Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Odensvi

Koftan Toftanäs

Josef, två år och fyra månader, i Koftan Toftanäs.

Nu har jag bestämt mig för att publicera beskrivningen till Koftan Toftanäs!

Den blev liggande ett tag, mest därför att jag var osäker på om det är smart att dela med sig av en modell stickad i såpass ovanliga garner som de jag använde. Provstickarna använde sådant som de hade hemma och fick lite olika resultat, bland annat lite för långa och alldeles för avsmalnande ärmar — men nu har jag byggt in några kontrollpunkter och extratips i beskrivningen. Egentligen är jag jätteglad att det går att använda ekologiskt och småskaligt producerad svensk ull till barnkläder! Och Josef som använder koftan trivs så bra i den!

Koftan Toftanäs

Ibland säger någon som inte stickar: ”Vad mycket du stickar!” Det kan bero på olika saker. En del tycker, och det är inte bara en känsla jag har utan faktiskt något som jag får höra ibland, att stickning är slöseri med tid. En del låter lite avundsjuka och fortsätter ”det har jag inte tid med”. Och en del låter bara glada.

Stickar jag mycket? Nja. Jag stickar i stort sett aldrig hemma (jag tittar aldrig på TV heller). Men jag åker ofta till min farfar, och den bussresan tar ungefär en timme enkel väg. Ibland läser jag ombord på bussen, lite oftare stickar jag. Och eftersom jag stickar små plagg som inte kräver någon beskrivning går det fort.

Toftanäs är ändhållplatsen på den busslinje som jag åker med när jag ska till min farfar, och eftersom den här koftan är stickad ombord på bussarna fick den heta så. Den är inspirerad av Lilla tuffing-koftan och av Inga-Lills krag- och halvvantelösa tröjvarianter av den modellen, och så har jag lagt till en finess som någon visade i en stickgrupp på Facebook för ett tag sedan: knapphålskanten har samma färg hela vägen trots att koftan är randig. Anna som har webbplatsen Billigt garn gav mig en ledtråd till lösningen för länge sedan när hon skrev att två olikfärgade garner ska gå i armkrok. Den liknelsen fungerade direkt i mitt huvud! Den kan vara mycket användbar när man stickar restgarnskoftor – man ser bara till att ha en liten boll av det första garnet kvar när man byter första gången. Jag tycker om att göra två tvåvarvsränder innan jag går över helt till nästa färg. Det ser liksom lite mer planerat ut på det viset, tycker jag.

Mest inspirerad är jag nog av fyra intervjuer som jag har gjort till den här bloggen: en med Kristina som har garnbutiken Umbra och som tycker att man ska använda miljövänligt ullgarn till barnkläder, en med Stina som säljer garn från egna får (det är från henne jag har köpt garnet till den här koftan), en med Gunilla som har många olika sorters ulldjur på sin gård i Vintrosa och som också berättade mycket om varför man ska använda ull, och en med Mats som har spinneri på Karlsbergsgården i Skåne och tar emot ull från små gårdar.

Koftan Toftanäs är stickad i tvåtrådig finull och i tvåtrådig Gotlandsull från Stina, båda obehandlade. Det vita tycker jag är mjukt, det grå kanske lite stickigare och faktiskt också lite tunnare. Men de barn som har provat den, och Josef som använder den nu, verkar trivas finfint i den!

Modellen bygger på Två trådändars-idén, och har man ett tillräckligt stort nystan klarar man hela tröjan med bara två trådar att fästa efteråt. Till mitt fina ullgarn från Stina har jag använt stickor nummer fyra, och har man inte det garnet så kan man prova med något annat som passar den stickgrovleken, till exempel Järbos garn Big Verona.

Den som vill att resårpartierna ska dra ihop sig lite mer kan sticka dem på stickor som är ett halvt eller ett nummer mindre.

Storlek? Josef som visar den på bilderna är två år och fyra månader.

Garn: Stinas tvåtrådiga finullsgarn och Stinas tvåtrådiga Gotlandsullgarn (eller motsvarande), en härva av vardera

Stickor: 4, en rundsticka med mjuk kabel (plus stickor nummer 3 eller 3½ av valfritt slag om du vill sticka resårpartierna på tunnare stickor)

Dessutom: en virknål till ärm-”sömmarna”, nål att fästa trådar med, sex knappar, sytråd och synål

Resår: sticka 2 rm, 2 am

Lägg upp 88 m på stickor nummer 4 eller nummer 3½ eller 3 (detta är kragens övre kant).

Varv 1–4: 5 rm, resår på 78 m, 5 rm.

Varv 4 (med första halvan av första knapphålet): 5 rm, resår på 78 m, 1 rm, maska av 2 m, 2 rm.

Varv 5 (med andra halvan av knapphålet): 2 rm, 2 omslag, 1 rm, resår på 78 m, 5 rm. Varv 6–8: som v 1.

Nu är kragen klar, och det är dags att börja på oket.

Om du har stickat kragen på stickor nummer 3 kan du byta till nummer 4 i och med det här varvet.

Alla ökningar är gjorda med vridna omslag (omsl, kallas i en del sammanhang halvslag), men öka gärna på något annat sätt som du tycker blir bra, till exempel med Tant Koftas nästan osynliga ökningar (en lutar åt vänster, den andra åt höger).

Varje ökningsvarv resulterar i 8 nya m.

Knapphålen hamnar bra med ett mellanrum på 16 v, tycker jag.

Varv 9 (första ökningsvarvet): 15 rm (detta blir första framstycket), 1 omsl, 1 rm (första raglanmaskan), 1 omsl, 16 rm (detta blir första ärmen), 1 omsl, 1 rm (andra raglanmaskan), 1 omsl, 22 rm (ryggstycket), 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 16 rm (andra ärmen), 1 omsl, 1 rm, 1 omsl, 15 rm (andra framstycket).

Varv 10: 5 rm, am tills 5 m återstår, 5 rm. Varv 11: *rm fram till raglanmaskan, 1 omsl, 1 rm, 1 omsl*, upprepa detta tre gånger, rm tills 5 m återstår, 5 rm.

Upprepa varv 10 och 11 tills oket är tillräckligt långt – jag tyckte att det blev bra att avsluta oket på varv 36.

Glöm inte att göra knapphål med jämna mellanrum!

Nu är oket klart, och det är dags att sticka koftans ärmar. När delningsvarvet är klart har du stickat från framkant till framkant på koftan och stickat först den ena ärmen och sedan den andra.

Delningsvarvet, stickas från rätsidan (början): sticka fram till första raglanm, 1 omslag, sticka raglanm r, 1 omslag, sticka fram till andra raglanm, 1 omslag.

Vänd och sticka slätstickning på den första ärmens m, mellan de två första raglanm (sticka inte själva raglanm) i 3 v. Detta är början på den första ärmen, och från och med nu görs inte fler ökningar. Vill du ha en kedja av större m i kanterna, så att det blir enkelt att virka ihop ärmen sedan, så sticka sista m på varje v a, vänd på stickningen och lyft den r som start på nästa v.

Ärmens varv 5 (från rätsidan): 1 r (eller lyft 1:a m), 2 tills, sedan r v ut.

Fortsätt i slätstickning.

Ärmens varv 9: r tills 3 m återstår, 2 tills r, sticka sista m (a om du vill lyfta den som start på nästa v).

Fortsätt i slätstickning.

Upprepa v 5 på v 13, 21 osv och varv 9 på v 17, 25 osv. Jag gjorde minskningar regelbundet hela vägen, men när du tycker att ärmen är lagom vid för handleden kan du sluta med minskningarna och fortsätta i slätstickning.

När ärmen är nästan lagom lång (för mig blev det 52 v räknat från delningsvarvet) är det dags för mudden. Sticka resår med 2 r, 2 a i 14 v (använd stickor nummer 3½ eller 3 om du vill).

Maska av i resår.

Spara sista m och sätt den på en virknål. Vik ärmen med rätsidan inåt och virka ”sömmen” med smygmaskor eller fasta maskor upp till delningen. Sätt m på höger sticka och ta bort virknålen.

Delningsvarvet (fortsättning): sticka 1 rm (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka ryggstyckets m, gör 1 omsl, sticka 1 m (raglanmaskan), gör 1 omsl, sticka andra ärmens m, gör 1 omsl och sticka sedan denna ärm likadant som den första.

När virkmaskan är satt på höger sticka, sticka 1 rm (raglanmaska), gör 1 omsl och sticka andra framstyckets m.

Nu sticker båda ärmarna ut.

Sticka nu slätstickning med rätstickade kanter fram och tillbaka över de m som återstår, framstycke-ryggstycke-framstycke.

Behöver du byta garn, så gör det medan du fortfarande har några meter kvar av det första garnet.

Sticka de första 5 m på v med det första garnet, byt garn och sticka klart ett v från rätsidan och sedan avigvarvet fram till de sista 5 m.

Lägg garnerna om varandra och sticka de yttersta 5 m med det första garnet.

Ränderna på den här koftan är gjorda med 2 v i garn 2, 2 v i garn 1 och sedan fortsättning i garn 2.

Gör knapphål med jämna mellanrum.

Fortsätt tills koftan är nästan lagom lång (84 v från uppläggningen upptill blev lagom för mig).

Byt till stickor nummer 3½ eller 3 om du vill (fortsätt annars med stickor nummer 4). Sticka kantmaskorna räta som tidigare och däremellan resår med 2 r, 2 a i 14 v.

Maska av med 5 r, sedan resår tills 5 m återstår, 5 r. Fäst trådändarna och sy i alla knappar.

Den som vill kan såklart sticka båda knappkanterna i det första garnet. Det gjorde inte jag, men det skulle ju bli finare. Då får man stå ut med att hålla reda på tre trådar, och det skulle jag inte rekommendera för stadsbusstickning. Om någon av er har ett bra trick, hör av dig!

Tack Josef för att du lekte och fikade så tålmodigt medan jag tog mina bilder!

140 tackor — men ibland hinner Stina sticka

En av de första garntillverkare som jag träffade var Stina i Odensvi nära Hallsberg. Jag köpte garn av henne på en marknad en gång. Sedan blev det liggande i flera år — så blir det nästan alltid för mig med riktigt fina saker, oavsett vad det är … Sedan stickade jag Odensvimössan till en väninna, och i julas sprang jag på Stina när det var bio på Magiska Teatern i Vretstorp. Då måste det ju bli en intervju! Det borde det ha blivit för länge, länge sedan!
***
Stina klädd för att ställa ut på mässa.
Stina, du säljer ju eget garn, och förutsättningen för det är får. Hur kom det sig att du blev fårbonde?
Jag blev fårbonde av fler anledningar. Från början var vi grisproducenter och sålde dräktiga gyltor till andra grisproducenter runt om i Sverige. Vi hade också en liten dikobesättning med scharolaiskor.

Vi odlade spannmål som grisarna åt upp på den tiden — nu säljer vi maltkorn, grynhavre och lite annat.  Vi har också mark som inte lämpar sig för spannmålsodling utan som passar bättre till beten.

Vi odlar vall som vi skördar till ensilage för fårens vinterfoder. Det är ett bra inslag i växtföljden i spannmålsodlingen eftersom jorden mår bra av omväxling.

Vi har ändrat gårdens produktion genom åren för att anpassa oss till omständigheterna i vår omvärld. Vi bytte ut korna mot får 2005. Då köpte vi 13 tackor. Grisarna försvann från gården 2011. Nu har vi ungefär 140 tackor.

Vad är det för får du har?
När vi tog beslut om vilka raser vi ville föda upp valde vi i första hand Gotlandsfår eftersom det är intressant att kunna sälja skinn efter dem. Det är den vanligaste rasen i Sverige. De är grå i olika nyanser från väldigt ljus till så gott som svart, och nyanserna kan också skilja på den enskilda individen. Man eftersträvar en jämn kvalitet i färg, lockstorlek och glansighet. Det kontrollerar man när man ”mönstrar” lammen när de kommit upp i pälsmognad fram på sensommaren.

Vi valde att också ha en del renrasiga finullsfår. De mönstras också på liknande sätt. Det är en gammal svensk ras som ger en finfibrig ull. Den ligger nära Merinorasens fiber. Finullstackor ger många lamm och är en bra ras om man vill korsa med köttraser.

Nu har vi också en Suffolkbagge. Det blir jättehärliga skinn av korsningen med finullstackor — det var en överraskning för mig.

Är ullen en bisak eller huvudsaken för dig?
Själva ullen är tyvärr en bisak ekonomiskt, men jag hoppas på en förändring för ullindustrin i Sverige. Ull är ju ett förträffligt material!
När den förädlade oljan gjorde sitt inträde i vår värld i form av syntetmaterial försvann kunskap och maskiner för både ullförädling och linförädling. Då tyckte många att det var så himla bekvämt och billigt med den nya fibern. Nu börjar vi se lite annorlunda på saken, som bekant.

Skinnen, däremot, har fått en renässans och är en betydande del av vår inkomst från fåren. Jag hoppas att ullen kommer att vara det i framtiden. Det händer mycket på den fronten nu.

