Det ska vara en vän som säger det

Våren 2022 hade jag inte haft semester på flera år — det har jag egentligen inte haft sedan 2017, för tidningen som jag arbetar med har ett nummer som måste göras på sommaren, och under terminerna går det sällan att komma ifrån. Men pandemin hade gjort allting så väldigt mycket mer intensivt. Jag arbetade som kommunikatör i ett pastorat och la plötsligt hur mycket tid som helst på direktsändningar från olika kyrkor på helgerna utan att kunna ta ledigt på vardagarna. Det var naturligtvis inget mot att arbeta i vården eller på förskola eller äldreboende, men i längden var det alldeles för mycket. Så när pandemin började klinga av sa jag upp mig.

På ett lite oväntat sätt blev det så att jag kunde ta med mig mitt arbete — tidskriften och några frilansuppdrag — till London i sex veckor och bo hemma hos vänner där. När jag hade arbetat undan mina plikter kunde jag istället arbeta med mitt manus om kvinnliga tonsättare.

En dag hade jag stämt träff med Susie som jag träffade för första gången för ungefär 25 år sedan när jag var ny i förlagsvärlden och hon hade startat ett eget barnboksförlag tillsammans med sin man. Det var i Frankfurt, och efter det har vi försökt ses på olika bokmässor och när jag har varit i England. Susie har också gjort ett par riktigt stora illustrationsprojekt åt mig här i Sverige. Den här gången sågs vi i London, och efter ett tag berättade jag för Susie om mina kvinnliga tonsättare och om mina planer på att göra en barnbok om 55 av dem.

Man ska ju berätta saker för vänner!

Det här är en sida ur Susies block. Hon ritade och skrev och skrev och tänkte och skrev lite till …

… och sedan rev hon ut den och gav den till mig. All den bästa sortens uppmuntran, och ett slags kurs eller en handlingsplan. Och det ska ju vara en vän som säger de snälla sakerna för att man ska våga försöka sig på att tro dem.

Det blev inte riktigt som jag trodde när jag beskrev projektet för Susie. Till exempel trodde jag att något svenskt förlag skulle vara redo att satsa på ett sådant här ämne.

Men det blev en bok!

Och den fick litteraturstöd och spridningsstöd från Statens kulturråd och finns på över hundra bibliotek nu.

Och nu kommer det snart en till! Maria har gjort den så otroligt vacker. Jag ska göra i ordning förbeställningen så fort jag är klar med några saker som är ännu mer bråttom.

Tack Susie för att du trodde på den här idén!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *