Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Helt igen — och finare än förut

Idag har jag den stora glädjen att kunna bjuda på en intervju med Kerstin Neumüller som i slutet av förra året gav ut sin andra bok, Lappat och lagat, på Natur och Kultur. Hon driver butiken Second Sunrise i Stockholm, och en av de arbetsuppgifter som hon har gett sig själv där är att laga kläder. Det är sina lagningstekniker hon lär ut i boken. En del av dem är många hundra år gamla, en del kommer från andra världsdelar, en del är osynliga, en del är dekorativa … (Jag skulle gissa att en del också är enklare att lära sig och att en del är svårare.) Här kommer Kerstins svar på mina frågor!

Hej Kerstin! En hel bok om att lappa och laga – hur kommer det sig att du har gjort den?

Jag driver ju klädbutik med lagningsverkstad till vardags — och de som kommer och lämnar in kläder säger ofta ”jag skulle vilja kunna laga sådär fint som du gör men jag är hopplös på textilhantverk” och liknande saker på samma tema. Efter ett tag tänkte jag att OK, här finns en vilja hos folk att lära sig något som jag vill dela med mig av! Och så föddes idén.

Lagning på Second Sunrise i Stockholm. Bild lånad från butikens webbplats

Kan man bli bra på att laga utan att vara textilproffs som du?

Det korta svaret är ”nej”. En människa kan inte förvänta sig att producera exakt samma resultat som en annan människa utan att ha likvärdiga erfarenheter i bagaget. Om man inte övar på något så kommer man inte att lära sig ämnet, och jag jämför det med ett språk: man lär sig inte prata flytande franska genom att läsa om språket i en ordbok, men däremot kan man plocka upp tillräckligt många byggstenar för att kunna börja utforska ämnet själv och, så småningom, behärska det.

Hur skulle du beskriva en riktigt lyckad lagning?

Ett resultat som motsvarar förväntningen hos utföraren! Det kan vara allt från att tejpa ihop en väska temporärt till att sticka i en lapp i ett hål i en tröja. Så länge lagningen gör jobbet tycker jag att det är en bra lagning.

Lyxig jeanslagning. Bild lånad från Second Sunrise webbplats

Minns du hur du själv började laga textil, till exempel den allra första lagning som du blev helt nöjd med?

När jag studerade på Sätergläntan hade vi ett återbruksprojekt där jag köpte ett slitet tyg, stoppade hålen och sydde en kjol av. Stopparna blev nästan osynliga men eftersom jag gjorde dem med silkestråd så glänste de lite mer än det kringliggande ylletyget, och jag tyckte det blev väldigt fint! Stoppningen jag använde hittade jag på själv, och den finns med i boken under namnet ”langettstopp med fyllnadstråd”.

Vilka material arbetar du helst med?

Textil är ju mitt primära uttrycksmedel, brukar jag säga. Inom det textila området tycker jag att ull är särskilt spännande, det har så många olika bra egenskaper!

Förstärkning med hundratals korta stygn. Bild lånad från Second Sunrise webbplats

Finns det material som du helt undviker?

Plast känner jag inte så mycket entusiasm inför, men jag är inte helt ortodox, det har såklart sin funktion det med!

Vad brukar du få för kommentarer om ditt arbete?

Folk brukar förvånas över att jag lägger så mycket tid på textil, och fråga förskräckt hur lång tid det tog att göra något specifikt. Det tycker jag är synd, jag skulle hellre prata om materialet, syftet, funktionen eller tekniken, men det är alltid tidsfrågan som dyker upp först.

Om man jämför dina idéer och metoder med sådana som kan finnas i en husmors- eller sömnadsbok från 1940-talet eller 1950-talet, vad är det som skiljer dem åt?

I de äldre böckerna ligger det alltid emfas på att det är kvinnan i en familj som ska laga kläderna åt de andra medlemmarna – att det liksom är hennes plikt att byta ut trasiga manschetter på makens skjorta till exempel.

Min bok syftar till att göra den här kunskapen tillgänglig för alla, män som kvinnor med och utan förkunskaper.

De äldre böckerna har också ofta ett tilltal som är väldigt strikt och förmanande. Allt måste se perfekt ut, och prydlighet är en dygd. Det kan verka avskräckande för dem som inte är insatta i ämnet redan, och jag försöker att istället öppna upp dörrarna för den här världen — sedan väljer man själv vilken prydlighetsnivå man vill lägga sig på!

Kanske lite tröstande: det kan finnas lagningshögar hos ett lagningsproffs också! Bild lånad från Second Sunrise webbplats

Vad kan vara likt?

Innehållet och teknikerna i min bok är många gånger samma som finns i de gamla böckerna, och även om jag tycker att det är bra att närma sig ämnet på ett lättsamt sätt så tycker jag att det finns vissa regler att förhålla sig till, så på ett sätt blir jag en sträng fröken jag också. Men jag försöker att vara ganska selektivt sträng, och öppna för variationer!

