har du fastnat för Pyttipannasjalen? En reflexmössa? Eller för Riddaritröjan eller Sirikoftan (för övrigt skapad av en av mina gamla fiolelever, Linnea)? För ett par enkla vantar? Eller för Maja Karlssons Head in the Clouds-mössa? Eller för vackra handledsvärmare?

(Vinner du boken kommer du att upptäcka mängder av nya modeller, alla designade av Stina!)

Du får vara helt realistisk (kanske till och med sanningsenlig) eller drömma om du vill!

Skriv ditt svar senast på Lucia-dagens kväll, så låter jag en slumpvalsmaskin dra tre vinnare sedan!

Det finns rättvist producerad saffran!

Det här är verkligen en god nyhet för alla oss som bakar och tycker om svenska jultraditioner — och en ännu bättre nyhet för jordbrukarna som odlar det.

Rättvist producerat saffran har funnits att köpa i Sverige i åtminstone ett par år. Det är North & South Fair Trade som importerar det, och det betyder att de flesta av oss enklast köper det i närmaste Rättvis handel-butik eller på postorder.

Nu finns det i tre förpackningsstorlekar: ett halvt gram, fem gram och tio gram.

Fairtrade-märkningen innebär att producenterna får vettigt betalt för sitt arbete i alla led, och i stort sett allt som är Fairtrade-märkt är också ekologiskt producerat. Men när det gäller saffran är det förhoppningsvis ännu bättre: i Afghanistan odlas enorma mängder opiumvallmo, och det har gjort att de flesta jordbruksarbetare på ett eller annat sätt är beroende av opiummarknaden och dess inte särskilt konstruktiva krafter. Att odla saffrankrokus för export av saffran kan vara ett alternativ. Hurra!

Och tack Susanna för påminnelsen!

Unga afghaner i Svenska kyrkan i Paris

Studieverkstad i Svenska kyrkan i Paris. Bild lånad från församlingens webbplats

Gott nytt kyrkoår, alla bloggläsare!

I Svenska kyrkan i Paris har min fantastiska väninna Sofia Falk (som jag känner från mina besök hos Brämhults syförening) arbetat nu under hösten, och därför har jag sett och läst mer om vad som händer där än vad jag skulle ha gjort annars.

Såhär skriver församlingen på sin webbplats:

Kyrkan har blivit en mötesplats för många unga afghanska ensamkommande som tidigare bott i Sverige.
Här i kyrkan kan vi erbjuda stöd, samtal, lugn och ro, fika och en smörgås, språkcafé (för att lära sig franska) och gemenskap.
Just nu kommer det många flyktingar och många frågor varje dag. Vi försöker svara på mejl ang flyktingfrågor så fort vi kan, men ber om tålamod. Ibland kan det ta några dagar innan vi hinner hantera just ditt mejl.
Vi har inte möjlighet att svara på specifika frågor om asylrätt i Frankrike, den kompetensen har vi inte dessvärre.
Vill du stötta församlingens flyktingarbete? Vi vill kunna fortsätta erbjuda te, en smörgås, hygienprodukter och läkemedel till de afghanska ensamkommande som tidigare bott i Sverige, och som nu söker sig till vår gemenskap. Ett läkarbesök kostar 25 €, fikainköp för en vecka kostar 100 €, ett kit med duschtvål, tandkräm och rakhyvel kostar 5 €.  Vill du stötta vårt arbete kan du swisha till 1231335058, skicka en check utställd på Eglise Suédoise, eller lämna din gåva på plats. Tack på förhand!

(Annas tips: det finns också ett bankgironummer, 5769-6692, och mer information om att ge en julgåva här!)

Här är ett SVT-reportage som man kan både se och läsa — och sprida så att fler får veta.

Om du funderar på julklappar: fundera på att ge pengar till Svenska kyrkan i Paris (och ett fint gåvokort eller något annat symboliskt till familj och vänner som redan har det mesta här i Sverige)!

