Min mamma har presenterat ett nytt pålägg för mig.
Det är ungefär som med hallon-och-kardemumma-brytningen: det måste vara en smakkombination som var uttänkt redan när världen skapades.
Hon har lärt sig konceptet — det är så enkelt att man inte ens kan kalla det ett recept — av min bror som har bott och rest mycket i Mellanöstern.
Och alla som vill undvika vitt socker eller tillsatser kommer genast att förstå hur fantastiskt det är.
Det som behövs är två förpackningar som numera finns i många ICA- och Coop-butiker men som man kan leta efter i valfri butik med Mellanöstern-sortiment om man inte hittar dem i sin vanliga: dadelsirap och tahini.
Tahini är malda (mycket malda!) sesamfrön. Inget annat.
Och dadelsirap är puréade (mycket puréade) dadlar. Inget annat.
Inga tillsatser alls, alltså.
Man rör helt enkelt ihop ungefär lika delar av tahini och dadelsirap — det är kladdigt att mäta dem, så om man inte vill ställa skålen på en hushållsvåg kan man använda ögonmått. Resultatet blir gott även om måtten inte är alldeles exakta.
Enklast är att röra ihop dadel-tahini-krämen i en skål och att sedan flytta över den till en glasburk med lock. Då får man också en ursäkt för att skrapa skålen med slickepott och smaka på det sista!
Krämen använder man ungefär som man annars skulle använda marmelad eller nötkräm: bred den på rostat bröd, på scones, på alla sorters bröd — jag tror att den skulle vara jättegod som fyllning i till exempel gifflar eller bullar också.
Kardemumma och hallon hör ju till de smakkombinationer som verkar ha tänkts ut redan när världen skapades — så perfekt! Och en mjuk kardemummakaka är något av det vänligaste man kan bjuda på, tycker jag. Här är kakan vegansk, och hallonsåsen också såklart.
