Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Landskrona

Jennys vantar på Hemslöjdens utställning

På lördag den 20:e januari öppnar en stor vantutställning hos Hemslöjden i Landskrona. Det som ställs ut är vantar som har kommit till efter ett upprop i sociala medier — #delavantar heter det. Och så heter utställningen också.

Affischen.

Alla som vill har fått komponera ett eget vantmönster, sticka och skicka in. En av alla som ställer ut heter Jenny Bergh. Vi känner varandra lite grann från både sticksammanhang och musiksammanhang, så jag bad om en intervju!

Jenny. Foto: privat

Hej Jenny! Hur blev du vantstickare? Hur började du sticka, och vad har hänt sedan?

Jag tror faktiskt att det första jag stickade var ett par vantar. Sedan blev det ett antal tröjor och många vantar. Jag hade ett långt uppehåll i stickningen när jag fick barn. När jag började igen efter sådär 15 år insåg jag att internet var en guldgruva och gav mig glatt på en sjal i spetsstickning. Det blev många sjalar efter det, men också många många par strumpor.

Nu är du med på en vantutställning som Hemslöjden i Landskrona ordnar. Kan du berätta något om själva utställningen? Hur kom du med där?

Utställningen på Hemslöjden dök upp på Facebook tror jag. Jag har varit i Hemslöjdsbutiken i Landskrona många gånger — det finns så mycket fint där! Eftersom jag precis hade satt igång med ett par vantar i egen design så blev det ett bra mål att försöka få dem färdiga till utställningen. Jag hade köpt ett fantastiskt brandgult sockgarn som låg och väntade. Först tänkte jag bara sticka randigt ihop med lila; jag älskar den färgkombinationen. Men så kom jag på att jag kunde rita eget mönster och ta fram det brandgula som eldsflammor. Jag ritade och ritade, mest för hand men en del i datorn.

Jennys utställningsvantar — Gnistregn heter de. Foto: privat

Blev de genast som du hade tänkt?

Jag är inte vän av att kolla sticktäthet, så första vanten blev för liten. Jag repade upp och började om. Vante nr 2 blev om något ÄNNU mindre, men nu stickade jag en ny istället. I princip är jag nöjd med resultatet! Färgkombinationen är precis som jag tänkte mig.

Hur många timmar la du ner på arbetet med dem?

Jag har ingen aning om hur många timmar jag har använt, men det är många!

Jag har hört att du kommer att vara med när utställningen öppnas. Vad ser du mest fram emot?

Det ska bli väldigt spännande att se alla vantar i verkligheten och att se vem som stickat vilka! Jag har aldrig haft med något på en utställning innan så det ska klart bli spännande att få se mitt eget alster i samlingen. Blir jag sugen på någon annans vantar så finns ju alla beskrivningar, även min. Det skulle vara så kul att möta någon som har stickat mitt mönster! Kanske blir någon inspirerad att prova att rita egna?

Vad har du för tips till den som vill prova att själv designa ett par vantar?

Mitt tips där är att studera ett färdigt vantmönster för att förstå principen och sedan prova själv. Vantmallen som Hemslöjden har lagt ut är alldeles utmärkt att använda. Ett rutigt block att öva på att rita mönster i är också ett tips.

Nu stickar Jenny på ett par randiga sockor. Foto: privat

Vad stickar du nu?

Just nu stickar jag en sjal, en mössa och ett par strumpor. Jag kan aldrig bara ha en stickning och olika stickningar passar i olika miljöer. Det funkar inte att ha en komplicerad mönsterstickning på bussen; där får det bli strumpor eller vantar!

***

Tack Jenny! Utställningen är ju öppen ända fram till mars, så det vore väl skräp om jag inte lyckades ta mig dit. Hoppas att många av er som läser det här också lyckas få se den, antingen i Skåne eller i Norrbotten. Och annars finns ju alla vantarna på webbplatsen också!

En skånsk vantfest

Här är ett projekt som jag tycker verkar så fint och roligt!

Bild lånad från Hemslöjden i Skåne.

Hemslöjden i Skåne bjuder in alla som vill att vara med i ett slags vantmaraton: designa ett par egna vantar, med hjälp av ett grundmönster eller helt efter egna idéer, och var med i #delavantar!

Resultatet blir en vantutställning först i Skåne och sedan i Norrbotten.

Såhär beskrivs projektet:

Inspirerade av de samiska marknadsvantarna som visas på Hemslöjden i Skåne under september 2017 så bjuder vi in dig som gillar att sticka och att dela med dig att sticka vantar tillsammans med oss!

Du kan antingen formge en helt egen vante eller hämta en grundbeskrivning på en enkel tumvante här. (I beskrivningen finns instruktion om hur du gör, vilket garn och stickor som passar till samt ett tomt mönsterdiagram som du själv ritar i, ungefär som ett korsstygnsmönster) Det finns inga regler för hur vanten ska se ut. Tumvante, fingervante, halvvante… Men du måste ha formgett den själv!

Därefter vill vi gärna låna dina vantar till en stor vantutställning. Förutom att visa bara färdigstickade vantar så tycker vi att det skulle vara roligt om det även går att sticka alla vantarna som visas. Så det ska även finnas beskrivningar och mönster till alla vantar att hitta på nätet. Det blir alltså en utställning på både i verkligheten och på nätet.