Min inställning till undervisning är att jag har kunskap och att de som jag undervisar kan välja att ta till sig av den, eller inte. Som elev är jag själv ganska hopplös och har svårt att följa instruktioner, och jag har inget emot när de jag undervisar inte gör som jag säger. Men jag försöker vara tydlig med att de då inte kan förvänta sig samma resultat som jag får.

När tycker du att man ska lämna bort en lagning till ett proffs?

Om man gör bedömningen att man inte kommer kunna göra lagningen så som man vill ha den.

Jeansskjorta (kanske någons favoritskjorta) lagad med olika tekniker. Bild lånad från Second Sunrise webbplats

En del av dina lagningar blir osynliga, och en del blir mycket synliga – vilken av de synliga tycker du är vackrast?

Det varierar så mycket. Ibland gillar jag en fin lapp, och ibland tycker jag att stoppningar är finast. Just nu har jag färgat ett tyg som satt som foder på en uppsättning 40-talsgardiner med indigo, och det blev så himla fint- – färgen var lite beige i grunden, så nu är de blå med en dragning åt grönt, och jag älskar att göra lagningslappar av tyget!

Ett enda enkelt tips till förskoleföräldrar som med förtvivlan ser att det har gått hål på ett jeansknä till – vad skulle det kunna vara?

Fram med limtuben! Att limma på en lapp tar inte många minuter, och om du har mer tid över kan du zick-zacka fast lappens kanter. Välj ett par trasiga jeans i din eller barnas garderob och klipp bitar av dem.

Vad lagar du just idag, och med vilka metoder?

Skjortan på omslaget till boken är ett ständigt pågående projekt och den är så skör att den går sönder nästan varje gång jag använder den. I morse sydde jag på en till lapp på armbågen, en liten bit av ovan nämnda gardinfoder som jag fäste med stygn som ser ut som blomrankor. Jag har alltid tyckt att just broderier i växtmotiv är lite larvigt att använda till lagningar — fram till i morse då, nu är det tydligen helt OK! Härligt att man kan byta åsikt ändå …

Vad är det bästa som kan hända med din bok?

Att någon använder den! En kompis berättade att hans partner hade behövt laga ett plagg, tittat i boken, valt lagningsteknik, följt beskrivningen — och blivit nöjd! Det var så roligt att höra för mig, nästan roligare än att se boken tryckt för första gången.

Pi-dagen

Av Posted on Inga taggar 0

I tisdags, den 14:e mars, firade vi Pi-dagen på den folkhögskola där jag arbetar.

Eftersom jag är väldigt mycket för att fira det mesta som går att fira bestämde jag mig för att baka ett par runda kakor så att vi skulle kunna mäta diameter och räkna ut radie, omkrets, yta och volym.

Pi-kaka i bakgrunden, hallon och blåbär som tillbehör i förgrunden. Foto: Rosi Hageberg

Och när man har en så tydlig symbol som ett Pi-tecken kan man ju inte låta bli att pudra den med florsocker, eller hur?

Min kollega Helena bakade också två runda kakor, och så skaffade vi en som var gluten- och mjölkfri, och våra veganer fick Oatly-glass och bär, för jag insåg för sent att den gluten- och mjölkfria kakan innehöll ägg …

Det var det vanliga receptet vi använde. Det är alltså väldigt svårt att göra just den här kakan äggfri eller vegansk, men titta på veganska recept i kategorilistan här till höger så kan du hitta minst ett recept om du behöver ett!

Pi-tecknet gör man med en pappersmall, lite florsocker och en tesil eller teklämma. Foto: Rosi Hageberg

Kladdkaka den 14:e mars

en springform full (16 bitar)

Ugn: 175 grader, ca 20 minuter

150 g smör (mjölkfritt margarin om kakan ska bli mjölkfri, laktosfritt smör om den ska bli laktosfri)
2½ dl socker
1 dl havregryn (”rent havre” om kakan ska bli glutenfri)
2 ägg
1½ dl vetemjöl (glutenfri mjölmix, fin eller grov, om kakan ska bli glutenfri)
3/4 dl kakao
1½ tsk vaniljsocker

ovanpå:

florsocker

Smält smöret i en gryta och rör ner socker, havregryn och ägg. Sikta till sist ner mjöl, kakao och vaniljsocker.

Häll smeten i en smord och bröad 1½-liters springform (bröa med glutenfritt ströbröd, kokosflingor eller kakao om kakan ska bli glutenfri) och grädda kakan i 175 grader i ungefär 20 minuter — den får gärna vara lite ”kladdkakeseg” när den kommer ut.

Skär den i 16 jämna bitar om den ska serveras utan redskap. Se i så fall också till att den har lossnat från springformens botten.

