Häromdagen läste jag en lista på Underbara Claras blogg med tips om hur man kan handla mer hållbart. Sådant behövs!

Eftersom jag saknade ett viktigt resonemang där skrev jag en ganska lång kommentar, och nu lägger jag ut den här också. Ska komplettera den lite på slutet.

***

Här kommer ett till handla-hållbart-tips:
“Hållbar utveckling” har ju tre delar: miljön, det sociala och det ekonomiska.
Den ständiga jakten på det lägsta priset gör att många av oss hamnar på Amazon, Adlibris och andra stora postorderställen.
Men en hållbar utveckling är ju också att småföretagare kan klara sig i glesbygd, småstäder och storstäder.
Så jag skulle föreslå att man när man letar efter en vara som måste vara ny köper eller beställer den från ett företag som man tycker är viktigt för samhället där företaget finns eller från någon som man vill stötta.
Jag har arbetat i en bransch där många små återförsäljare blev tvungna att stänga, så jag beställer alltid från någon av de små som finns kvar ifall jag inte kan gå till någon av dem. Faktum är att jag också går in och beställer personligen när jag vet att det är en vara som de inte har men som deras distributörer har.
Det här fungerar förstås inte med allt som man behöver, men med förbluffande mycket!
Nu bor jag i en stad där det finns många småbutiker som är kedjelösa, och det är fantastiskt, men en lokal annonssäljare som jag träffade häromdagen sa att många av dem har det kämpigt. Då känns det ännu viktigare att de pengar som jag använder i möjligaste mån hamnar hos dem och inte i något megaföretag där de bara blir en pyttepyttedel av chefernas abstrakta lönesummor.

***

Det som jag glömde skriva, och som jag faktiskt tror att många av oss glömmer att tänka på, är att när vi handlar av jättepostorderfirmor eller bara handlar på stora köpcenter när vi är i större städer berövar vi oftast våra egna hemkommuner och hemlandsting en massa skatter som behövs för att hålla vård, skola och omsorg igång. Handlar vi av människor som är bosatta i vår hemkommun betalar de en del av sin förtjänst i skatt, och vi ser till att hålla samhällsfunktionerna igång.

Det läskiga är att när vi handlar hos stora kedjor är det inte bara så att ägare och höga chefer kan ta ut stora summor. Mycket av de pengarna försvinner också iväg ut ur landet på olika snirkliga sätt — en del till skatteparadis. Och naturligtvis utan att gynna lagerarbetare och butiksanställda så värst mycket. Franchisetagare är ofta mycket pressade av franchisekedjorna.

Men om man vill handla hållbart är det bland annat såhär man måste göra, det är jag alldeles övertygad om.

Ett släktinlägg kan man kanske kalla det som jag skrev om skördetidsinköp för ett par veckor sedan!

Tänkte bara påminna om något som kanske är så uppenbart att man lätt glömmer bort det:

Såhär års är det extra enkelt att göra sin lilla del av arbetet för levande småorter och byar här i Sverige och för att småföretagare ska kunna bo kvar och arbeta där! Och på det viset också för att småkommuner ska kunna klara sig framöver — med skatteintäkter så att äldrevård, skolor och annan samhällsservice ska fungera.

För nu kan man köpa årets fantastiska sylt, marmelad, inläggningar, såser och mycket annat som tillverkas av mathantverkare på många håll.

Här är en av Karintorps marmelader och en av de otroligt goda tomatdressingarna. Karintorp ligger nära Örebro, så jag brukar köpa deras burkar och flaskor i på Sojas ICA i Östansjö och i en större butik i Örebro när jag är där. De är exotiska i Småland, och vänner som får dem i present brukar bli glada!

Som jag har förstått det började Karintorp som en tomatodling, och marmeladerna och såserna var en idé som uppstod när det var svårt att distribuera allt nyskördat under den intensiva tid när tomater mognar i Sverige.

Här är björnbärsmarmelad, hallonmarmelad och päronmarmelad från Moheda Sylt som ligger ett par mil från Växjö. Finns i matbutikerna i närheten — de här burkarna köpte jag på ICA Grytan i Moheda. Moheda Sylt har egna bärodlingar. Jag vet inte om alla huvudingredienser kommer därifrån, men innehållet är i alla fall i huvudsak lokalt.

Den här honungen kommer från ett ställe nära Moheda, Ör. Sådan här honung, med Sveriges Biodlares Riksförbunds etikett, är något helt annat än ICA Basics och andras importerade. Gunnar Paulsen har sina kupor i Småland, min väninna Jenni Annas pappa har sina kupor nära Laholm, Ankis och Ann-Christines pappa har haft sina kupor nära Falköping (och nu är det en annan biodlare som har tagit över ansvaret för dem), Maria som formger åt mig har sina kupor i Göteborg. Fyra av alla som genom sina flitiga pollinerande bin ser till att vi får mat här i Sverige. Så det minsta vi kan göra är ju att se till att de får lite inkomster tillbaka.

Jag hittade den på Estvalls konditori i Moheda — en favoritplats.

Min tidigare kollega Anders och hans sambo Liv har sina bikupor på Österlen och säljer sin honung med egen etikett. De här små burkarna köpte jag flera gånger som present förra året.

Och nära Rättvik finns Björgården som tillverkar alla möjliga sorters sylt och marmelad — den här burken (tom sedan länge tror jag, bilden tog jag för minst ett halvår sedan) innehöll äppelsylt med citron och rosmarin.

Alla de här burkarna blev presenter, men det spelar egentligen inte någon roll. Poängen är att när man handlar av en småföretagare skickar man sina pengar så rakt in i den lokala ekonomin som det går och investerar i en massa saker som är eller skulle kunna vara bra för det lokala sammanhanget. Det skulle många av oss kunna göra mycket mer. Och nästan alltid är det extra gott också!