I slutet av november arbetade jag med att gå igenom den svenska översättningen av den här boken, en amigurumi-bok av den tyska virkinfluencern Annemarie Sichermann. Originalboken är på tyska men heter Amigurumis small and sweet, och just små och söta måste man nog säga att figurerna är!
Ibland medan jag har läst har jag blivit alldeles rörd av hur uttrycksfullt det kan bli när nos och ögon kommer på plats.
Och jag har lärt mig en del om hur mycket krångligare det är att virka ett tvåfärgat djur med trampdynor än ett enfärgat med ”tår”.
En del saker är ju självklara, men Michaela och jag har skrivit fram och tillbaka om armar och ben kontra framben och bakben, om tassar och fötter (och labbar och ramar) och om huruvida man kan säga att ett djur har ett ansikte eller inte.
Och just när jag tyckte att allt började bli lite förutsägbart dök en liggande kattunge upp bland alla sittande djur — och den här lilla förstkläckta krokodilungen med en bit av sitt skal som mössa och med alla syskon kvar i äggen.
Naturligtvis måste en känguru ha sin magficka och en svans att (med total kontroll över balansen) luta sig mot.
Nu ska Michaela göra det sista med sin genomgång, och sedan tar förlaget över. Lovar att försöka komma ihåg att berätta när boken kommer ut!