Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Hurra för alla rekordvirkare!

Igår var det en stor dag för alla som har varit med och virkat till den svenska mormorsruterekordet — dagen när filten rullades ut, visades för allmänheten och mättes! Den stora händelsen ägde rum i Göteborg.

Här är Cecilia Haapasaari i havet av filtar. Hon tog över ledningen för rekordförsöket när den som hade tagit initiativet inte mäktade med det, och sedan dess har hon visat bilder, svarat på tusentals (jag överdriver inte) frågor, rest fram och tillbaka till olika platser där det virkas (jag träffade henne i Malmö i våras), lärt känna massor av nya vänner och själv virkat ihop massor av rutor till filtar.

Här är Maria Härfstrand, en annan av gruppens ledargestalter. Annie Pettersson som har lagt ut bilden på Facebook skriver: ”34272 tim, 855 arbetsvecka eller 71 år skulle det ta för en person att göra denna filt. Tur Maria fick hjälp!”

Den här bilden tog Sofia Sia Rödebäck Strid, också en av virkarna, medan utrullningen fortfarande pågick.

Det förra rekordet var på 18000 rutor, så gruppen hade 19000 som mål. Men 34272 rutor blev det till slut!

Den här bilden visar Annie. Vilken tur att man inte längre behöver hyra en hel helikopter för att kunna dokumentera en sådan här händelse!

Såhär såg det ut på ett av de spontana mormorsrutecaféerna på Malmö Stadsbibliotek för några månader sedan.

Här kan man läsa om rekordet i GP.

Och här är gruppen i Västnytt.

Grattis och hurra för er, alla ni som har varit med och arbetat med det här! Och så underbart med alla som kommer att få värme av era filtar framöver!

Femtimmarskoftan med bubbelränder — nu med nya bilder

Något oförutsett hände i somras, och alla bilder från den gamla Kyrkkaffe-bloggen försvann härifrån Ett varv till-bloggen. De hade bara funnits här i någon månad, så det var snopet. Jag hoppas att Egmonts webbutvecklare ska kunna lösa det nu när de kommer tillbaka från sina semestrar, men lite kan jag ordna själv. Till exempel en vettig beskrivning av Femtimmarskoftan med bubbelränder, för nu har jag fått några nya bilder! Här kommer den i repris.

***

Soilis exemplar av koftan — här med fem maskor breda framkanter (så att knapphålen får plats). Foto: Soili Andersson

Nu har jag experimenterat lite till och tittat på ”originalet” till Femtimmarskoftan, The Five Hour Sweater eller The Weekend Sweater. Den finns på flera ställen, och det är svårt att lista ut om det finns någon som verkligen kan göra anspråk på att äga modellen.

Jag trodde att den byggde på ett annat slags ökningar än den kofta som jag plockade ihop med hjälp av beskrivningar lite här och där, men det visade sig att det är samma ökningar och att det är varven mellan ökningarna som är annorlunda.

Jag stickade koftan i ett extremt internationellt sammanhang, och det var roligt och intressant att höra alla spontanreaktioner på hur den såg ut. En del tyckte att mönsterpartiet var otroligt gulligt, och de flesta nordbor och en skotska tyckte att det var ”lite för mycket”. Det tycker nog jag också egentligen. Men nu har jag provat, och jag har trixat och gjort om några saker som jag inte tyckte var så bra i den beskrivning som jag hade som utgångspunkt. Så varsågoda!

Vill man ha lite kul men inte få ett så väldigt mönstrat resultat kan man ju göra mönsterstickningen bara på varv 24 och 25, till exempel.

Koftan på bilden som jag visade i det här inlägget från början var stickad i ett akrylgarn från brittiska Cygnet (det vinröda) och ett restnystan av okänt ursprung (det vita) och med stickor nummer 5 som är ett helt snäpp grövre än vad som står på Cygnets banderoll. Den är lagom till ett barn på 0–2 månader skulle jag tro, och det gick åt mindre än ett hekto garn. Den som vill sticka till lite större barn kan titta på Femtimmarskoftan i andra storlekar.

***

Ökning: sticka en maska i vardera maskbågen

Omslag: lägg till en maska genom att lägga en ögla om höger sticka (vridet omslag – i en tidigare beskrivning har jag kallat det en baklängesögla)

***

Ann-Marie har stickat koftan som en del av ett set tillsammans med en sicksackhjälm och Ariadne-tossorna. Foto: Ann-Marie Hagström

Lägg upp 33 m och sticka rätstickning i 4 v.

Varv 5: 3 rm, am tills det är 3 m kvar, 3 rm (såhär stickas alla am-varv som går från kant till kant).

