Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Denis Mukwege

Hur man stickar ränder på en Easy Peasy Beanie

Det är ganska många som tycker att Easy Peasy Beanie lätt blir en mani. Redan förra året var min mamma igång — hon stickade till Bibelsällskapets insamling till Guatemala:

Och när man har stickat några stycken vill man kanske börja variera sig lite grann. Det mest naturliga är förstås att börja tänka på ränder. Men hur gör man ränder på en modell som bygger på en trevarvsrapport?

Ett tips är att göra som Gunbritt — hon varvar enfärgade och flerfärgade restgarner med en färg som hon har lite mer av. Här blir det nästan en melerad effekt av två varv per färg.

Men hon har också provat att sticka sex varv i varje färg, alltså två rapporter. Då döljer sig de tre varv som har rätsidan utåt mellan ”korvarna” som har avigsidan utåt, och tills mössan tas på syns en ”korv” i varje färg.

Fast redan när man viker upp en kant syns ränderna och stickningens struktur på ett annat sätt.

Marita (som varvar ett flerfärgat garn och ett enfärgat här ovanför) skriver:

Jag gör 6 varv av vardera färg så att det blir varannan färg av ”korvarna”.
Då blir det dessutom garnbyte på samma sida av arbetet hela tiden. Jag klipper inte av garnet utan låter det löpa med längs sidan för att slippa fästa en massa ändar. Denna sida låter jag sedan bli toppen på mössan, alltså den sida där arbetet dras ihop.

Anita har också stickat med en grundfärg och flera olika randfärger. Grundfärgen löper med i kanten hela tiden, och om man med accentfärgerna börjar och klipper med lagom lång garnände …

… kan det bli en liten tofs på mössan! En som är ovanligt barnsäker eftersom alla trådarna kommer från mössan.

Jag tror att Anita är en av dem som har bestämt sig för att grundfärgen får två varv och att accentfärgerna får fyra för att färgbytena blir snyggare då. Du får säga till om du använder ett annat trick, Anita!

Marta, som har stickat den rosarandiga mössan här ovanför, skriver:

Jag lägger upp med bottenfärgen. Sedan stickar jag
v 1 rät med bottenfärgen
v 2 avigt med bottenfärgen
v 3 rät med ”yttre färgen”
v 4 rät med — ” —
v 5 avigt med — ” —
v 6 rät med — ” —
Börja om med varv 1 — och så vidare.

Börja om med varv 1 — och så vidare.

Tack alla ni som har delat med er av era tips!

Vad jag har hört — i andra hand — fortsätter Läkarmissionens insamling till slutet av juli, så det finns fortfarande en hel rad veckor att använda till att utveckla modellen ännu mer!

En ny bok om arbetet på Panzisjukhuset

Birger Thureson, journalisten som skrev boken De glömda kvinnornas röst för tolv år sedan, har varit i DR Kongo igen och intervjuat en rad kvinnor som har fått medicinsk och psykologisk hjälp på Panzisjukhuset. Av de intervjuerna har han gjort en ny bok. På tisdag kan man lyssna på en livesändning på PMU:s Facebook-sida där han berättar tillsammans med några av PMU:s anställda som var med på resan.

Kongo är hos oss varje ögonblick

I juli 2014 upptäckte människor i ett bostadsområde i DR Kongo att de bodde ovanpå en koboltåder. Sedan dess har hundratals gruvor grävts i området. Många barn arbetar med att leta upp koboltstenar i jordytan, sortera dem och krossa dem. Foto: Amnesty

”Ännu har kobolt, till skillnad från guld, tenn och koltan inte startat något krig i Kongo. Det klassas heller inte som konfliktmineral”, läser jag i Aftonbladet.

Reportaget inleds med ett möte med Denis Mukwege när han är på besök i Stockholm.

”Alla pratar om elbilar. Om Tesla och Volvo. Nästa krig kommer att handla om kobolt”, säger han.

Koltan är en av förutsättningarna för att våra mobiltelefoner ska fungera.

I stort sett alla svenskar som har en mobiltelefon (undantaget är de som har skaffat en Fairphone) har del i inbördeskriget i DR Kongo, ett av världens rikaste länder om man ser till mineraltillgångar, ett av världens farligaste länder eftersom resten av världen vill åt de mineraltillgångarna.

Nu håller kobolt, en mineral som krävs för att uppladdningsbara batterier ska fungera, blivit nästa stora tillgång och fara.

Denis Mukwege på Panzisjukhuset i DR Kongo. Foto: Läkarmissionen

Aftonbladets stora reportage har rubriken ”Blodsbatterier”. Urban Andersson och Staffan Lindberg har rest till ett samhälle där stora mängder kobolt upptäcktes nyligen och träffat några av de vuxna och barn som arbetar med att gräva fram metallan. Läs!

Amnesty har en kampanj där man kan skicka brev till biltillverkaren Renault om bilbatterier eftersom batterierna sannolikt är gjorda med kobolt som barn har utvunnit — skriv på den här!

P.S. Läs också Magda Gads några år gamla reportage om koltanbrytningen i Kongo! D.S.

Filmen om Denis Mukwege

Denis Mukwege bland några av de kvinnor som har fått vård på Panzisjukhuset. Bild lånad från PMU

Här kommer något av det viktigaste som går att skriva på en blogg.

Den senaste filmen om Denis Mukwege, Panzisjukhuset och inbördeskriget i Kongo går att se på UR Play nu.

Se den!

Här:

Mukwege — att läka kvinnor i Kongo

***

Vill du göra något?

Berätta om den för andra!

Och berätta också om sambandet mellan vår elektronik (mest mobiltelefonerna) och inbördeskriget — Magda Gads artikel i tidningen Vi kan vara en bra början.

Läs mer om Panzisjukhuset.

På PMU:s webbplats kan man välja Panzisjukhuset som ändamål när man skickar pengar. Där finns också en specialsida om DR Kongo.

På Läkarmissionens webbplats finns det flera gåvobevis som innebär pengar till Panzisjukhuset: en akut förlossning, stöd till Panzisjukhuset, en vanlig förlossning. Det går förstås också bra att märka en vanlig insättning med Panzisjukhuset.

Sprid gärna länken till det här inlägget till vänner — så att de också kan göra något!

***

Och så ser jag på Panzi Foundations webbplats att det är en Netflix-film på gång. Denis Mukwege har verkligen försökt få resten av världen att se vad det är som händer i Bukavo-provinsen. Det verkar som om fler och fler ser!