Vantarna kommer att visas på
– Hemslöjden i Skåne, Landskrona 20 januari–3 mars 2018
 Norrbottens Museum, Luleå 10 mars–30 april 2018

Visst låter det som en fantastisk idé?

Såhär ser grundmönstret ut:

Det finns alltså som både PDF och JPG hos Hemslöjden i Skåne.

Jag har aldrig stickat vantar på strumpstickor tidigare, bara fram och tillbaka, men jag köpte garn och stickor för kanske fyra år sedan när jag hade en idé. Kan det bli något av den nu kanske?

I alla fall hejar jag på alla er som bestämmer er för att vara med!

 

Stickade får förmedlar hopp i Sydafrika

Therese Widell Latif som arbetar i Landskrona församling har bett Handarbeta för välgörenhet-gruppen på Facebook om hjälp med ett projekt som en vän till henne har startat i Sydafrika. Här berättar hon lite mer om det!

***

Therese, du ska få besök från Sydafrika snart — hur kommer det sig?

Adele är en av mina bästa vänner, och hon kommer till Sverige nu i maj för att hälsa på mig och min familj.

Din sydafrikanska vän arbetar med något som kallas Sheep of Hope. Vill du berätta om bakgrunden till det projektet?

I Sydafrika finns det många barn som lever under hårda förutsättningar. Förutom att de upplever fattigdom blir många av dem sexuellt utnyttjade och misshandlade.

När myndigheterna får reda på ett fall flyttas barnet till ett fosterhem eller till ett ungdomshem.

Barnet måste sedan vittna mot sin förövare, och i många sydafrikanska domstolar görs detta med förövaren i samma rum.

Men i staden Rustenburg är det annorlunda. En kvinna som arbetar vid domstolen där, Elsa Schnetler, har förvandlat ett av rummen i byggnaden till ett barnförhörsrum. Där finns det leksaker, fina väggmålningar och annat för att barnen ska känna sig mer avslappnade. Barnen får också lämna sitt vittnesmål i rummet, genom videoförhör, istället för att behöva vara i samma rum som sina förövare.

Fyra får som ska ge hopp. Bild lånad från Facebook-sidan Sheep of Hope.

Och exakt vad är ett hoppfår?

Barn har ett ständigt behov av närhet och kontakt. De barn som kommer till domstolen har varit utsatta för svåra trauman och kan känna sig ensamma, otrygga och rädda. ”Hoppets Får” är ett gosedjur som är stickat, virkat eller sytt, och tanken är att det kan fungera som ett stöd för barnet.

När ett barn kommer in i barnförhörsrummet är det första som händer att barnet får välja sig ett får. Det fåret blir barnets eget, och barnet kan ha det med sig genom hela processen med förhör och annat.

Den fårmodell som stickas här i Sverige nu är mycket enkel och resulterar i ett platt stycke — en av gruppens medlemmar har gjort den här skissen. Man lämnar en garnände vid uppläggningskanten och en vid avmaskningskanten. Sedan reser fåren i det skicket till Sydafrika, och de monteras och stoppas där.

 

Du har bjudit in svenska stickare och virkare att vara med och tillverka får — vad har du fått för respons?

Jag har fått fantastisk respons,. Vi är många hantverkare i Sverige som gör ”fällar”. Vår Facebook-sida har över 150 medlemmar, både svenskar och sydafrikaner.

Hur kommer de svenska fåren till Sydafrika?

Den första omgången tar Adele med sig när hon åker tillbaka. Blir det fler fällar skickar jag ner dem till Sydafrika.

Vem är det som syr ihop dem och fyller dem där?

Det gör medlemmar från The Voortrekkers, en sydafrikansk kristen grupp som arbetar med att lära sydafrikanska ungdomar mer om sydafrikanska traditioner.

Såhär monteras fåren. Men det går alltså bra att skicka ”fällarna” platta och osydda!

Om det blir väldigt många, vad händer då?

Förhoppningen är att idén ska sprida sig så att fåren och konceptet med barnförhörsrum ska finnas i fler domstolar i Sydafrika.

Tror du att det kan finnas behov av något som liknar Sheep of Hope i fler länder?

Det tror jag absolut. I många länder, bland annat Sverige, finns det redan bra sätt att förhöra barn. Just att barnen får ett gosedjur som gör dem lite tryggare kan nog vara mer ovanligt, men det finns ju till exempel ambulansnallar här.

En del av de ”fällar” som har kommit till Therese.

Vad har det här projektet betytt för dig hittills?

Det har betytt väldigt mycket! Det är fantastiskt att se värmen och engagemanget hos så många människor.

I min närhet har jag barn som har upplevt trauman som liknar de sydafrikanska barnens. Därför vet jag hur viktigt det är för barn att få bra stöd när något sådant här händer. Om de får bra stöd kan de, trots sina erfarenheter, få hopp om livet igen, våga ställa sig upp och våga leva.

Om man vill vara med, vad ska man göra då?

 

Då kontaktar man mig via Facebook, eller så går man in på vår Facebook-sida Sheep of Hope och får mer information där.

Det går bra att använda vilket garn som helst, men helst mjukt eftersom fåren är gosedjur.

***

Tack Therese!