Varv 6: 3 rm, *gör en ökning i nästa m, 1 rm*, upprepa från * till * fram till sista 4 m, gör en ökning och sticka 3 m vanligt. Nu är det 47 m på stickan.

Varv 7: som v 5.

Varv 8: 3 rm, sticka 2 m tills r tills 3 m återstår, 3 r.

Varv 9: 4 rm, 1 rm i tråden mellan m, 1 rm, 1 rm i tråden mellan m, fortsätt likadant fram till kantmaskorna som som stickas r. Nu ska det vara 47 m på stickan igen.

Varv 10: 3 rm, *gör en ökning i nästa m, 2 rm*, upprepa från * till * fram till sista 5 m, gör en ökning och sticka 4 m vanligt. Nu är det 61 m på stickan.

Varv 11: som v 5.

Här är Ann-Maries andra kofta, med fem maskor breda framkanter och knappar. Foto: Ann-Marie Hagström

Varv 12: som v 8.

Varv 13: som v 9. Nu ska det vara 61 m på stickan igen.

Varv 14: 4 rm, *gör en ökning i nästa m, 3 rm*, upprepa från * till * fram till sista 5 m, gör en ökning och sticka 4 m vanligt. Nu är det 75 m på stickan.

Varv 15: som v 5.

Varv 16: som v 8.

Varv 17: som v 9. Nu ska det vara 75 m på stickan igen.

Varv 18: 4 rm, *gör en ökning i nästa m, 4 rm*, upprepa från * till * fram till sista 6 m, gör en ökning och sticka 5 m som vanligt.

Varv 19: som v 5.

Varv 20: som v 8.

Varv 21: som v 9.

Varv 22: 5 rm, *gör en ökning i nästa m, 5 rm*, upprepa till varvets slut.

Varv 23: som v 5.

Varv 24: som v 8.

Varv 25: som v 9.

Varv 26 (kan vara ett bra ställe att byta garn): dags att markera framstycken, ärmar och bakstycke. Fyra markörer behövs.

6 rm, 1 omslag, 5 rm, 1 omslag, 5 rm, 1 omslag, 1 rm, sätt fast markör. Detta är det ena framstycket, som nu ska vara 20 m.

1 rm, 1 omslag, 6 r, 1 omslag, 5 rm, 1 omslag, 6 rm, 1 omslag, 1 rm, sätt fast markör. Detta är den ena ärmen, som nu ska vara 23 m.

1 rm, 1 omslag, *6 rm , 1 omslag*, upprepa från * till *, 5 rm, 1 omslag, *6 rm , 1 omslag*, upprepa från * till *, 1 rm, sätt fast markör. Detta är ryggen, som nu ska vara 37 m.

1 rm, 1 omslag, 6 rm, 1 omslag, 5 rm, 1 omslag, 6 rm, 1 omslag, 1 rm, sätt fast markör. Detta är den andra ärmen, som nu ska vara 23 m.

1 rm, 1 omslag, 5 rm, 1 omslag, 5 rm, 1 omslag, 6 rm. Detta är det andra framstycket.

Varv 27: som v 5.

Varv 28: rm. Gör en ökning i maskan före och efter alla markörer. Nu ska det vara 131 m totalt.

Varv 29: som v 5.

Varv 30: som v 28. Nu ska det vara 139 m totalt.

Varv 31: som v 5.

Sticka nu 22 rm, gör 2 omslag, sticka 27 rm (ärm), gör 2 omslag. Vänd och sticka slätstickning på de 31 m som nu utgör ärmen. (På ena sidan om denna ärm sitter ena framstycket kvar på stickan, på andra sidan sitter rygg, andra ärmen och andra framstycket. Det kan bli lite trångt ett tag, men det fungerar.)

Minska för handleden när ärmen är nästan lagom lång (ärmarna på bilden är 30 v): 5 rm, *2 tills, 5 rm*, upprepa från * till * v ut.

Sticka 6 v rm och maska av (rm från avigsidan) alla m utom den sista. Sätt den på en virknål, vik ärmen med avigsidan ut och virka ”ärmsömmen” hela vägen upp med smygmaskor. Sätt m på höger sticka.

Sticka bakstyckets m r, gör 2 omslag, sticka 27 rm (andra ärmen), gör 2 omslag. Vänd och sticka färdigt denna ärm likadant som den första.

Sticka andra framstyckets m r, vänd och sticka slätstickning över framstycke, rygg och bakstycke (med alla avigvarv som v 5) tills koftan är nästan lagom lång (på koftan på bilden är det 36 v). Avsluta med 8 v rm och maska av från avigsidan.

