Det har kommit ett brev från Anita till oss allihop. Hon berättar om en 30 kilo tung väska som är på väg till Gambia nu. Hurra!
***
Hej Anna!
Nu måste jag bara få berätta för dig att den gröna gigantiska väskan packades full för att hastigt och lustigt få åka med till byn Manduar i Gambia! Marie och Roger skulle åka iväg. Tyvärr kunde jag inte följa med själv, för det vara bara en veckas varsel. Det kändes tungt. Men väskan jag packade vägde 30 kilo! Tänk dig — 30 kilo bindor, blöjbyxor och blöjor, det blir MYCKET!
Och jag kan inte i ord beskriva hur rörd jag blir över alla dessa helt otroliga kvinnor som har gjort de mest fantastiska saker och skickat till oss! Inte nog med att de sätter av tid, de har en otrolig kreativitet, de bekostar dyrt porto, paketerar så att så mycket som möjligt får plats … Man kan inte annat än bli tagen. Och jag trodde väl aldrig att stickade och virkade bindor kunde bli så fina!
Det ska bli så spännande att få ta del av vad Marie har att berätta när de kommer hem. Ni ska veta att de här bindorna och blöjbyxorna är guld för kvinnorna i Manduar.
Jag vet inte hur jag på bästa sätt ska kunna förmedla den otroliga tacksamhet som vi känner för alla som har hjälpt till! Det är minst sagt MÄKTIGT!!!
Jag hoppas verkligen att alla som har bidragit kan ta till sig och känna att de alla har gjort en så stor skillnad. Många skickar med små lappar där det står något i stil med ”jag hoppas att detta lilla bidrag kan komma till någon nytta”. Jag önskar verkligen att de förstod att vad de har gjort är en JÄTTEINSATS!
Till er som fortfarande håller på att sticka/virka och inte har fått iväg era bidrag: ge inte upp och bli bedrövade. Det blir en resa i vår också, så skicka till mig, så ser jag till att allt kommer iväg.
Tusen tack alla ni och om jag kunde så skulle ni alla, var och en, få en bamsekram!
Som tack kommer här min lilla dikt som finns på ett kort som jag har gjort.
Vi stickar med glädje
Vi stickar för hopp
Vi stickar för barnen
som här växer opp
Vi stickar i gemenskap
Vi stickar för barnens liv
Vi stickar in vår längtan:
— ett värdigare liv
En avig och en rät,
är det vi kan
Vår önskan till förändring
vi saktar stickar fram
// Anita Blomberg
Blir så glad i hjärtat när jag läser det här.
Det känns så underbart att veta att allt vi gör kommer fram till dom som behöver.Tusen tack Anita och alla ni andra som hjälper till.
Den lilla dikten är verkligen vacker.Får jag kopiera den och lägga den i min välgörehetsblogg ?
Kramar till Er alla.
Soili
Tack underbar Anita för detta inlägg! Ja de blev ju verkligen en resa med kort varsel! Men hoppas den kommer att räta ut många frågetecken spec. ang. vattenfrågan. Och högtid för alla kvinnor och barn i byn som får en julafton redan i november!!
Tacksamhet i hjärtat för att man får vara med och värma och förändra världen till en mjukare och mindre motig plats. Dikten var underbar! Ska kopiera den och ha i min stickhörna. Tack alla för er garnkärlek! <3
Jag blir ärligt jätteglad om ni alla därute, på riktigt kan känna att det ni gör och skänker gör en enorm skillnad! TACK!
Soili och Carol – så roligt att ni tycker om dikten! Den skrev jag precis efter första hemkomsten och det var mina tankar efter vårt första möte med kvinnorna. Självklart får ni använda dikten. Jag känner mej hedrad! Men glöm inte bort författaren när ni använder den 🙂
Kram och tack för ert otroliga engagemang!