Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ett alldeles rekordgott pålägg

Min mamma har presenterat ett nytt pålägg för mig.

Det är ungefär som med hallon-och-kardemumma-brytningen: det måste vara en smakkombination som var uttänkt redan när världen skapades.

Hon har lärt sig konceptet — det är så enkelt att man inte ens kan kalla det ett recept — av min bror som har bott och rest mycket i Mellanöstern.

Och alla som vill undvika vitt socker eller tillsatser kommer genast att förstå hur fantastiskt det är.

Det som behövs är två förpackningar som numera finns i många ICA- och Coop-butiker men som man kan leta efter i valfri butik med Mellanöstern-sortiment om man inte hittar dem i sin vanliga: dadelsirap och tahini.

Tahini är malda (mycket malda!) sesamfrön. Inget annat.

Och dadelsirap är puréade (mycket puréade) dadlar. Inget annat.

Inga tillsatser alls, alltså.

Man rör helt enkelt ihop ungefär lika delar av tahini och dadelsirap — det är kladdigt att mäta dem, så om man inte vill ställa skålen på en hushållsvåg kan man använda ögonmått. Resultatet blir gott även om måtten inte är alldeles exakta.

Enklast är att röra ihop dadel-tahini-krämen i en skål och att sedan flytta över den till en glasburk med lock. Då får man också en ursäkt för att skrapa skålen med slickepott och smaka på det sista!

Krämen använder man ungefär som man annars skulle använda marmelad eller nötkräm: bred den på rostat bröd, på scones, på alla sorters bröd — jag tror att den skulle vara jättegod som fyllning i till exempel gifflar eller bullar också.

Tre som vinner Ros Bagders bok Lätt att sticka

Det var roligt att läsa om all er inspiration — och inspirerande också, såklart!

Nu har en slumpmaskin hjälpt mig att dra de tre vinnarna, och här är de.

Gunilla Nyström i Ursviken:

Det som inspirerar mig mest är hjälpstickningsgrupper och bloggar. Får se så mycket fint andra gör, roligt med bilder, får tips om mönster och idéer. Att se att hjälpen kommer fram. Jag inspireras av att tänka på att jag kan hjälpa och värma andra med det jag stickar och virkar, det ger både inspiration och glädje. Har en arbetskamrat som ofta ger mig mönster och tips om alster att göra, det är jag glad för. Veckotidningar ger mig också inspiration och fina färger på garn. Det är så vilsamt att handarbeta, och att man samtidigt kan hjälpa någon är fint.

Virginia Kricak:

Det finns så mycket vackert som jag vill sticka och lära mig!

Och Monica Vaber:

Det är så mycket som inspirerar! Allra mest inspirerar färg, men också fiffiga modeller som är enkla men inte simpla.

Grattis, alla tre! Skicka era adresser, så postar jag bokpaket!

Kardemummakaka med hallonsås

Kardemumma och hallon hör ju till de smakkombinationer som verkar ha tänkts ut redan när världen skapades — så perfekt! Och en mjuk kardemummakaka är något av det vänligaste man kan bjuda på, tycker jag. Här är kakan vegansk, och hallonsåsen också såklart.

en långpanna full, eller två springformar
Ugn: 175º, ca 30 minuter

6 dl vetemjöl

3 dl socker (jag använde Dansukkers ekologiska)

1 msk bakpulver

ev ½ tsk salt

1 msk mald kardemumma

300 g mjölkfritt margarin (jag använde Milda)

3 dl havreyoghurt (jag använde Oatly)

hallonsås:

250 g frysta hallon

lite florsocker

Blanda de torra ingredienserna i en bunke.

Skär margarinet i bitar, lägg dem i bunken och mosa dem med en vanlig gaffel mot bunkens kant tillsammans med mjölblandningen. Det ska bli som en smuldeg.

Tillsätt sedan havreyoghurten och rör tills allt blandat sig. Smeten blir som en lös och kladdig deg, alltså inte rinnig som en sockerkakssmet.

Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och platta ut den — eller fördela den i två smorda springformar.

Grädda kakan (eller kakorna) på ugnens nedersta fals i 200 graders värme i ungefär en halvtimme.

När den är färdig, låt den vila ett par minuter och lyft sedan över den till en träskärbräda eller plåt. Låt den svalna lite utan duk och skär den i rutor (om du har gräddat runda kakor kan gästerna få tårtbitar eller förse sig själva). Tårtspade behövs, för kakan är tung och smular lite.

Värm under tiden hallonen med lite florsocker och rör om så att de flesta bären går sönder. Servera kakan varm, ljummen eller avsvalnad med hallonsås.

Tävling: Ros Badgers bok Lätt att sticka

Av Posted on Inga taggar 1

Nu tycker jag att det kan vara dags för en tävling igen!

Den här boken hittade jag i bokutförsäljningsbutiken vid Triangeln här i Malmö. Det finns inte jättemycket stickböcker där, men ibland kan man ha tur!

Ros Badger, som har skrivit den, är en brittisk stickdesigner och författare till ganska många böcker. Hon har också arbetat med design åt Marks & Spencer, bland annat. Bilden har jag lånat från tidningen Saga där den fanns under en beskrivning till en hundtröja.

Lätt att sticka är en tjock bok full med både självklarheter och lite mer äventyrliga idéer och projekt. Jag köpte tre exemplar.

Här finns en vuxenversion av den halsduk som så många av oss som föddes på 1970-talet hade på oss i barnvagnen!

Och dessutom, till exempel, ett par ganska enkla men mycket vackra vantar.

Det finns alltså tre exemplar som väntar på att få åka iväg till glada vinnare — och för att ha en chans att vinna skriver du i kommentarfältet eller skickar ett meddelande till mig på adressen annabraw[snabel-a]gmail.com.

Tävlingsfråga:

Vad inspirerar dig mest just nu? (Berätta om roliga beskrivningar, bilder, nytt garn, vänner, TV-program, stickpodd, ett nytt hjälpprojekt, en kollegas barn eller vad det nu kan vara!)

På söndag kväll, den 6:e, drar jag tre vinnare med hjälp av en slumpgenerator.

Välkommen att vara med!

Två sidor av berättelsen

Av Posted on Inga taggar 0

I lördags åkte jag bil med Sara som arbetar på Bilda. Hon har arbetat mycket med Bildas studieresor till Jerusalem, och det var ett av många ämnen som vi inte hann prata klart om i bilen. Det är bara att vara glad att få arbeta tillsammans med människor som man skulle vilja prata mycket mer med, eller hur?

Jag kom att tänka på den här filmen som jag gärna tipsar många, många fler om:

Den handlar om Parents’ Circle, en organisation som arbetar med att sammanföra människor som har förlorat någon närstående (oftast ett barn) i konflikten i Israel och Palestina. Jag såg den tillsammans med min väninna Katarina (som på något vis hade fått en inbjudan som kunde innefatta mig också) på en visning i Stockholm när den var ny. Tyvärr vet jag inte ur man får tag på den och rätt att visa den offentligt eller i en grupp, men du som är intresserad, be ett studieförbund om hjälp!