Om du ska beskriva din garner för någon som stickar en del, vad säger du då?
Jag har lämnat ull till lönespinning på några olika spinnerier i Sverige.
Wålstedts ullspinneri gjorde de tvåtrådigt garn av Gotlandsull. Det blev ett glansigt vackert garn.
Filtmakeriet har gjort grått tvåtrådigt och tretrådigt garn åt oss, och där blandade de finull i Gotlandsullen för att kunna få den genom maskinerna.
Senaste gången jag lämnade in ull för spinning var det hos Båvens spinnhus. De kan ta lite mindre mängder. Därifrån har jag fått entrådigt vitt finullsgarn, entrådigt grått Gotlandsgarn, tvåtrådigt vitt finullsgarn, och z-tvinnat garn, både grått Gotlandsgarn och vitt finullsgarn. Jag ville också prova finull/Suffolkkorsningsgarn, så jag lämnade in ull från lamm som var av den korsningen och fick ett tvåtrådigt garn, och jag tycker att det blev trevligt.
Jag har växtfärgat både grått och vitt garn, och det är sannerligen en härlig syssla! Ta till exempel renfana som växer överallt i dikena häromkring. Med vitt garn blir det en härlig nästan saffransgul nyans, med mörkgrått garn blir det en djupgrön nyans. Man vet aldrig hur det blir, men det blir alltid till min egen förtjusning.
Vad tycker du att garnerna från era får passar till?
Jag har färgat några hekto tvåtrådig finull med renfana till mig själv, och målet är att sticka en kofta — men jag är bättre på att föda upp får än på att sticka, så än har jag inte börjat med den. Mönster har jag köpt på Ravelry.

Några enkla halsdukar och ett par sockor har jag lyckats få ihop än så länge. Halsduken i finull är väldigt mjuk och skön, tycker jag. Den i Gotlandsull är lite stickigare men varm och go. Sockor i ren ull är väl inte optimalt, man sliter hål på hälen ganska fort, men jag har hört att man kan lägga i en tråd av syntet för bättre hållbarhet. Det ger ju en skön värme med ullen.

Det är väldigt speciellt att ha fött upp fåret, att ha sett de fantastiska lockarna när fårklipparen kommer och klipper alla får, och att sedan lämna in ett parti till spinneriet och vänta på resultatet.

Emotionellt är råullen guld värd — det är så vackert med alla varianter på lock och nyans.

Hur säljer du dina garner?
Jag säljer mina garner i vår gårdsbutik men kan skicka på posten om någon beställer. Det finns lite bilder på vår hemsida och på vår Facebook-sida.
Vad har du för planer för det nya året?

I år ska jag försöka att inte splittra mig så mycket. Det finns ju så himla mycket roligt att göra och prova! Istället ska jag sätta fokus på en utställningsvecka som min kollega Regina Schoffa Andersson och jag ska ha i höst precis före allhelgonahelgen på GalleriT i Stockholm. Vi var där för första gången i höstas och fick mersmak. Då var vårt tema ”Vilt och tamt från skog och bete”, i år är temat ”Från vaggan till graven”. Regina är också lammproducent, och hon syr mycket i sina lammskinn, så därför väljer jag att lägga tyngdpunkten på tovning. Det är roligt, för man kan forma ullen till så väldigt många olika föremål. Min favorit är att göra lampor i vit finull — det blir ett sånt härligt mjukt sken genom ullen. Jag har också gjort några klänningar i nunoteknik.

Och så måste jag ju hinna vara lantbrukare och hyra ut vårt B&B också mellan varven! Jag har en lokal där det får plats några stycken åt gången, kommer man långväga ifrån kan man bo över, så boka gärna en helg med lite tovning och myseldning i kaminen tillsammans med max sex kompisar.

Vilket är ditt eget bästa ulltips? 
Om vi nu ska prata miljö tycker jag att var och en borde tova sin egen kasse att ta med till matvarubutiken. En tovad kasse kan inte någon kaviartub i världen sticka hål på. Och det har inte gått åt någon olja i tillverkningen. Ull, såpvatten och din hands arbete — that’s it!
***
Tack Stina! Och tack för bilderna som jag fick ta från din webbplats!
Ett tips för alla som vill köpa småskaligt producerat garn är att gå med i gruppen Garnförmedlingen på Facebook. Där är det många fårbönder och andra som visar vad som finns, och så kan man beställa. ”Svensk fiber från svenska djur, spunnet i Sverige” är gruppens slogan.

Inspiration: mössor i vuxenstorlek

Den här vintern har jag experimenterat ganska mycket med mössor, de flesta i vuxenstorlek, så det kanske kan vara dags för en lista? Ett par tidigare modeller får också vara med.
Allihop är mycket enkla, så se dem som utgångspunkter och experimentera vidare! Att ändra storlek är inte svårt.

