Den här bilden fick jag nu på morgonen. Det snöar här i Malmö, men …
… forsythian som kom resande med posten blommar!
Lyssna på henne
På Facebook har jag en sida som heter Listen to her. Där lägger jag ut musik av kvinnliga tonsättare och berättar om dem, och ibland tipsar jag också om artiklar som man kan läsa, konserter som man kan gå på (eller lyssna till på sociala medier), radioprogram och annat. Facebooks sätt att fungera har ändrats flera gånger sedan jag registrerade den, och nu vet jag att jag borde ha startat en grupp istället … men den interaktion som ändå blir, mest i brevlådan där, är i alla fall underbar, och jag är glad att ha någonstans att göra av all fantastisk musik som jag hittar.
Här är en till som jag tycker att alla ska lyssna på, fast hon är inte tonsättare utan författare. Chimamanda Ngozi Adichie heter hon, och första gången jag hörde om henne var för kanske tretton år sedan när en dansk gymnasist sa till mig att jag måste läsa hennes första roman. Det har jag fortfarande kvar att göra, och nu har hon skrivit fler.
Allt som hon säger i det här korta föredraget är så intressant, men lyssna särskilt till det avsnitt som börjar tio minuter in i inspelningen. Jag tror att hon har alldeles rätt, och jag undrar vad som skulle hända om fler lyssnade till henne, tog det hon säger på allvar och försökte göra något åt det.
En blomma kanske kan liva opp
Oj, jag såg framför mig hur jag skulle komma tillbaka till Malmö och ta en lång promenad ner till havet och bort mot bron varje morgon. Och här blåser det och snöar och till och med haglar, och just den här morgonen är himlen ljusgrå.
Och flyttlådorna står så att jag inte kommer åt den konstruktion som min bror och jag spikade ihop för några år sedan för att jag skulle kunna fotografera i min lilla lägenhet.
Så jag får använda en flyttlåda som bakgrund till min mammas fina virkade blommor idag. Kanske tar jag nya någon gång snart, men blommor behövs just idag tror jag. Med ett Pippi-recept: minst en eller två om dagen, det livar opp!
Ettvarvsblommor kan vi kalla dem.
Här ser man dem lite bättre.
Såhär virkar hon dem:
Lägg upp 6 lm och slut dem till en ring med en sm.
V. 1 * 2 lm, 2 st i ringen, 2 lm, 1 fm i ringen, * virka från * till * 4 ggr till, sm i 1:a lm.
Trådarna kan man fästa direkt eller, om det stämmer med bakgrunden, spara till när man ska sy fast blomman på en mössa, en vante, en kofta, en väst …
”Det var det hela!” hälsar min mamma.
Omtanken hittar nya vägar
Två släktingar som inte har kunnat ses på länge.
Den ena bor i den andras barndomsparadis med en stor trädgård på en liten bruksort. Den andra bor i stan.
Pandemiuppfinning: man kan skicka kvistar med knoppar på med posten! Och de kan slå ut när de kommer fram! Det gick den här gången i alla fall!
(Bilden har jag fått låna, för inte heller jag har varit hemma hos mottagaren sedan, ja, kanske förra årsskiftet.)
Och så kan man bli väldigt glad
Ett paket som Ulla skickade till mig från Norge i januari verkar ha försvunnit från jordens yta.
Men då skickade hon ett nytt! När hon var hos sin mamma i västra Sverige för att fira påsk! (Besöket var noggrant förberett på alla vis som hälsoläget i världen kräver, förstås.)
Det kom fram häromdagen. Jag blev väldigt, väldigt glad. Konstigt vore det annars.
Här är de! Med blomma som växer ur bladrosett som växer ur blomma som växer ur bladrosett. (Liten men viktig uppdatering: Blomsterkrukka fra Rolset heter de.)
Den som tittar nära skulle nästan kunna sticka en kopia. Det kräver en hel del beslutsamhet och tålamod förstås. Jag drömmer om att ha båda.
Och med blomma på tummen och tätt mönster i handflatorna.
Högst upp går färgerna om varandra för att det ska bli en fin avslutning.
Vackert, vackert, vackert. Trots att det är så blåsigt ute att jag bara inte mäktade med att gå ut och fotografera dem, och trots att min fotobakgrund sitter fast bakom flyttlådor — så det bästa jag kunde komma på var att använda en flyttlåda som fotobakgrund.
Tack Ulla! Vilken present!
