Hur lärde du dig att sticka eller virka?
Den frågan ställde jag i en tävling i slutet av september.
När jag började hitta på tävlingsfrågor var det mest för att man inte får lotta ut saker hur som helst — det måste vara ett tävlingsmoment. Men när svaren började komma in insåg jag att tävlingar är ett fantastiskt tillfälle att samla ihop och sprida inspiration av lite olika slag. Så idag får alla som vill läsa om hur en hel liten rad handarbetare kom igång, en del för mycket länge sedan, andra mer nyligen. Hoppas att det kan inspirera en och annan till att ta sig tid (eller att ta sig ännu mer tid) med något barn i närheten, ett eget eller någon annans. Den uppmärksamhet som man får när man sitter ensam med en vuxen och lär sig något praktiskt är helt uppenbart ett minne för livet!
Desirée i Norrköping:
Jag kommer ihåg det så väl: jag var liten och besökte min farmor och beundrade henne alltid när hon satt och pysslade med garnet i ena hörnet på soffan, de vackra färgerna som formades till vackra hantverk, fina tröjor, mössor och annat gott som passade både mig och mina dockor/nallisar. När jag blev lite äldre, kanske sex–sju år, lärde hon mig både hur man virkar och stickar grundläggande maskor. Jag minns min glädje som om det var igår, och idag när jag är 23 år så har den känslan kommit tillbaka. Jag älskar lugnet i en stressad vardag, att få en stund för sig själv och bara slappna av samtidigt som man skapar något vackert, utan en massa måsten.
Karin i Umeå:
Kommer inte ihåg vet som lärde mig virka men virkade mycket som ung. Nu vill jag börja igen, jag vill också lära mig sticka. När jag var ung gjorde jag egna kuddar av virkade mormorsrutor. Dessa kuddar finns på min soffa än.
Ulla i Ekenäs i Finland:
Min mormor lärde mig sticka, virka och sy. Hon var sömmerska till yrket. Ännu idag älskar jag att sticka, sy och pyssla. Jag har just fått mitt första barnbarn, och jag har just stickat mössan i rätstickning, den som också mina egna barn hade flera av. Det är en modell som passar alla huvuden.
(Kommentar från Anna: jag tror att det är den här mössan Ulla menar!)
Gunvor i Valskog:
Min mamma lärde mig sticka. I början tyckte jag att det var väldigt krångligt, men så småningom så blev det lättare, och nu kan jag nästa sticka i sömnen.
Marie i Borlänge:
När jag var 15–16 år gick jag på lanthushållsskola. Vi skulle lära oss att sticka, och jag skulle sticka en babysjal. Men det blev inte bra, så jag tog hem den till min mamma så hon fick sticka den. Efter det lärde jag mig att sticka riktigt.
Camilla:
Jag minns att min mor virkade när jag var liten, hon virkade ofta och hon virkade allt, gardiner, babykoftor, dukar, sängöverkast. Virka kunde hon! När jag sedan började skolan och skulle lära mig att både virka och sticka tyckte jag det var SÅ tråkigt. Handarbeta var något som mormödrar och farmödrar gjorde — och så min mor. Men så för något år sedan började min svärmor prata om att hon hade gamla påbörjade dukar som hon funderade på att färdigställa, och min nyfikenhet väcktes. Min svärmor hjälpte mig med grunderna i både stickning och virkning, och jag började sticka och virka disktrasor. Det tycker jag är så roligt. Det har blivit några hundra disktrasor det här året!
AnnKristin i Västerbotten:
Jag började min ”karriär” som stickerska som femåring genom att sticka utan garn … Lättast så, tyckte jag. Min farmor tyckte att jag nog borde ha garn också, och resultatet blev en osymmetrisk och vind grytlapp som såg erbarmerlig ut … Men jag var stolt!
Hanna:
Min mormor lärde mig sticka när jag var liten. Sedan hade jag uppehåll några år, men när jag var i 20-årsåldern ville jag börja igen och gjorde det. Nu är jag 24. Det har blivit ett gäng strumpor och vantar mest, men även lite annat. Tycker det är roligt att prova på nya mönster, för det blir så fint när det är klart, nästan för fint så man inte vågar använda plagget. Men det är en skön avslappnande syssla.
Susanne i Mellerud:
Mamma stickade jämt, och en av mina äldre systrar sydde och stickade mycket. Vi yngre systrar stickade saker till våra dockor. Det var mamma som lärde oss lägga upp maskor och sticka, och så har det fortsatt.
Lena:
Jag började sticka och virka i tonåren. Först lärde jag mig på syslöjden i skolan, men jag tog också hjälp av min mamma. I vuxen ålder kom jag av mig när barn och familj ”kom emellan”. Nu är jag 40 och ett par år och har hittat tillbaka till handarbetandet, och jag älskar det. Känner mig snudd på fanatisk ibland eftersom jag tycker allt utom handarbete är slöseri med tid. Måste man verkligen jobba, städa, laga mat, diska och vara social?
Mia:
Min mormor lärde mig virka när jag var nio år. Vi satt tillsammans och virkade och åt godis. Det var så mysigt.
Margareta:
Mor lärde mig sticka när jag var åtta–nio år. Jag hade vattenkoppor och tyckte att det var tråkigt …
Linda:
Både min farmor och min mamma var och är väldigt pyssliga, och av dem har jag lärt mig att sticka, virka och brodera med mera. Jag älskar de avslappnande momenten och känslan av att skapa, och jag hoppas att jag ska lyckas förmedla detta intresse till mina barn och barnbarn i framtiden!
***
Tack, alla ni som har berättat! Det här var svar från tävlingen om ett antikvariatsexemplar av Stora boken om handarbete. I ett par senare tävlingar om andra handarbetsböcker har det också kommit floder av svar, så jag tror att jag återkommer med mer!
Och förresten: många av er lägger säkert märke till att det är enbart kvinnor som nämns som ”lärare” här. Det har ju sina orsaker, men jag måste berätta att för några år sedan när jag var i Vimmerby och berättade om hjälpstickning i bokhandeln där var det en äldre kvinna som sa att hon hade lärt sig sticka av sin pappa. Hon sa inte att han stickade mycket, men hon berättade att han hade lärt sig i slöjden och kom ihåg hur man gjorde så att han kunde lära henne. Hurra för den pappan!