***

Och när jag hade publicerat det här inlägget skrev Sofia såhär:

Vi har precis haft julbasar. Så många av killarna har denna gång hjälpt oss och varit volontärer tillsammans med gamla kyrktanter, au pairer, körsångare, äkta makar med flera. Allt ifrån att hjälpt till med montering av hyllor till att grädda våfflor, sälja korv, diska och tejpa kartonger. Vet inte vad vi skulle ha gjort utan dem!! Roligt att man kan jobba sida vid sida!

Dags att sprida värmen igen

Här i Skåne har det hunnit bli ordentligt kallt, och när jag var i Västmanland och Närke förra helgen kändes det verkligen som vinter. Fram till för kanske två veckor sedan sprang jag mellan husen på min arbetsplats utan ytterkläder — nu skulle jag inte få för mig att prova.

Och om jag fryser i min fantastiska vinterkappa, hur kallt ska det då inte vara för människor som av en eller annan anledning inte har alla vinterkläder de behöver?

Magdalena Swahn. Foto: Bilda

Efter en inspirationsdag som jag hade i Huskvarna för ett par år sedan bestämde sig Magdalena Swahn som är verksamhetsutvecklare på studieförbundet bilda för att starta satsningen Sprid värmen. Det är ganska enkelt: hon har ordnat en etikett som man kan skriva ut och, om man vill, laminera, och den fäster man sedan med snöre eller säkerhetsnål på en halsduk, en mössa eller ett par vantar som man vill ge bort.

Sedan går man ut på stan och letar upp en bra ge-bort-plats. För halsdukar är det lätt: man kan knyta dem runt busshållplatsskyltar och lyktstolpar, till exempel. Mössor kan man sätta på lägre stolpar eller på statyer. Vantar får gärna sitta ihop med en tråd, och så sätter man den ena vanten på en lagom hög och smal stolpe eller på en staty som sträcker fram en lagom stor hand — men man kan också ta med sig garn och knyta fast paret ungefär som en halsduk.

En del har frågat om poängen med att ge på det här viset, särskilt om poängen med att ge flera timmars arbete utan att veta att någon kommer att ta vara på det.

Det är ju en relevant fråga, och här är några tips:

* tänk på hur många fler som nås av den värmande tanken på det här viset — många som inte alls behöver det du har stickat kommer antagligen att lyfta på lappen och läsa och sedan gå vidare med en lite annorlunda blick

* Magdalena föreslår också (läs en bit ner här) att man bjuder in asylsökande och sfi-studerande till stick-och-språkcefé och arbetar med värmen tillsammans

* är man en grupp som stickar kan man göra utdelningen/upphängningen till en manifestation i sig — till exempel fästa plagg vid alla lyktstolpar, stuprör eller busshållplatsstolpar utmed en viss gata där många rör sig (och kanske ha kaffeutdelning en stund också, med kaffe till vem som helst)

* tvekar man inför att ge bort mycket arbetade plagg kan man köpa fina ”gatuplagg” på second hand och ge det man själv har stickat till Hjälpstickan, som förmedlar det till människor som behöver

Idén var såklart inte min från början. Jag hade sett den i flera TV-reportage på webbplatser och också på många bilder.

I Malmö gjorde Skåne Stadsmission en liknande satsning på Gustav Adolfs torg i december förra året, en så kallad Wall of Kindness:

Foto: Skåne Stadsmission

Såhär presenterade de den:

Ta en jacka du behöver – ge en jacka du har över

I samarbete med Malmö stad så presenterar vi en vägg av vänlighet på Gustav Adolfs torg. Idén kommer från Iran och den går ut på att främja stadens eget kretslopp av vänlighet i form av skänkta kläder.

På denna vägg fokuserar vi på vinterjackor. Du kan hänga en jacka som du inte behöver längre eller ta en om du är i behov.

Design och utförande är skapat av vårt eget återbruksmärke REMAKE.

En av de uppmärksammade anonyma kläder-på-träd-kampanjerna ägde rum i Boston i USA 2015 — läs om den här! Och en kampanj som spred sig snabbt och hade egen Facebook-sida samma år var Chase the Chill som man kan läsa om till exempel här.

En av de fina sakerna med den här idén är att det verkligen bara är att sätta igång. Det är så enkelt. Så om du känner dig inspirerad nu, varsågod! Gör det!