I Brämhult

Oftast släpar jag med mig kameran överallt, ganska ofta utan att använda den.

Den här veckan önskar jag så att jag hade haft den med mig, men den har varit utlånad … så nu lånar jag Carols bilder. Tack för dem, Carol! Och tack för att du kom till kyrkkaffekvällen i Brämhults församlingshem igår!

Linda och Sofia och Rose-Mari och deras medhjälpare hade tänkt ut att om jag berättade om Kyrkkaffe först så skulle vi kunna fika tillsammans och sedan fortsätta med lite om Kärlek, nål och tråd och en andakt. Det var första gången de provade att ha föredragskväll på det här viset, men nu ska det bli flera gånger under terminen — närmast en familjelivsföreläsning.

Jag har ju vissa tendenser att prata för länge, och det gjorde jag säkert, men det var också så inspirerande med allt som jag fick reda på.

Här är några nya namn jag har lärt mig på chokladrutorna med glasyr och kokos bara den senaste veckan:

Gasverkets kaka

Fiffirutor (hade jag hört men glömt)

Vårbitar

Mösetörv (hade jag aldrig hört före förra helgen, men nu har det dykt upp två gånger)

och, i kombination med Silviarutorna som är sockerkakerutor med ljus glasyr och kokos, Inremissionen (Silviarutorna) och Yttremissionen (chokladrutorna) — kanske inte helt politiskt korrekt, men så är det ju också ett ganska gammalt och bortglömt namn

Att Asta och Ella var där var ju bara helt underbart. Vi hann prata ganska mycket vid fikat, och sedan hjälpte Ella och en av hennes lite yngre sjuksköterskesystrar till med att berätta Erstas historia som en del av syföreningarnas.

Tackpresenten var nog den bästa hittills: Brämhultsjuice förstås! Och choklad. Och en pytteliten frivolitetshatt som Hanna hade gjort. Dessutom fick jag en överraskningskasse av Carol — ojojoj vad mycket roligt och fint det var i den. Det kommer att räcka ett tag. Tusen tusen tack allihop!