Det har börjat komma bilder från stickare som har kommit igång med Mössan Omtanke. Så roligt!
Annika började med en turkos …
… och fortsatte genast med en syrenlila.
Gunbritt, som arbetar mycket för Hjälpstickan, skriver:
Mycket bra modell. Sitter bra men jag fick lägga till några varv på kullen annars kröp den upp på örat. Är kanske inte rätt garn. Stickat med 4 1/2. Hade ingen rundsticka men det gick utmärkt med strumpstickor. Blir nog en favorit för Hjälpstickan.
Såhär hög gjorde Gunbritt sin.
Och Ann-Christins mamma ville inte sticka runt, så det blev fram och tillbaka på rundsticka hela vägen istället, och så ska det bli en söm mitt bak.
Tack allihop! Roligt att se att modellen fungerar!
Så mycket av det jag tänkte och planerade för bara en vecka sedan har hunnit bli helt irrelevant eller omöjligt.
Men samtidigt som den svenska strategin ska rädda liv genom att rädda sjukvården från att alldeles för många blir allvarligt sjuka samtidigt är det ju viktigt att se till att alla som av en eller annan anledning har blivit tillsagda att stanna hemma mår så bra som det bara går.
Kasse med innehåll.
Telefonsamtal från vänner är säkert något av det mest effektfulla, men en kollega till mig skrev i vår kommunikatörsgrupp på Facebook att ett telefonsamtal tar slut så snabbt.
Här är en idé — ni som vill modifiera den får gärna höra av er (annabraw[snabel-a]gmail.com går bra att skriva till om ni inte vill använda kommentarfältet), så ska ni få filerna.
Tanken: * en del stickande vänner och bekanta är äldre och/eller tillhör någon riskgrupp * en signal om kontakt och omtanke är bra * en impuls till något att göra kan vara bra (oavsett om det är tomt på garn och idéer hemma eller inte)
Framsidan på det dubbelvikta A4 som är hälsningen i kassen.
Konceptet: * kasse med ett par garnnystan, en hälsning undertecknad med namn och telefonnummer att ringa om man vill prata en stund, en enkel beskrivning och kanske lite choklad * rörliga vänner kan leverera på dörrhandtag * ett telefonsamtal efter leveransen, så att det inte blir någon knasig situation med kontakt-eller-inte-kontakt * just här där jag är finns det en stickcafégrupp som kan ta emot babyplagg till babypaket ifall någon vill sticka det
Lite utvecklingspotential: * samarbete med lokal garnbutik som kan plocka ihop reanystan * samarbete med vänner som har större garnförråd än de kan använda upp
Mössan Easy Peasy Beanie är den beskrivning som jag har skickat med hittills.
Två kvinnor kom och hämtade tio kassar vardera att cykla ut med i fredags. Vi får se om det blir fler.
En sak som jag inte hade tänkt på var att en av dem som hämtade vill sticka filtar och gärna ville ha garn till det. Mitt garnförråd krympte mycket snabbare än jag hade räknat med … Men det kommer nog att lösa sig på något vis om det behövs. I lördags hittade jag nio likadana nystan på Lindra — en bra början. De är i och för sig vita, och helvitt är ju inte så bra, men jag hoppas att jag kan hitta något lämpligt att kombinera dem med.
I minst ett par år fanns den här mössan inuti mitt huvud innan jag, långt hemifrån och med bara udda nystan kvar, satte igång med att förverkliga den vid nyår. Det första exemplaret blev en ganska liten barnstorlek i ett naturvitt ullgarn från Stina i Odensvi. Lustigt nog fungerade idén direkt – jag behövde inte ändra något alls. Nu använder min yngste gudson Samuel den, och jag inser att jag inte tog någon bild innan jag la den i ett kuvert och skickade den till hans storasyster Lovisa, men min mamma som träffade honom häromveckan säger att den såg ut att sitta perfekt.