Sy några stygn ”under armarna” på koftan om du tycker att det behövs. Virka snoddar att ”knäppa” koftan med.

***

Knapphål?

Vill du sticka en kofta med knappar och knapphål? Lägg till 4 m vid uppläggningen och gör de rätstickade kanterna 5 m breda. Gör ett knapphål genom att maska av tredje och fjärde maskan på ett varv och sedan på nästa varv göra två omslag på samma plats.

Konsten att inte slänga en skjorta (del 3)

Förlåt att ni har fått vänta så länge på tredje delen av min och Ullas återbruksinspirationsserie — ju mer jag tänker på det här projektet, desto viktigare är det, och desto större skulle det kunna bli, och jag undrar om väntan inte delvis beror på att jag har blivit lite överväldigad av alla möjligheter …

Såhär är det ju:

Vi svenskar slänger ungefär åtta kilo kläder om året.

Vi konsumerar femton kilo. Bara tre av de kilona hamnar på second hand.

Man kan lämna uttjänta textilier på till exempel Hemtex, men återvinningsfrågorna är inte enkla. Det beror bland annat på att vi använder så mycket blandmaterial.

Så visst vore det vettigaste att ta vara på så mycket tyg som möjligt medan det fortfarande är tyg?

Herrskjortorna är ofta i fina kvalitéer, både de jättedyra och de lite billigare. Det kan finnas många fina färger och vackra ränder och rutor också. Och om de är lite slitna och missfärgade hr och där så är ändå det mesta av dem finfint.

Två små syskon som jag känner har massor av kläder som är sydda av pappas och morfars skjortor. Deras föräldrar får jämt kommentarer och frågor — och enbart för att kläderna är så fina. Både superprivilegierade barn och barn som har för lite kläder får något underbart när de får välsydda skjortkläder — jag tror att man kan se det som en universell sanning. Så idag tittar vi på en klänning!

Här är en ettåring i en favoritklänning. Skjortan räckte till kortbyxor (praktiskt under klänning) och hätta och en liten väska också.

Här är en ryggknäppt klänning som gott och väl räcker till en stor fyraåring.

Här visar Ulla hur hon klipper för att få ut en framknäppt flickknäppt klänning (det är för flickknäppningens skull som oket är uppochnervänt, och kjolen också) och ett par kortbyxor ur en skjorta. Kortbyxans ben är uppochner — grenen är hög och benet kort. Ulla sätter resår i benens nederkant. När det behövs skarvar hon så att grenkilen blir tillräckligt djup.

Hon använder ett klassiskt barnklänningsmönster. Liknande modeller finns hos nästan alla mönstertillverkare och dessutom i flera böcker som man kan låna på biblioteket. Leta upp en som du tycker om och rita av den i alla storlekar som du tror att du kommer att ha användning för.

Som du ser har Ulla fått in en liten hätta också!

Ärmarna kan vara korta ärmar, holkärmar eller kortkorta volangärmar.Det här är bara en ”karta” — lägg ut mönsterdelarna och se så att tyget räcker, men klipp sedan upp alla sömmar och stryk skjortan noga innan du nålar och klipper.

Ulla säger att det här sättet att klippa fungerar bra på de flesta herrskjortor om man vill ha klänningar upp till storlek 104 cl. Hur man skarvar för att få till större storlekar ska vi titta på nästa gång!

Såhär kan det bli:

Som synes är det bara skjortans knäppning som man återvinner utöver själva tyget.

Det finns de som experimenterar med fler detaljer — Delia på Delia Creates har använt manschetterna också men påpekar att man måste se till att ha en skjorta med trånga manschetter om det inte ska se konstigt och stelt ut med dem runt ett barns överarmar.

Sisådär — nu när den här idén finns, och när Ulla har ritat så tydligt hur hon gör, visst skulle det kännas konstigt att slänga en skjorta?

***

Tillägg: Jennifer tipsar om den här artikeln!

Körsbärsrutor med kanel

När jag skulle fotografera den andra kakan efter utflykten fanns det bara en enda ruta kvar. Det blev en lite annorlunda fotografering, men man kan ju se det som ett gott betyg åt kakan. Här kommer receptet!

en långpanna full
Ugn: 175°, ca 30 minuter

200 g smör
5 dl socker
4 ägg
3 dl grahamsmjöl
3 dl vetemjöl
2 tsk malen kanel

1–3 dl körsbär


Smält smöret i en stor gryta och låt det svalna lite. Rör ner socker, ägg, grahamsmjöl, vetemjöl och kanel och blanda till en slät smet. Häll ut den i en bakplåtspappersklädd långpanna.