Klipp ut ett Pi-tecken (eller en symbol som passar den dag när du bakar) ur ett papper, lägg mallen på kakan och pudra över florsocker med teklämma eller tesil.

Om du bakar till Pi-dagen: ta med linjal, måttband och miniräknare för att kunna mäta och räkna ut alla möjliga saker innan gästerna får smaka!

Här kan man läsa Wikipedia-författarnas spridda skurar av information (och propaganda) om firandet av Pi-dagen på olika håll i världen.

Mössor mot hypotermi

Det har börjat komma paket till Marita Hasselberg, sjuksköterskan som ska till Nkinga och har bett om hjälp med mössor till de för tidigt födda barnen där!

En dags paketöppning. Foto: Marita Hasselberg

Häromdagen skickade Marita en bild till mig när hon hade öppnat den dagens fem paket. Är det någon av er som känner igen något av innehållet? Det är både sydda och stickade mössor och kanske någon virkad också.

Flera har frågat om Marita ska åka fler gånger och kan ta med sig fler mössor då.

Marita är en av Skandinaviska Läkarbankens volontärer, och de har sina vanliga tjänster i Sverige, Norge och Danmark (några finns i Finland också), och de flesta åker ut en gång om året eller mer sällan — de tar sex veckor av semester och ofta också övertid för att kunna göra sin insats.

Så jag tycker inte att man ska vänta på just Maritas nästa resa — men man kan absolut fråga om någon mer volontär har möjlighet att checka in en extra väska och ta med den till ett sjukhus där personalen vill ha mössor till barnen. Erikshjälpen/Human Bridge och flera andra organisationer tar också emot spädbarnsmössor och andra kläder hela tiden och ser till att de kommer till platser där de behövs.

Så länge som man stickar mjuka, lättskötta spädbarnskläder med bra passform kommer det nog alltid att finnas sjukhuspersonal som gärna tar emot dem. Det gäller bara att hitta bra färdvägar för kläderna!

Fortsätt sticka! (Detta är också en hälsning till min mamma, som är född i Tanzania och som just har börjat sticka en mössa som Marita ska få ta med sig! Kram till dig, kära Karin!)

Översvämningar i Malawi

Bild lånad från Facebooksidan Official Malawi Government Online.
Foto: Steve Chirombo, Malawi News Agency (Mana) Photojournalist

Såhär såg det ut i stora delar av Malawi förra veckan.

Så jag publicerar Magdalenas rop på hjälp — en möjlighet att vara med och snabbt se till att familjer som har förlorat sina hem åtminstone inte behöver vara alldeles utan mat!

Hej alla ni som tidigare stöttat vid kris i Malawi!

Med anledning av de extrema regnen som lett till enorma översvämningar med 23 bekräftade döda, många skadade och tusentals hus och hem förstörda, så startar vi en nödinsamling.

Fokus är just nu på att få ut nödhjälp till de som är i mest akut behov.

Katastrofen kom under en period som normalt kallas ”hungry season”, så en redan fruktansvärt tuff period har nu blivit ännu värre. Vi har nu börjat koordineringsarbetet tillsammans med Röda Korsets kristeam och den lokala katastrofenheten, och vårt första mål är att hjälpa i området där Christina Beverin och hennes organisation Afrogarden verkar. Där har 600 hushåll blivit identifierade som nedsatta och i behov av hjälp så detta kommer vara vårt fokus. Vi kommer också att se om vi kan få hjälp från lokalt håll, återkommer, med donationer men också hjälp med logistiken för att se till att en utdelning går säkert till (fattigdom och desperation kan ibland skapa problem). Vi ska se till att de mest nödställda får hjälp först men också se om vi kan utöka antalet hushåll som vi kan nå ut till. Vår mål är att nå ut innan nästa vecka är slut! Be och håll tummarna för att allt faller på plats så att vi får ut hjälpen snabbt!

För att göra det överskådligt för er som ger gör vi det i form av ”paket” denna gång också. Ett paket är tänkt att gå till ett hushåll.

Ett paket kommer att innehålla ungefär:
25 kg majs (MK 5000) 
10 kg bönor/soja/torkad fisk (MK 8000)
Övrig mat (MK 3000)
Filt (MK 4000)
Tallrik och hink (MK 3000)
TOTALT: MK 23,000 vilket är ungefär 300 kr

Priserna ovan är ungefärliga med lite marginal, men det tillkommer också kostnad för transport för att få ut maten, och summan ska förhoppningsvis kunna täcka det.

Som tidigare utgår INGA löner eller andra omkostnader till någon, utan vi jobbar alla ideellt på plats. Det enda som tillkommer är transport då vi måste hyra en lastbil för att få ut maten samt eventuellt om vi måste betala vakter eller polis för att säkerställa att allt går lugnt till. Denna gång kommer vi att jobba med Christina Beverin och hennes organisation i Mphasa, ett område som är svårt påverkat.

