Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

”Fantastiskt att se att det går”

Ekologiska jeans som är sydda i Sverige — kan det vara möjligt?

Faktum är att jag hörde till dem som köpte Close by Denim-jeans nästan direkt när de första dök upp. Då kostade de närmare 1200 kronor paret, och det tycker en del är dyrt. Jag försöker påminna mig själv om att det kan kännas som mycket pengar men att det bara beror på att vi har vant oss av med att betala vad kläder egentligen kostar. Ska de som har odlat bomullen, tillverkat tyget och sytt jeansen få betalt så att de kan leva är 1200 kronor inte överdrivet mycket att dela på.

Precis innan Close by Denim-designern Petra Bachmann flög vidare till ett nytt arbete hann jag göra en intervju med henne. Här kommer den! Och först en av de filmer som Ellos har spelat in med Petra och hennes medarbetare för att presentera Close by Denim för Sverige.

***

Hej Petra! Ett klädmärke med ekologiska material och tillverkning i Sverige — hur kom det sig att ni vågade satsa på det?

Vi kände att det låg helt rätt i tiden att satsa på hållbar produktion och att få fram ett märke som vågade ta steget att testa vad den svenska textilindustrin kunde få fram. Vi ville också se hur vi kunde utmana oss själva i att designa produkter som har bra kvalitet i kombination med en tidlös design.

Vilken är din roll?

Min roll har varit att hålla i det kreativa uttrycket. Dels att forma varumärket åt det håll vi har velat, dels att designa produkterna.

När man jobbar med ett sådant här litet varumärke så blir det att man gör det som behövs. Min roll har handlat mycket om att få till det designuttryck som vi strävat efter i kollektionerna. Men allt är såklart ett teamarbete.

Vad har ni fått för respons?

Det har absolut märkts att det finns ett stort intresse för mode och hållbart tänk. Det är liksom nästan det mode handlar om idag, skulle jag vilja sträcka det till. Både press och kunder har varit mycket positiva till det vi tagit fram.

Tänker vi på miljön och hur vi ska få allt att fungera lite bättre, lite längre, så har vi ett försprång och får också ett förtroende från sina kunder som är värt extremt mycket.

Alla vill bidra med något idag, men det är inte alltid lätt att veta hur man ska gå tillväga. Kan man då välja något som är producerat på ett juste sätt, utan långa transporter, tillverkat i närområdet, och i kvaliteter som inte frestar på miljön lika mycket som andra, så blir det förstås ett sätt att påverka direkt.

Vad använder ni för material utöver ekologisk denim?

Vi har ju produkter inom många kategorier, både inom vävt och stickat. Det vi tycker är lite extra speciellt är att vi har stickat upp i stort sett alla våra stickade kvaliteter i Sverige. Det har varit en utmaning eftersom vi har fått ta fram kvaliteterna själva och testat oss fram för att hitta fina följsamma trikåer till till exempel T-shirts och det som kallas sweatstyles. Vi har också tagit fram härliga grovstickade kvaliteter till våra stickade tröjor och kjolar.

På denimfronten har vi vävt upp en egen ekologisk denim i Italien där vi behållit fröskalen från bomullen och hoppat över blekningsprocessen för att få fram känslan av den råa bomullen och slippa onödiga processer som stjäl mycket naturresurser.

Har ni någon känsla för vilka som är era kunder?

Den första säsongen, när vi hade släppt våra första jeans, så ringde vi runt till alla som köpt dem för att få reda på lite mer om vilka de var, varför de köpt våra jeans och vad de tyckte om dem.

Det visade sig vara väldigt olika kunder, åldern skiljde sig åt och det geografiska läget också, men de hade ett par saker gemensamt, och det var just att de gillade att vi sytt jeansen i Sverige och att de gärna ville hitta goda alternativ på marknaden, juste för miljön och samtidigt med god kvalitet och design.

Har du arbetat med syfabriker i Sverige tidigare? Var finns de, och hur påverkar de ditt arbete?

Detta var första gången för mig, och det var fantastiskt att se att det går och häftigt att se vad vi kan ta fram här i närområdet.

Det finns så många duktiga människor finns här som verkligen kan textil produktion och som brinner för att göra bra produkter och behålla vårt textila arv!