Skär körsbären i fjärdedelar, släng kärnorna och fördela bitarna någorlunda jämnt över smetens yta.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme.

Dra kakan ur långpannan och vänd långpannan upp och ner över kakan så att den får svalna övertäckt. Skär den sedan i rutor.

Kanterna kan du använda som kakpinnar till ett par vaniljglasskulor. Håller de inte för det så är de lika goda som kaksmulor till glass, grekisk yoghurt eller något annat!

”Varenda liten stump tas tillvara”

I Hallstavik pågår det just nu en utställning som är kultur, kulturhistoria, gemenskap, omvärldsansvar, generositet, värme, kreativitet, teknisk skicklighet, inspiration, färgprakt och medmänsklighet i ett. Inte så illa eller hur? Jag frågade Solveig Stjärnholm, som har varit med och gjort den, om hon kunde svara på några frågor. Bilderna har två andra stickerskor, Elisabeth Brandell som är med i gruppen och Birgitta Nääs som var på genomresa, tagit. Tack, allihop!

***

Väggar, hyllor, utställningsskärmar och själva taket — allt upphängningsutrymme gick åt! Foto: Birgitta Nääs

Hej Solveig! Elisabeth har visat fina bilder från en utställning, och du har visat ett reportage i lokaltidningen — var äger utställningen rum?

Den är på biblioteket i Hallstavik, i konstföreningens lokal.

Förberedelserna för utställningen har också krävt mycket samarbete. Foto: Elisabeth Brandell

Vilka är ni som har gjort allt det vi ser på bilderna?

Det är två grupper som har stickat — några av oss är med i båda grupperna. Den ena är stickgruppen på Blixtens café, den andra är stickgruppen i Häverödal.

Hur brukar ni träffas?

Gruppen på Blixtens café träffas tio gånger per termin. Stickgruppen i Häverödal träffas varje onsdag vid tolv året runt. Båda grupperna är studiecirklar i ABF Norrtäljes regi.

Här hänger barnkläder i alla storlekar och i många olika modeller, bland andra Yemenvästen. Foto: Elisabeth Brandell

Är det alltid samma medlemmar som ses? 

För det mesta är det samma som kommer. Vi tar gärna emot fler som vill sticka!

Vad tycker ni mest om att göra?

De flesta stickar och har sina favoriter, till exempel raggsockor, mössor, småbarnströjor och vuxentröjor. Vi stickar också filtar av restgarner — varenda liten stump tas tillvara.

Restgarnsfiltar är en specialgren för de båda grupperna. Foto: Elisabeth Brandell

Vart brukar ni skicka det ni gör?

Vi skänker till Öppen hand i Alunda, och de kör våra kläder vidare med egen transport till Rumänien, Moldavien och Estland. De har egen personal på plats som delar ut kläderna till människor som behöver dem.

Vad har ni fått för respons på utställningen?

Alla som har sett utställningen är förvånade att vi kunnat sticka så mycket fina saker. Jag blir så glad för alla kommentarer på Facebook — de stimulerar oss att jobba vidare.

Här kan man inspireras av både färdiga plagg och lite att läsa. Foto: Birgitta Nääs

Vad är det som håller motivationen uppe i er grupp? (Det ni visar måste ju vara tusentals timmars arbete!)

Motivationen är att vi vill hjälpa andra, och vi vet att det vi stickar värmer människor. Vi får tillfälle att prata, sticka, dricka kaffe och umgås under trevliga former.

Idén att samarbeta med ett bibliotek och ställa ut det tillverkade innan det skickas — är det något du skulle rekommendera till andra hjälpstickningsgrupper?

Samarbetet med biblioteket och konstföreningen kom till genom Kerstin Alm som leder cirkeln på Blixtens café. Hon har ställt ut vävstugans alster där tidigare. Jag kan varmt rekommendera andra grupper att kontakta bibliotek eller kommun för att visa vad flinka fingrar kan tillverka. Vår utställning heter just ”Kvinnors flitiga fingrar”.

Nästan klart så att besökarna kan släppas in! Foto: Elisabeth Brandell

Vad har ni för planer för hösten?

Våra planer för hösten är att sticka vidare på våra träffar. Och vi skulle behöva någon som kan sponsra oss med garn!

***

Tack igen, Solveig och fotograferna!

Är det någon som vill komma i kontakt med grupperna för att gå med i någon av dem eller ställa frågor eller bara hurra? Skriv till mig i kommentarfältet här nedanför, så förmedlar jag kontakt!