”Det här receptet har blivit min favorit i repris genom åren!” skrev Elinne när hon skickade det här receptet till mig för länge sedan. ”Med enkla medel och utan konstiga ingredienser åstadkommer man en kaka som alltid blir succé med sin fluffighet och sin smått krispiga yta. För mig personligen blir den dessutom alltid en påminnelse om gamla vänner från Uppsalaåren … Det var i soffhörnan hos Nillan och Micke i Enstalund jag smakade denna härliga kaka första gången och bad om receptet. Jag fick det på en lapp som sedan dess sitter inklistrad i min receptbok!”
Receptet finns med i Långpannans lov, och när den hade kommit ut hörde en läsare av sig och frågade om det verkligen skulle vara sju teskedar bakpulver i kakan. Det visade sig att det står så i Elinnes originalrecept men att det nog kan gå bra med en mindre mängd också. Om du tycker att det låter mycket, så prova med drygt en matsked.
en långpanna att skära i rutor
7½ dl vetemjöl
4½ dl strösocker
2½ msk vaniljsocker
7 tsk bakpulver
250 g smör
3-4 ägg
3 dl mjölk
Blanda de torra ingredienserna. Arbeta ihop dem med smöret.
Tag undan tre deciliter av denna blandning och spara till senare.
Tillsätt ägg och mjölk och vispa till en jämn smet. Häll smeten i en smord och bröad långpanna.
Strö över det sparade ”smulet”.
Grädda i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart.
Skär kakan i rutor och sikta florsocker (eller vaniljsocker) över den när den svalnat.
Jag gör en nästan likadan kaka men tar filmjölk istället för mjölk. Den gör alltid succé.
Hej Maria!
Det måste man ju testa! Jag tänker mig att det skulle kunna bli gott med kardemumma i ”strösslet” också. Vad tror du?
Hälsningar från Kyrkkaffe-Anna
Pingback: Hälsning från havet | Kyrkkaffe