Vi har arbetat med små lokala producenter i Boråstrakten. Att ha dem så nära rent geografiskt påverkar såklart produkterna också. Vi kan ju åka till dem och diskutera passform och utveckling på ett smidigt sätt.

Sedan påverkar det såklart oss att vi jobbar med en mindre fabrik än om vi hade anlitat till exempel en fabrik i Asien. Här hemma är det ett mindre antal personer som fixar alla momenten, och när det är influensatid eller liknande påverkar det såklart produktionstiden på ett annat sätt om man jobbat med en stor fabrik i Kina.

Hur garanterar ni att arbetsförhållandena är vettiga också på de fabriker som ni anlitar utomlands?

Vi har avtal med de fabriker som vi producerar hos, så det är en faktor som gör att vi kan känna oss tryggare med vår produktion. Vi har inte haft så många producenter som vi har jobbat med, och de vi haft har till största del varit människor i närområdet som vi känner väl och som vet vad vi värdesätter och kräver i form av etik och arbetsförhållanden.

Hur tror du att Close by Denim kan påverka klädbranschen i Sverige?

Som så många andra aktörer inom branschen så har vi gjort vår grej. Vi har testat något som vi har trott på och använt vår goda vilja och envishet till att försöka ta fram produkter som är lite närmare producerade, i lite justare kvaliteter, lite bättre och hållbarare design och så vidare.

Detta är trots allt en begränsad kollektion. Ellos Group som äger varumärket arbetar aktivt för mer hållbara alternativ, och Close by Denim är ett sätt att testa ett närmare och mer hållbart produktionssätt i en mer begränsad upplaga. Att göra det allra bästa man kan är liksom gott nog ibland, och på det viset har vi resonerat med våra kollektioner.

Vissa saker är liksom omöjliga att få fram till rätt pris, vissa saker får man inte fram i Sverige, men mycket går att göra om man bara pushar sig själva lite.

Så tror jag många med oss resonerar i dag, och har vårt märke inspirerat någon att tänka lite mer så, så är vi jättenöjda!

Vad har du för förhoppningar för de närmaste två åren?

Att modevärldens intresse för de goda valen kommer att hålla i sig och att vi i framtiden kommer att kunna ha ännu lite bättre samvete när vi handlar nya fina plagg till oss själva.

Har du något favoritplagg i den senaste kollektionen?

Ha ha, ja, det kan man nog säga, ganska många också!

Vi har ju jobbat lite kollektionslöst, om man nu kan använda det ordet. Det innebär att vi har släppt plagg som bygger och bygger ut hela kollektionen, så att säga.

En av mina absoluta favoriter är The Logo Sweat för dess enkelhet och för att det var ett av de första plaggen som vi stickade i Sverige.

Sedan gillar jag The Baseball Jacket mycket. Den är användbar både som inneplagg och ytterplagg, är både en tröja och jacka i ett, och är producerad i Sverige av superfina material: ull och älgskinn.

***

Tack Petra!

Jag har faktiskt gjort ett undantag från ”handla av människor”-regeln — brukar annars försöka köpa det jag behöver i mindre butiker där det är mindre risk att pengarna försvinner uppåt i skyhöga hierarkier — för Close by Denim-klädernas skull. På en del av jeansen sitter det en lapp där sömmerskan har skrivit sina initialer. Tillsammans med det faktum att tyget är ekologiskt och kläderna sydda i Sverige, med vettiga löner, måste väl det vara en av de bästa märkningar som ett plagg kan få?

Om svälten i Afrika och Jemen för dig som vill berätta för andra

Trots många varningssignaler under lång tid har läget bara blivit värre och värre för befolkningen i flera afrikanska länder och i Jemen. Torka är en av orsakerna, men inte den enda. Nu kallar flera stora hjälporganisationer situationen för en humanitär katastrof.

Rift Valley, Kenya. Foto: KeA Arnlund (och observera: bilden är inte arrangerad)

Det har skrivits och talats förhållandevis lite om detta i svenska medier med tanke på hur många människor det drabbar och hur stora de drabbade områdena är, men det finns förstås hur mycket information som helst att tillgå egentligen, inte minst på engelska. Här är ett urval artiklar och filmer (litet och i stort sett slumpartat) från olika håll.

