Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Frankrike

Saker man kan sakna

Förra sommaren åkte jag på små bilutflykter med min danska väninna Helen i Bourgogne utan att förstå exakt hur lyxigt det var. Jag tyckte förstås att det var helt fantastiskt, men jag hade ingen aning om att jag inte skulle kunna komma tillbaka så snart jag ville.

Solrosfälten!

Som var så magnifika att titta på men som jag inte lyckades fotografera på något vettigt vis.

För så fort man backar försvinner ju också den effekt som blommornas ENORMA STORLEK har. I alla fall i kameran.

Det fanns andra fält också.

Och mängder av glas på en antikmarknad i en pyttestad. (Lite senare blåste ett parasoll omkull, och massor av glas föll i marken och gick i bitar.)

Och höga valv i en medeltidskyrka.

Och vänliga fiskar på en keramikutställning.

Och körsbär kokta i kryddad sockerlag med ett litet glas mascarponekräm till.

Svensk sommar har verkligen också sina poänger, såklart. Det jag saknar allra mest är alla människor som jag brukar träffa — en del som jag känner sedan många år, alltid många nya också. Och i år har jag tyckt att det har varit svårare än vanligt att skriva brev, för det har känts som om nästan allt kan träffa fel och missförstås på en massa olika sätt. Så det har varit svårt att hålla kontakten, och då blir det ännu sorgligare att inte kunna ses.

Naturligtvis är det inte synd om mig. Men saknar och längtar gör jag!

Hur man gör

Ibland kan man ju tycka att livet är komplicerat på många vis.

Då kan det vara alldeles underbart att bli påmind om att det finns procedurer som är tydliga, väldefinierade och enkla att sammanfatta.

På den här franska skolaffischen är det matlagning, en klassisk fransk köttgryta utan något krångel alls.

Jag hittade den på en marknad i Cormatin i Bourgogne i somras. Som ni ser fanns det också en affisch som visar hur en glödlampa är konstruerad (med namnen på alla delar!) och en med träd.

Om jag inte hade varit vegetarian sedan 30 år och haft bara en vanlig resväska så skulle jag nog ha slagit till. Men visst kan man ha den som en daglig påminnelse om mycket annat också?

Tallrikar igen

Ja, jag propagerade ju nyligen för att tallrikar som är tänkta att hänga på väggen kan passa bra att äta på om man annars inte har plats för dem.

Men titta här!

På den lilla antikmarknaden i den lilla franska staden Cormatin hittade jag motiv som jag aldrig har sett förut.

Här är Jesus och den samariska kvinnan, en av Nya testamentets mest kända berättelser. Den har visserligen en koppling till måltid eftersom Jesus är törstig och ber kvinnan om vatten — men jag skulle nog ha svårt att lägga upp mat på den.

Det här motivet är ju inte lika självklart identifierbart men också lite … obekvämt att äta från.

Och här kommer inget mindre än jultallriken! Kanske det mest självklara motivet (jultallrikar har många porslinsfabriker hållit på med), men att äta middag från? Eller lägga kakor på? Absolut en väggtallrik.

”Religiös assiett” verkar vara en kategori på franska antikmarknader. Vilka var alla människor som köpte de här tallrikarna, och varför ville de ha dem? Vad har fenomenet för motsvarighet idag?

Vilka var konstnärerna som hittade på och tecknade motiven? Vad tyckte de om sitt arbete? Drömde de om att få rita slagskepp istället, eller slott, eller blommor? Eller var det här den stora prestigeuppgiften?

Man kan undra. Jag köpte inga tallrikar den här gången.

Nästan inga färger

En liten utflykt som Helen och jag gjorde när vi var i Frankrike tillsammans var till Chapaize, en by eller pyttestad (ungefär 130 invånare för tio år sedan, läser jag på Wikipedia) som ligger nära klosterstaden Cluny. I Chapaize finns det en 1000-talskyrka som behöver mycket renovering — jag vet inte om den är så ostadig som den ser ut (titta på valven), men det finns i alla fall saker kvar att ordna.

Det är helt underbart att komma in i den när solen gassar (och det gör den ofta i juli och augusti) utanför — jag har varit där flera gånger tidigare.

Och det som är lite speciellt, fastän man kanske inte tänker på det först, är att det finns så få färger därinne. Få färger, men desto fler nyanser i de färger som finns!

Fina fönster finns det såklart.

Och lite smide.

Och en dopfunt med den allestädes närvarande fisksymbolen.

Och därute väntar hettan igen.

Det är svindlande att tänka på allt som den här kyrkan har rymt sedan 1000-talet, inte minst under krigen. Och nu?

Och för mig som såklart inte kan stanna där, och för en del av er som kanske aldrig kommer att hamna just där: vad kan man göra med den här färgskalan?

För visst är den väldigt, väldigt vacker?

Marknadsknappar

Min fina dansk-skotska väninna Helen har skaffat bil, och de senaste veckorna har hon använt den till att ta med mig på några utflykter i Bourgogne i Frankrike när vi har varit lediga från våra volontärarbeten.

En söndagseftermiddag var vi på ett slags antikmarknad eller loppmarknad i Cormatin, en liten stad som kanske är mest känd för sitt slott.

En annan dag ska jag visa vad man kan hitta på en sådan marknad, men idag får ni se knapparna. Alldeles nya knappar från lite olika tider — det var så vackert!

En säljare verkade ha köpt ett butikslager. Det fanns både hela knappkartor och sådant som såg ut mer som kataloger.

Att köpa knappar från Lyons Buotonnerie (bara ordet!) hade ju varit något! Att bläddra och diskutera och jämföra färgtoner och mäta storlekar …

Många, många olika skärpspännen fanns det också. Vi lyckades inte lista ut om 15:- skrivet med blyerts var gamla Francs-priser eller nutida Euro-priser (och säljaren var upptagen med annat just då). Visst är det spännande att tänka på en tid när en vanlig sybehörsaffär kunde ha avsättning för kanske 45 olika spännen till skärp som i princip bara kunde användas till klänningar och kappor?

En av säljarna berättade för mig om ett material som var en föregångare till plast (eller såklart till olika plastmaterial) — jag tror att det heter galelite eller gallelite. Är det någon som har hört om det?