Ja, det var ju det här med materialet i våra mobiltelefoner.
Det mesta av världens coltan finns i DR Kongo.
När alla behöver nya telefoner hela tiden blir det en väldig rusning efter råvaran — och krafter som inte precis sätter varje människas bästa i första rummet tar över.
Men för ungefär ett år sedan hörde jag talas om något som låter riktigt bra:
Fairphone är alltså en telefon, så kallad smartphone, som ska vara etiskt hållbar i alla led. Hurra!
Jag har läst mycket om den sedan dess och sett hur antalet förhandsbeställningar stiger och stiger.
Eftersom jag har två fungerande telefoner just nu, en för Libris och en privat, den ena ärvd av en arbetskamrat och den andra enklaste möjliga modell (jag blev tvungen att köpa en eftersom min egen blev stulen förra sommaren och den ärvda som jag fick av en vän bara stängde av sig hela tiden), funderade jag på om det skulle vara en bra idé att beställa en Fairphone bara för att stötta projektet eller om det bästa vore att använda de här telefonerna tills de ger upp. Jag skrev och frågade.
”Du frågar folk som alltid bara har använt ärvda telefoner”, skrev någon där. ”Vad ska vi svara?”
Sådana telefonsäljare får man beundra extra mycket eller hur?
Här är en ny och längre intervju med en av Fairphones visionärer: