Den här gången beror tystnaden här på Ett varv till-bloggen på att jag var i Helsingfors nästan hela förra veckan!
Svenska stråklärarförbundet hade bett mig att liksom för Sveriges räkning skicka in en ansökan om att få föreläsa på den europeiska stråklärarkonferensen. Det var ett mycket akademiskt förfarande, och jag skrev för säkerhets skull i varje ruta att det inte var någon akademisk föreläsning jag ville bidra med. Men mitt förlag blev antaget!
Och det var förstås mycket fint att få ett konferenskort med förlagsnamnet på.
Så mycket jag kunde gick jag på föreläsningar och konserter — jag hade saker som måste bli klara hemma också, så ibland sprang jag till mitt lilla hotellrum för att hinna med dem, och kvällskonserter och festmiddag och nattmingel hoppade jag över.
Höjdpunkten för mig var Mirka Malmis föredrag — hon är violinist och forskare, och jag har lyssnat mycket på hennes inspelningar av musik komponerad av finska kvinnor, bland annat Ida Mobergs fiolkonsert Tondikt. Det här föredraget byggde på tre utvalda stycken som hon jämförde med ”standardrepertoar” (jag tycker inte om det ordet, men det är klart att det finns sådana stycken) och spelade för oss tillsammans med pianisten Tiina Karakorpi. Jag är så glad att jag fick vara med och att vi kunde prata en liten stund efteråt!
På fredagen skulle jag hålla mitt föredrag, och det var flera trappor upp i ett ganska trångt trapphus och jag hade känslan att bara mina vänner skulle komma, men klassrummet blev överfullt, flera satt på bordskanter och i fönsterkarmar och på golvet och i korridoren. Roligt!
Eftersom jag hade sett hur trötta alla kan bli på PowerPoint-föreläsningar bestämde jag mig dagen före för att göra mitt föredrag helt elektronikfritt.
Det var flera som använde en webbplats för ordmoln och frågor, så jag bestämde mig för att göra ett namnmoln på tavlan istället, nämligen med namn på tonsättare som har komponerat för nybörjare på stråkinstrument. Varje land eller språkområde brukar ha minst ett par, men inte ens i Europa vet vi om varandras. Det kom fram fler namn efter att Eva tog den här bilden, och ännu fler senare.
Och jag är så glad för den fina åhörarskaran — här är bara några av alla förstås. Det är en mycket underlig situation att så många i musikvärlden är kvinnor och att nästan all musik som spelas är skriven av män. Men jag tror att det är något som går att ändra på. Och arbetet med att göra det är SÅ roligt och innehåller SÅ många underbara överraskningar.
Tack Eva som fotograferade medan jag berättade — jag kom inte ens på att ta någon bild innan alla kom …