Det finns ju människor i alla historiska skeenden, och det gör egentligen varenda sekund av historien helt fascinerande, men frågan är om inte de första flygsjuksköterskorna är något slags rekord ändå.
24 superskickliga unga sjuksköterskor (som dessutom skulle vara korta) valdes ut och utbildades i ett slags krigssjukvård: snabb triagering av skottskador, alla med skador i bröstkorgen skulle väljas bort eftersom de hade sämre chanser att klara lufttrycksförändringarna under resan, in i ett litet flygplan, ensamt ansvar för tolv patienter under flygningen som skulle ta sex timmar, överlämning till läkare vid ankomsten.
Tolv av dem valdes sedan ut och fick börja. Den som gav sig av allra först var Jane Kendleigh som flög till Iwo Jima den 6 mars 1945 och till Okinawa exakt en månad senare.
Men de som hade haft hand om utbildningen hade inte själva någon erfarenhet av arbetet, och sjuksköterskorna insåg direkt att de skulle bli tvungna att uppfinna det mesta under tiden och utveckla rutiner tillsammans när de hade kommit fram till Guam med sina patienter och fick ses.
Bilderna av dem spreds över USA, och de (sjuksköterskorna alltså, inte bara bilderna) användes för att säkra stödet för att fortsätta striderna.
Jag har lånat arkivbilder från en blogg där de visas utan fotografnamn och med angivelsen BUMED Archives via NavyHistory.org, men det här radioprogrammet har en tydlig avsändare, BBC, och består av en intervju med Leah Garrett, och nu måste jag nog läsa hennes bok:
Rekommenderar verkligen intervjun med henne till att börja med!