Jag hoppas att ni som läser Ett varv till-bloggen vill berätta för andra om vad det är som pågår. På arbetsplatsen, på stickcaféet, bland föräldrar som har barn på samma skola, på kyrkkaffet …?

Här är en artikel där Oxfam redogör för vad svält är och där man kan se på en karta vilka områden som är värst drabbade.

Här är en sammanfattning av läget i Kenya, Etiopien, Eritrea och Sydsudan från samma organisation:

Och en Oxfam-film (en månad gammal) om läget i Sydsudan:

Unicef rapporterar också från Sydsudan:

Svenska Unicef publicerade den här filmen för fem månader sedan:

Oxfam om läget i regionen:

Unicef om läget i alla de fyra drabbade regionerna:

Diakonia publicerade den här filmen från Somalia för en månad sedan (och en del av er har redan sett den här på bloggen):

Och här berättar Laurent Bukera, FN-organet World Food Programmes ledare i Somalia, om vad han och hans medarbetare ser och gör:

Erikshjälpen publicerade den här filmen för två veckor sedan:

Caritas gör hela sin fasteinsamling för katastrofhjälp till Sydsudan.

Barnmissionen (tidigare Skandinaviska Barnmissionen) arbetar med akutmatpaket i Rift Valley i Kenya. KeA och Birgitta Arnlund är på väg hem till Sverige, men förra veckan berättade de här på bloggen om en rekognosceringstur och om hur matutdelningen skulle sättas igång.

Svenska kyrkans internationella arbete samarbetar med organisationer i Somalia, Etiopien och Zimbabwe.

Läkarmissionen samarbetar med Medair som har fyra nutritionscenter i Sydsudan och som också arbetar i ett flyktingläger i norra Uganda.

Komplettera gärna med mer information, och berätta gärna om insamlingsinsatser som görs i dina sammanhang!

***

Uppdatering: Mattias som är ordförande i Röda korset i Gränna påminde mig om att hans organisation gör en stor insats. Naturligtvis! Här är insamlingssidan.

”En flicka kan få en ljusare framtid”

Av Posted on Inga taggar 1

Nancy skrev till mig att hon har talat med IngridSlättmissionens Hjälpande Hand om att det vore så bra om alla startpaket för nyfödda kunde innehålla några textilbindor till mamman också. Det är många som är igång och virkar och stickar nu, tror jag, och någon som krokar också. Dessutom kan man sy, och jag frågade Henrietta om hon kunde tänka sig att svara på några frågor om det. Tack, Henrietta, för alla tips och för mönstret!

AFFC tar också emot textilbindor — de delas ut på ett par platser i Gambia.

***

Hej Henrietta! Du har ju sytt och sålt bindor i Sverige i flera år, så jag tänkte att vi måste försöka dra lite nytta av dina erfarenheter. Vad är det som är bra med sydda bindor?

Jag började använda tygbindor i början på 2000-talet, men då var det en ficka som man knäppte fast i trosan och så vek man en binda och satte fast den i fickan. Mycket bökigt och inte så bekvämt … Så jag la ner det och började med vanliga bindor igen.

Under många år hade jag som en biverkan av mina p-piller ingen mens alls, och då glömde jag bort allt jag inte gillade med vanliga bindor.

När jag slutade med mina p-piller runt 2010 kom funderingarna på tygbindor tillbaka. Som så många andra kvinnor mår jag inte bra av vanliga bindor — mina slemhinnor blir torra, och jag får springa på gyn och få salvor och annat.
Men nu ville jag ha något smidigare alternativ och började leta på nätet och såg att man kunde sy en ”vanlig” binda i tyg.
Det jag tycker är de stora fördelarna med tygbindor är att de andas och det är som om man bara hade trosor på sig. Vanliga bindor innehåller ju en massa kemikalier som jag inte tror är så bra att ha så nära kroppen.
Sedan kan jag ju göra mina bindor så tunna eller tjocka, långa eller korta som jag behöver.
Och jag sparar pengar på att använda tygbindor. Jag räknade ut för några år sedan att en årsförbrukning av bindor kostar någonstans mellan 1500 och 2000 kronor, och det gör en omgång tygbindor också, lite beroende på hur många du behöver förstås — men tygbindorna kan ju hålla i tio år, och de belastar inte miljön på samma sätt eftersom jag inte slänger dem utan tvättar dem.
Hur många olika storlekar och tjocklekar har du arbetat med?