Sedan dess har jag stickat sex exemplar till och fått en del kommentarer på Online Stickcafé. En stickarkollega där skickade en länk till en beskrivning som återskapar en mössa som är mer än 120 år gammal och som resulterar i en modell som är väldigt lik min! Där fick jag. Men det fanns några små skillnader på den dubbelvikta resåren, och den äldre mössan har liksom öronlappar, och jag hade faktiskt inte sett någon mössa som liknade den här när jag började, så jag publicerar min modell ändå.
Först konceptet:
En lång rätstickad remsa som når hela vägen runt huvudet
fästs ihop till en cylinder och viks dubbel. Genom båda långsideskanterna
plockar man upp maskor, och sedan stickar man mössans kulle med dem.
Remsan är lite bredare vid uppläggningskanten (i nacken),
blir lite smalare framför örat, är smalare över pannan, blir bredare vid andra
örat och möter uppläggningskanten i nacken igen.
När jag har gjort sådana här vrid-och-vänd-modeller tidigare
har en del stickare blivit förtjusta och andra nästan förtvivlade och lite
arga. Det är svårt att förklara vridandet och vändandet med ord! Så den här
gången tänkte jag försöka mig på en bildbeskrivning. Vi får väl se om det
hjälper!
När man har stickat en mössa och sett tydligt hur konceptet
fungerar är det lätt att justera storleken och proportionerna. Här skriver jag
hur jag har gjort – om det skulle bli så att resultatet inte blir användbart
för någon i din närhet, så ge mössan till någon
stadsmission/Frälsningsarmén/Hela människan som behöver mössor i många
storlekar, eller repa upp den och justera måtten!
En liten extra poäng, fast helt oviktig egentligen, är att mössan stickas med enbart räta maskor.
Till en mössa i en medelstor vuxenstorlek behöver man: 100 g Järbo Raggi eller motsvarande, en rundsticka 4½ med mjuk kabel (jag skulle föreslå 60 cm kabel, men det spelar inte så stor roll) och en virknål i ungefär samma grovlek (det går att klara sig utan virknålen, men jag tycker att det går snabbare med den) plus naturligtvis en nål att fästa garnändar med
Lägg upp 30 m och sticka 40 v rätstickning.
Nu börjar hoptagningarna som formar kurvan framför örat:
Sticka 12 r, sticka ihop m 13 och 14 r, sticka 2 r, sticka
ihop m 17 och 18 r, sticka resten av v r.
Sticka nästa varv r.
Sticka 11 r, sticka ihop m 12 och 13 r, sticka 2 r, sticka
ihop m 16 och 17 r, sticka resten av v r.
Fortsätt att minska på vartannat v på detta sätt tills det
är 20 m på stickan.
Sticka 66 v r – på den här bilden har jag kommit en bit på det partiet (och bilden är också en hälsning från en trottoar i Rom där jag stod och väntade på en buss under en konfirmandresa i februari).
Nu börjar ökningarna som formar kurvan framför andra örat:
Sticka 8 m, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre
maskbågen i m 9, sticka 2 r, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre
maskbågen i nästa m, sticka r varvet ut.
Sticka 1 v r.
Sticka 9 m, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre
maskbågen i m 10, sticka 2 r, öka 1 m genom att sticka i både främre och bakre
maskbågen i nästa m, sticka r varvet ut.
Fortsätt öka på vartannat varv på detta vis tills det är 30
m på stickan igen.
Sticka 40 v rätstickning.
Nu ser stickningen ut såhär (och bilden är tagen inne på en
Mc Donald’s-restaurang dit vi gick den kväll när vi hade bråttom – annars åt vi
faktiskt alla luncher och middagar på helt kedjelösa restauranger, och det blev
inte dyrt, och det var väldigt trevligt!).
Dags att ta fram virknålen!
Lägg uppläggningskanten mot stickan och sticka ihop kanterna
samtidigt som du maskar av – alltså, dra garnet genom både maska och
uppläggningskant för att få en ny maska som du sedan maskar av som vanligt.
Jag tycker att det fungerar bra att ha uppläggningskanten
framför stickan, men gör det som är enklast för dig!
Till slut har du en enda maska kvar på virknålen och inga på
stickorna.
Såhär ser det ut då. En cylinder som har ett smalare och ett
bredare parti. (Trottoarväntan igen.)
