För några år sedan var min faster och jag med i en bokcirkel som skulle läsa Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt.
Det var, tro det eller ej, min första bokcirkelupplevelse. Den blev ganska kort — kanske var omständigheterna lite olyckliga. En fin bokhandel hade tagit initiativet, och vi var nog en lite för blandad skara. I en romantisk komedi skulle det ha blivit underbart efter ett tag, men jag tappade bort mig alldeles i några äldre medlemmars dryga attityd gentemot en ung och entusiastisk gymnasielärare, så när vi skulle byta lokal tyckte jag att det var ett lämpligt tillfälle att avsluta det hela. Då hade vi bara kommit kanske halvvägs genom den första boken.
Ett fint minne finns ändå: det var otroligt svårt att få tag på boken det året, det var kanske mittemellan två omtryckningar av den svenska översättningen, vad vet jag? Kön på biblioteket var lång, och antikvariska exemplar var osannolikt dyra. Jag lånade den på bibliotekens app och läste så gott det gick på telefonen. En av de andra i gruppen sa att hon hade råkat hitta två exemplar och att jag kunde få köpa det ena för det pris hon hade betalat. Det var nog 60 kronor. Hon hade kunnat säga det mångdubbla utan att någon av oss hade protesterat, men det gjorde hon inte!
Och en desto mer positiv upplevelse var det att läsa den här boken när den kom ut på svenska för första gången för länge sedan. Ojojoj vad mycket vackert det fanns i den.
Nu skulle min fasters konversationsgrupp i franska tala om Marcel Proust, och hon beställde lindblomste i någon internetbutik och bad mig att baka Madeleinekakor. Det blev ett roligt litet äventyr när min kusin och jag försökte hitta en Madeleineplåt — ingen av de stora kedjorna hade den hemma i sina butiker när vi letade på deras webbplatser, men så gick vi till en liten husgerådsbutik (”inte ge upp så lätt!” som min kusin sa), och där hängde en.
Här är Madeleinekakorna, låt oss kalla dem Minnesmuffins, med en liten variation som jag var tvungen att testa när jag väl hade tänkt ut den! Möjligen är den ett helgerån, men för oss som inte har ätit originalet i alla våra dagar framstår det nog som både gott och lyckat. Lime har jag inte provat än.
Minnesmuffins (Madeleinekakor med en smakvariation)
12 muffins (de pöser över lite grann i den plåt vi köpte, men min faster och jag är överens om att den frasiga kanten blir alldeles extra god)
Ugn: 200 grader, 8–10 minuter
100 g smör (+ lite till plåten)
1 citron (bara skalet kommer att användas) eller, som smakvariation, 1 apelsin
1 ½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 krm salt
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
Ta fram smöret i god tid så att det hinner bli ganska mjukt. Sätt ugnen på 200 grader.
Tvätta citronen eller apelsinen noga och riv skalet på rivjärnets fina sida tills du har en matsked rivet skal.
Rör ihop alla torra ingredienser.
Vispa smör och socker krämigt och vispa sedan ner äggen. Rör ner mjölblandningen och rör smeten jämn.
Lägg en smörklick i en av snäckformarna i plåten och ställ in den i ugnen en liten stund. Ta ut den och pensla alla fördjupningarna med det smälta smöret.
Fördela smeten i snäckformarna (den räcker till ett par smakskedar också, och o vad den är god!) och grädda kakorna i åtta–tio minuter (passa noga!). Låt dem sedan svalna lite i formarna innan du lossar dem försiktigt med till exempel en träsmörkniv.
Servera med lindblomste om du vill vara litterär — annars passar de nog till nästan allt och särskilt till hemkokt saft med isbitar i nu på sommaren!