Jag har sytt tre olika storlekar: trosskydd, dagbinda och nattbinda.

Vilka material behöver man för att sy dem?

Alla tre är uppbyggda på samma sätt: flanell med en kärna av flanell och PUL, som är ett fuktavvisande tyg som andas.

PUL används ofta till tygblöjor.

I trosskydden har jag oftast bara två lager flanell och inte alltid PUL. I dagbindan är det två lager flanell och PUL, och i nattbindan är det tre–fyra lager flanell och PUL. Nattbindan gör jag oftast ganska lång så att man känner sig säker.

Om man inte har tillgång till PUL kan man använda fleece som bottentyg, för det är ju också en fuktspärr.

Jag brukar leta efter material på loppisar. Flanell absorberar bättre när det är tvättat några gånger, tycker jag. På barnsidan hittar man ofta barnlakan i flanell. Man kan också använda begagnade skjortor i flanell, och lakan och örngott går att använda. Det är bra att tänka på att använda mjuka tyger som är tvättade eftersom det kan skava om tygerna är hårda

Kan man sy dem på en vanlig symaskin?

(Annas kommentar: här har Henrietta sytt med tråd i avvikande färg så att det ska synas ordentligt vilka sömmar som är sydda genom vilka lager!)

När jag syr bindorna brukar jag använda en vanlig symaskin.

Jag lägger först flanell och sedan PUL ovanpå ovantyget.

Så syr jag två raksömmar genom alla lager.

Såhär ser det ut på sida som kommer att vara ovansidan:

Sedan lägger jag till underdelen och syr ihop bindan med raksöm.

Och så sicksackar jag runt hela bindan — då håller den.

Jag har ju alltid vingar på mina bindor så att jag kan fästa dem runt trosan. Man kan använda tryckknappar, kardborrband eller varför inte sy ett knapphål och sätta fast en knapp.

Vilka tvättråd brukar du skicka med? Och vilka tvättråd skulle du skicka med om du visste att mottagaren är tvungen att tvätta för hand?

En tygbinda kommer nästan garanterat att bli fläckig. Blodfläckar kan ju vara svåra att få bort. Ett knep kan vara att lägga bindorna i kallt vatten — det vattnet blir bra gödning …

Man kan också använda mörkare och mönstrade tyger så att inte fläckarna syns så mycket. Jag tvättar mina bindor i 60 grader i maskin, men jag vet att många handtvättar med till exempel galltvål. Galltvål är ju bra mot fläckar.

Hur många tycker du är lagom till ett paket, till exempel till en nybliven mamma?

Om man skickar till en organisation som arbetar i länder i Afrika, till exempel, då kanske inte trosskyddet är så viktigt. Kanske är det bättre att skicka dagbindor, och till nyblivna mammor nattbindor.

Ett startkit kan innehålla fyra–sex dagbindor och två nattbindor. Då hinner mottagaren förhoppningsvis tvätta sina bindor och låta dem torka innan de behövs igen.

För oss är det ju för det mesta enkelt att ha mens, för vi har bindor och tillgång till vatten. Men i vissa områden i Afrika är det ju inte så. Många flickor måste stanna hemma från skolan en vecka varje månad för att de inte har bindor. Många har inga trosor att ha bindan i heller. Så varför inte skicka med ett par trosor i varje paket med bindor?

Har du något som du vill hälsa till alla som vill hjälpa till med bindor till olika sjukhus och läkarmottagningar i till exempel afrikanska länder nu? 

Ingen blir gladare än jag om någon använder mitt mönster och syr en eller flera bindor och ger till en flicka. Det kanske kan göra så att hon kan gå i skolan varje dag i månaden och på så sätt få en ljusare framtid.

***

Henrietta har skickat sina mönster, och jag ska skanna dem och se till att de finns som en PDF här på sidan. Ni som inte kan vänta på det kan säkert rita ett eget mönster att börja med — det syns ju tydligt på bilderna vilken form en vanlig binda har, och den är lika stor som de vanliga engångsbindor som säljs överallt.

Henrietta hälsar:

”Är det någon som undrar över mönster eller annat så skriv gärna till mig på info[snabel-a]henriettas.se!”

Konsten att inte slänga en skjorta (del 1)

Av Posted on Inga taggar 1

Idag börjar en alldeles fantastisk kurs med den alldeles fantastiska Ulla!

Än så länge tror jag att den har fem delar, men vi får se.

Herrskjortor är ämnet.

Det sys enorma mängder herrskjortor här i världen, nämligen, och de sys ofta i tyg som är riktigt fint.

De skjortor som används ska såklart användas.

De skjortor som inte används ger man till en vän som har samma storlek eller till en bra second hand-affär.

Men de skjortor som har blivit lite slitna eller solkiga i manschetterna eller kragen, eller som har fått deodorantfläckar under armarna?

Här är en av alla klänningar som Ulla har sytt till ett av sina barnbarn, en flicka vars pappa använder skjorta nästan varje dag. Den här bilden togs vid Krusenstiernska gården, ett café i Kalmar, den sommar när flickan skulle fylla ett år. Till klänningen hör en liten hätta som hon inte hade på sig just den dagen och ett par korta byxor som hon kanske har på sig fast de inte syns.

De kan förvandlas till alldeles underbara barnkläder! Ulla har hållit på med det ett tag, experimenterat, hittat favoritmönster och förfinat sina arbetsmetoder, och nu när vi äntligen lyckades få en dag tillsammans delade hon med sig av alltihop.

Det var en vårdag av bästa sorten, så jag tänker inte be om ursäkt för bilderna.

Ullas tips för en bra utgångspunkt:

1. Strykbord och strykjärn nära symaskinen!

2. Om det är viktigt för föräldrarna att flickkläder är flickknäppta: tänk på knäppningen redan från början.

3. Noggrannhet — tänk efter en extra gång och tänk framåt några steg i varje moment, särskilt de första gångerna.

4. Klipp gärna bort skjortans ärmar och klipp upp dem tätt intill sömmen så att du har platt tyg att arbeta med. Om du inte ska använda skjortans sidsömmar, klipp upp dem också.

3. Tålamod!

4. Skaffa bra grundmönster till skjorta, klänning och byxor i barnstorlekar från kanske 68 till 110 centilong — låna några böcker på biblioteket om du inte har någon tygaffär med bra mönsteravdelning i närheten. Till en klänning är livet och ärmkullen viktigast, och ärmlängen kan man variera. Kjoldelen på en klänning kan man göra rak eller lite utställd och med mer eller mindre rynkning. Ullas grundmönster till klänning i de minsta storlekarna är från början en dopdräkt!

5. Kom ihåg att när plaggen är såhär små är det bra att vara redo att sy klart en söm här och där, eller sy en hel söm, för hand.

6. Pussla och utnyttja tyget så mycket som möjligt — det blir roligare att arbeta när man ger sig själv den utmaningen! Ulla brukar till och med hitta en bit som hon kan göra snedremsor av. Det behövs alltid en till nacken, och om man vill göra en ärmlös klänning eller en med en liten volang på axeln är det bra att kunna kanta.

Här är en av Ullas senaste klänningar. Den får ni beundra så länge. Jag funderar för fullt på hur jag ska bära mig åt för att förklara allting på ett enkelt och tydligt sätt — del 2 dyker upp här inom kort hoppas jag!

En överraskning

Av Posted on Inga taggar 0

Det är flera år sedan jag insåg att jag måste försona mig med det faktum att Kärlek, nål och tråd — det bästa från syföreningarnas värld är slut och inte kommer att tryckas om.

Och så dyker det upp några exemplar igen. På en rea. Här!

Jag vet inte hur många de är, så jag kan inte säga något om hur länge de räcker. ”Först till kvarn” betyder ju att alla får det de vill ha, bara de är beredda att vänta, och det är inte sant i det här fallet. Det jag kan säga är: skynda er för säkerhets skull, ni som vill ha den!

(Tusen tack Carol för tipset!)