I andra steget kommer vi att jobba med Jordan Dowbush i området där hans organisation i Chikwawa jobbar, men i nuläget går det inte att nå dit. Vi måste vänta på att vattnet sjunker undan — alternativt att vi kan samarbeta med en organisation som har tillgång till båt eller helikopter. Donationerna kommer INTE att gå till dessa organisationer i sig, utan vi använder organisationerna och deras kontaktnät för att identifiera utsatta samt för att själva utdelandet ska fungera.

Om du vill vara med och hjälpa så sätt in pengar på samma konto som förra gången:

Swedbank/Dalslands Sparbank
Clear 8234-7
Konto 3.507.679-3
Kontoinnehavare: Magdalena Andersson Paul 
Alternativt Swish: +265(0)996 511 659 – Magdalena Andersson Paul, samma konto.

Alternativt via swish till AfroGarden (Christina Beverin på nummer 1230 24 44 26. Märk din gåva med ”nödpaket”+ ditt namn.

Vid insättningen, kom ihåg att skriva DITT namn. Som förra gången så kommer jag lista alla givare samt summa för att ni ska kunna se hur mycket pengar som kommit in och att inget har försvunnit. Kontot används BARA för insamlingen och kontoutdrag kommer publiceras.

Stort tack för ert stöd!

Uppdatering följer regelbundet.

Hälsningar,

Magdalena

***

”Vem är Magdalena?”
Inför vår första utdelning var det mest familj o nära vänner som var med och skänkte pengar, men i takt med att antalet delningar nu ökar så är det många av er som läser detta som inte känner mig.

Jag är 35 år gammal och född och uppvuxen i Ånimskog i Dalsland. Jag är utbildad nationalekonom med inriktning utvecklingsekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg. 2010/2011 gjorde jag praktik på en konsultfirma som jobbar med biståndsgranskning här i Malawi, och då träffade jag min make, David Paul, som är född och uppvuxen här. Sedan dess har jag pendlat mellan Sverige och Malawi, men numera är det mest Malawi som gäller. För tillfället är jag hemma med vår son som är 8 månader.

Denna insamling och utdelning är den tredje vi gör. 2015 var det också svåra översvämningar som sedan följdes av ett år av torka så 2016 gjorde vi tre utdelningar. En utanför Kasungu i norra Malawi och två i Chikwawa, det område som nu är översvämmat igen. Egentligen tror jag inte på ”hand-outs” utan jobbar mer för att folk ska kunna få jobb och försörja sig själva även i fattiga länder, men när vädergudarna slår till så är det svårt att stå och se på. Jag är uppfostrad att hjälpa där jag kan. I detta läge har jag kunskap och möjlighet att göra denna hjälp möjlig, och då vill jag jag vad jag kan. Om ni har några frågor eller funderingar så hör gärna av er. Tack igen för ditt stöd!

Efterlysning: mössor till nyfödda i Tanzania

Nyfödd på Nkinga för ett par år sedan. Hoppas att allt har gått bra så att han eller hon springer och pratar för fullt nu! Foto: Marita Hasselberg

Såhär skriver Marita som är sjuksköterska i Borås:

Hej! Den 27 mars åker jag till Nkinga i Tanzania igen, för nästa barnsjukvårdskurs. De har slut på mössor till de för tidigt födda barnen. Vill du sticka/virka/sy så tar jag gärna med mig några. Ca 30 cm i omkrets till de minsta.

Just precis — det är den Marita som har varit i Tanzania i Skandinaviska Läkarbankens tjänst förut och som tog så otroligt fina bilder av nyfödda i stickade mössor en gång!

Två som är trötta efter en strapatsrik dag. Foto: Marita Hasselberg

Det är mest Easy Peasy Beanie-mössan som har synts på hennes bilder, och hon tycker att den fungerar fint.

Marita har redan fått ganska stor respons på sitt upprop, och hon kommer att ta med sig så många mössor hon bara kan till Tanzania, men kommer det fler än hon få ner i väskorna så ser hon till att hennes volontärkolleger i Skandinaviska Läkarbanken tar dem till andra platser där de behövs eller att Human Bridge transporterar dem till sjukhusen.

Vill du hjälpa till? Skriv i kommentarsfältet här, eller skicka ett meddelande till mig på adressen annabraw[snabel-a]gmail.com, så får du Maritas adress!

Mössorna behöver vara hos Marita senast den 10 april. (Alla förstår att de åker i någon annans resväska om de kommer fram efter den 27 mars, men det kommer alltså att fungera bra!)

***

Fotnot: Sjukhuset i Nkinga i Tanzania har jag skrivit om i flera sammanhang tidigare här på bloggen — läs till exempel om den otroligt kreativa svenska insamlingsgruppen Skynket!