Vik den dubbel med den avmaskade kanten inåt.
Sätt den enda maskan på stickan.
Börja plocka upp maskor, en för varje ”rilla” (två varv),
genom båda lagren. Använd virknålen om du vill – annars går det nästan lika
lätt med bara stickan.
Plocka upp maskor hela vägen runt.
Sticka slätstickning runt, runt, och flytta kabelns ögla
ibland så att du hela tiden kan sticka bekvämt. (Det här är samma nystan och
samma stickning, men bilden är tagen inomhus, så färgen blev helt annorlunda.)
Sticka sammanlagt 24 v slätstickning.
Räkna maskorna och dela dem på 8 så att du kan minska på åtta ställen (använd en uträkningssida om du behöver). Jag minskade genom att sticka ihop 2 m på samma ställe på varje v. Det blir en snabb minskning, och om du har någon annan favoritminskning för mössor kan du ju göra den istället.
När det är mindre än 20 m kvar, sticka ihop dem två och två,
ta av garnet, dra det igenom m, dra ihop och fäst tråden. Fäst också
uppläggningstråden på mössans insida.
Hemma igen!
Det här exemplaret reser till Elvira, och hon får den lilla garnboll som blir över också, så att hon kan repa upp och sticka till några varv om hon skulle vilja ha en högre mössa.
Du som har en vän som är präst, pastor eller diakon: på den
här mössan är det ju jätteenkelt att sticka en vit ruta framtill! Och Järbo
Raggi finns både i svart och i en grön färg som liknar en del diakonskjortors
gröna.
Ett tag tänkte jag att den här mössan skulle få heta Inget
är nytt under solen-mössan eftersom den är så lik en mycket gammal mössa fastän
jag trodde att jag hade kommit på en ny idé.
Sedan tänkte jag att det var för sent att publicera den den här vintern.
Men nu när så många är tvungna att stanna hemma och har lite
mer tid att sticka än vanligt skickar jag ut den i världen ändå, och den får
heta Mössan Omtanke.
Om du bestämmer dig för att sticka den, så berätta gärna vad du tycker om modellen, och skicka gärna en bild!
Att den här bloggen har fungerat så dåligt de senaste veckorna är verkligen ett litet och världsligt problem.
Nu verkar det som om den ska vara igång igen, och man kan bara önska att världen ska få bli lite mer normal också. (Tänk om vi kunde ta tillfället i akt och börja bry oss mer om människor som blir sjuka och dör i andra epidemier när vi ändå är så engagerade — som mässlingen i DR Kongo och malaria i stora delar av Afrika …)
Men en sak som jag kan göra idag, och som jag gärna gör för att den är så vacker fastän den också är sorglig, är att visa bilder från babypaketsutdelningen i Loki i Kenya häromdagen.
Birgitta skriver:
Nu har jag levererat de sista babypaketen. Tyvärr blir det ingen fortsättning på denna glädjespridning, för det finns inte någon som kan administrera det hela nu när jag lämnar Loki. Men det är hundratals mammor som fått uppleva glädjen att ta på sina små nyfödda barn rena, fina kläder tillverkade med stor kärlek av kvinnor i Sverige. TACK ALLA UNDERBARA NI som har varit delaktiga!!!
Här är jag med Gladys, föreståndare för kliniken samt Helena Stanzelius som besökte oss en vecka och gjorde en strålande insats på vår skola. Vi levererade närmare 50 paket!
En glad mamma.
Ännu en glad mamma, fast kanske lite orolig eftersom hennes baby var väldigt liten. Vi hade en tröja i prematurstorlek som kunde passa den lilla direkt.
Vi ville inte störa den lilla genom att sätta på kläderna, så vi fick ta bilden såhär.
Inga fler babypaket till Loki alltså, inte som det ser ut nu i alla fall. Men andra organisationer fortsätter att ta emot: Brödet och fiskarna, till exempel, och Human Bridge (Erikshjälpen), och Frälsningsarmén Bistånd, och Slättmissionens Hjälpande Hand. Att babypaketen är uppskattade där de delas ut behöver man inte tvivla ett ögonblick på. Och att de på många ställen räddar liv genom att fungera som magneten som får föräldrarna att ta sig till sjukhuset i tid är en ännu mer angelägen anledning till att fortsätta med dem!