Odensvimössan

Sju pussars mössa (med värmekrage och halvvantar) — passade Daniela som är nio år, men passade lika bra på Mia som är vuxen

Akvarellmössan (med halvvantar som snart också kommer som beskrivning)

Vinterpromenadsmössan

Olles brorsa-kopian

Hjälpstickan-setets mössa (vantar och sockor på två stickor finns också)

Rätstickad mössa från setet Värme till vän eller främling

Det här är alltså bara mössor som jag har hittat på eller plockat ihop själv. Men inspirationslistorna brukar ju innehålla mycket från andra håll också. Skriv gärna era favoritmodeller i något av kommentarfälten!

Komplettering: den omåttligt populära Purl Bee-mössan måste ju vara med!

Odensvimössan

Den här vintern har jag experimenterat med en massa nya mössmodeller. Varför? Vet inte riktigt. En del har jag gett till vänner, och en del har åkt till olika platser där mössor behövs. Mitt stora problem har varit att det är så svårt att komma ut i dagsljus och fotografera — och att det är ännu svårare att komma ut i dagsljus tillsammans med någon som kan tänka sig att bli fotograferad.

Ska det vara någon mening med en mössa i ullgarn så tycker jag att den måste komma fram innan det är dags för sportlov, så med Odensvimössan gav jag upp, tog en bild med ett golv som bakgrund och skickade mössan till min väninna Ingrid.

Odensvi? Jo, Ingrid bor nära en gård som heter så, och där säjer Stina garn! Det är spunnet av ull från gårdens får på Filtmakeriet och Båvens spinnhus. Jag har handlat av Stina några gånger för att ge bort och lotta ut, och nu bestämde jag mig för att prova garnet till något eget. Den här sorten använde jag.

Mössan kom fram snabbare än jag hade trott, och nästan direkt fick jag en bild. Med Ingrid i mössan, och i dagsljus. Vilken lösning på mitt problem!

Eftersom den fick godkänt bjuder jag på en enkel beskrivning:

Odensvimössan

Det här är en enkel mössa med en bred resår som är stickad vertikalt, alltså som en lång rektangel. När resåren har satts ihop till en cylinder plockar man upp maskor utmed ena långsidan och stickar runt. Till slut viks resåren dubbel för att värma öronen ordentligt.

Garn: tvåtrådigt finullsgarn från Odensvi (Järbo Raggi eller Järbo Gästrike skulle nog också ha gått bra)
Stickor: en rundsticka nummer 4 med mjuk kabel

Lägg upp 40 m.

Sticka fram och tillbaka: 1 varv aviga maskor, *2 varv räta maskor, 2 varv aviga maskor*, upprepa från * till * tills du har en rektangel som når om huvudet när du drar i den lite grann eller som är dubbelt så bred som den mössa du har som mall. (Jag tror att jag räknade till 43 ”korvar”, alltså 43×4 varv, på min, men jag minns inte säkert.)

Maska av och sticka samtidigt ihop avmaskningskanten med uppläggningskanten (eller maska av och sy om du tycker att det är bättre). Spara den sista maskan — ta inte av garnet.

Låt den cylinder som bildas ha sömmen utåt och plocka upp maskor utmed hela kanten. Nu är det dags att börja sticka runt med enbart räta maskor i slätstickning och att utnyttja den mjuka kabeln till magic-loop-stickning, det vill säga att dra ut en ögla av kabeln så att det går att sticka runt.

Sticka ungefär femton varv på detta vis.

Räkna maskorna och dela antalet i fyra. Sätt en markör rakt ovanför sömmen och sedan markörer vid de andra fjärdedelarna.
Sticka nu det första minskningsvarvet såhär:

Sticka 1 ödht före markören, lyft över markören till höger sticka, sticka 1 m, sticka 2 m tills, sticka vidare  slätstickning fram till 2 m före nästa markör och gör likadant där. Fortsätt med de minskningarna varvet runt.

(Om maskantalet inte är delbart med fyra — jag hade väl tur — så gör på det första minskningsvarvet minskningar bara vid de ”fjärdedelar” som har en maska mer. Då blir fördelningen jämn sedan, och det kommer inte att synas att det började ojämnt!)

Sticka ett varv räta maskor, ett minskningsvarv, ett varv räta maskor, ett minskningsvarv tills det är mindre än 16 maskor kvar. Ta av garnet med någon decimeter tillgodo, dra det genom alla maskor, dra ihop hålet och fäst garnänden. Fäst också uppläggningsänden. Vik upp resåren så att vecket hamnat på mitten. Klart!

Vem ska få en mössa i äkta svenskt hantverksmässigt tillverkat ullgarn? Någon du känner eller kanske någon som du inte känner men som behöver värme?