Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Carolina Klintefelt

Carolinas silverkaka

Carolinas silverkaka.

Carolina Klintefelt, som har gästbloggat här på Kyrkkaffebloggen vid ett par tillfällen, bjuder på ett favoritrecept att ta till när man har gjort av med fler äggulor än äggvitor — till exempel när man precis har ställt in en låda hemmagjord glass i frysen.

”Silverkaka är ett utmärkt sätt att använda överblivna äggvitor på! Och dessutom blir den godare än en vanlig sockerkaka, tycker jag”, skriver Carolina. ”Vill man piffa till det och göra den lite tårtaktig kan man dela den och breda vaniljkräm mellan, och sedan täcka med en vanlig glasyr (florsocker och vatten) och strö lite silverfärgade sockerkulor på. Silverkulorna är hårda att bita i. Men snyggt och gott blir det!”

en mjuk kaka
Ugn: 175°, ca 50 minuter

100 g smör
2 dl socker
1 msk vaniljsocker
1 dl mjölk eller grädde
3½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3–4 äggvitor (ca 1 dl)

Ta fram smöret i god tid så att det hinner mjukna.

Smörj och bröa en sockerkaksform.

Rör smör och socker poröst och tillsätt vaniljsockret. Rör ner mjölk och/eller grädde. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner också detta. Vispa äggvitorna till hårt skum. Vänd ner dem försiktigt i smeten och häll den i formen.

Grädda kakan i nedre delen av ugnen i ungefär 50 minuter. Låt den svalna lite innan den stjälps upp.

Förlorad match mot nötchokladcigarrerna

 Vi hälsar gästbloggaren Carolina Klintefelt välkommen tillbaka med ett glädjetjut och bjuder hem oss själva till henne vid nästa bakningstillfälle. För stora och dessutom trasiga kakor — kan det bli bättre?

(Det var Carolina som fick en läsare att utbrista ”PRECIS sådär är det!” med sin text ”Baka bullar” för en månad sedan.)

 ***

Carolina "jag vill ge röst åt alla oss som misslyckas ibland" Klintefelt (foto: privat)

De finns säkert därute någonstans. De, som lyckas få småkakorna att bli lika snygga som på bilderna i boken, och lika många som antalet i receptet anger. Om ni läser detta – snälla, ge er inte till känna! Jag vill inte veta.

För jag förstår ju att jag gjort någonting väldigt fel, när jag istället för de cirka 75 utlovade nötchokladcigarrerna, enligt Sju sorters kakor, bara får sådär 30 stycken. Det oprecisa antalet beror på att jag inte riktigt har koll på hur många som dukade under i olika stadier av tillverkningen.

Och utseendet ska vi inte tala om – inte ens en mor kan tycka att mina kakor är vackra.

”De behöver inte vara snygga, bara de är goda”, säger min egen tröstande mor. Och det är ju sant, förstås. Men nog är det roligare att bjuda på någonting som åtminstone går att känna igen som en medlem av kaksläktet.

Istället för bildens smäckra små rullar, får jag feta blaffor som flyter ut åt alla håll. Uppenbarligen har jag gjort dem minst dubbelt så stora som receptmakaren har tänkt sig, men ändå – de borde väl kunna hålla formen för det? Proportionerna mellan ingredienserna är ju desamma! Några kakor växer ihop och blir odugliga på en gång.