Det är något problem med Egmonts webbplattform, och ett av resultaten är att jag inte kan länka hit till bloggen från Facebook. Ett annat är att det inte går att söka här på bloggen eller länka från ett inlägg till ett annat. Jag hoppades att det skulle gå snabbt att reda ut det och tänkte att jag skulle vänta tills allt fungerar igen …
… men nu kan jag inte låta bli att berätta om hjälpstickningskvällen i måndags i Korsets församlingsgård i Kalmar.
Louise och Marianne tog kontakt med mig i höstas och berättade att de hade tänkt att alla som vill på deras stickcafé skulle kunna arbeta med babypaket det här året. Jag var där och hälsade på ett par gånger, och vi pratade om idéer och praktiska lösningar, och nu ville de ha en temakväll och bjuda in fler.
Foto: Staffan Holmquist
Det blev definitivt fler än vanligt! Till och med några som inte kände någon annan där men som hade sett en annons i en av lokaltidningarna.
Ganska många hade också tagit med sig färdiga plagg och filtar för att lämna dem till babypaketshopplockningen. Här är en så kallad monsterruta …
… och här, i samma färgskala, är Tant Koftas Den runda filten (eller en modell som liknar den).
En roströd filt i strukturstickning och en virkad filt i blå och turkosa toner var det också många som beundrade.
Som tur var för mig var det en deltagare som hade haft med sig den här koftan. Jag brukar kalla den för Röda korset-koftan, och jag brukar alltid nämna den eftersom den är så otroligt smart konstruerad och så klassisk och populär. Den tidigaste beskrivningen som jag har hittat finns i en 1950-talsbok från Aktiv hushållning, Vi syr, Vi stickar, Vi virkar:
Och den senaste finns i Celia B Dackenbergs bok som kom ut förra året, Lånat, sparat, ärvt och nytt:
Själv minns jag den mycket tydligt från Röda korsets babypaketsmapp som vi använde i Röda korsets sygrupp i Slätthög på 1980-talet när Röda korset samlade in massor av kläder och babypaket. Ett kopierat A4-papper skrivet med de skrivmaskinsbokstäver som var ganska moderna då!
Tack vare att det fanns ett färdigt exemplar på plats och ett halvfärdigt på en deltagares stickor den här kvällen kunde alla som ville titta noga på hur koftan är gjord och beundra den.
Jag hade med mig en del plagg för att visa dem, men några lämnade jag också till hopplockningen. Den här fina tröjan som Karin (visst var det du, Karin?) skickade till mig inför en fotografering förra våren blir en del av ett babypaket nu.
Här syns en av Karins pastellrandiga tröjor och en blå (en annan stickare skrev häromdagen på Facebook att hon nog har stickat minst hundra exemplar av Två trådändars lilla tröja — jag blev helt tagen!) plus Röda korset-koftan och tre Kristbergskoftor med mössor till.
Och här är ett set med Kristbergskoftan, hjälmmössa och sockor. Plus en till av Karins tröjor!
Louise berättade att gruppen har fått kontakt med en av second hand-affärerna i Kalmar och löfte om att alla babypaket som lämnas in där åker till Human Bridge/Erikshjälpen-depån i Holsbybrunn. Perfekt!
En vanlig måndagskväll — men ovanligt färgglad och varm! Tack alla ni som var med, och tack Louise och Marianne för inbjudan!
Annons
Om mig
Anna heter jag som skriver Ett varv till. Det är en blogg för alla som vill göra världen lite varmare och lite vackrare — inte genom att tunna ut ozonlager och köpa pynt, utan genom att generera värme för människor som fryser och se till att det vi har här på jorden fördelas på ett mer rättvist sätt.
Min mormor lärde mig den noggranna delen av att sticka och virka när jag gick i lågstadiet, och min farmor lärde mig att man måste prova sina egna idéer.
Allt börjar alltid med en maska. Vill du vara med?
