Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Kyrkkaffeprat

Vad kostar den egentligen?

Av Posted on Inga taggar 0
Fördelning. Bild lånad från World Fair Trade Organization.

Fördelning. Bild lånad från World Fair Trade Organization.

Den här tröjan har inte olika färger för att det är fint.

Den har olika färger för att vi ska kunna se ungefär hur de pengar vi betalar för ett vanligt plagg i en vanlig affär fördelas mellan dem som har varit inblandade i dess tillkomst.

Överst på kragen syns textilfabriksarbetarnas del.

En anledning att alltid, alltid, alltid fråga efter Fair trade-märkt i varje klädaffär, eller hur? Droppar urholkar stenar på de mest oväntade ställen.

Det är World Fair Trade Organization som har tagit fram statistiken. Läs mer om den organisationens arbete på dess webplats!

 

Varför

Av Posted on Inga taggar 0

Tack Sara för tipset om en debattartikel eller kanske insändare i Sydsvenskan — det är Mirela Moldovan som berättar om varför hon sitter på en gata i Lund och ber om pengar och om varför hon och hennes man har lämnat sina barn i Rumänien.

Jag är en av dem som håller fram en pappmugg i hopp om att få pengar. Det är inget bra jobb för en kvinna och absolut inte något att göra hela livet. Men fattigdomen ställer saker på sin spets. Vad ska jag göra annars? Ska jag stjäla eller göra något dåligt? Nej, det kan jag inte göra, eftersom jag har ett hjärta som inte tillåter mig att göra det. Därför måste jag tigga, även om det inte är något jag vill göra.

Läs hela artikeln här!

Sista dagen

Av Posted on Inga taggar 0
Tackar och vinkar hejdå. Magnus Aronson har tagit bilden.

Tackar och vinkar hejdå. Magnus Aronson har tagit bilden.

Hej kära Kyrkkaffebloggsläsare!

Idag ska jag skriva något som jag har funderat mycket på.

Idag är min sista dag på Libris.

Hur ska jag berätta det för alla er som har ställt upp så otroligt mycket för mig och för förlaget med er kunskap och era idéer och er tid och era garnkorgar?

Det är drygt tretton år sedan jag började som redaktör, och tre år senare kom Kyrkkaffe ut. Jag började alltså med den kanske efter ett och ett halvt år på tjänsten, och jag var osäker på det mesta och hade visserligen en känsla av att det var viktigt att dokumentera kyrkkaffetraditionen och inspirera till mer men inte precis någon aning om hur det skulle gå till.

Med den boken förändrades mitt arbete på många sätt.

För fyra år sedan sa Daniel, som var vår marknadschef då, att jag skulle börja blogga. Jag protesterade, tänkte att det inte skulle passa mig och att det bara skulle bli ytterligare ett dåligt samvete, men han sa att jag måste, och då sa jag att i så fall skulle jag skriva om kyrkkaffe och hjälpstickning.

En gång till hade jag ingen aning om vad det var jag hoppade ut i.

Alla kontakterna med er som har läst och hört av er på olika vis har betytt så otroligt mycket för mig och för de böcker som jag har arbetat med sedan dess. Jag har haft en plats där jag har kunnat ställa mina frågor och be om hjälp, och jag har fått så många fantastiska svar och så mycket uppmuntran och inspiration! Det gick ju att göra Kyrkkaffe utan Kyrkkaffebloggen, ja, till och med Kärlek, nål och tråd, men att ha den under arbetet med Fester med rester, Stickcafé, Sticka & skicka och nu de fyra böcker som jag har arbetat med under våren, det har gjort all skillnad i världen. Och arbetet med Värma liten-insamlingarna och de fem Sticka & skicka-insamlingarna hade ju varit helt omöjligt utan.

Nu kommer jag att vara utan uppkoppling i tre veckor, och bloggen kommer att fyllas på med lite som jag har förberett under tiden. Sedan är jag tillbaka och berättar lite om vad som händer fram till mitten av augusti, när de fyra nya böckerna kommer. Efter det kommer bloggen att ligga kvar orörd tills vidare så att ni som använder inspirationslistor och letar efter recept kan fortsätta ha den som resurs.

Men idag vill jag tacka alla er som har tagit hand om Kyrkkaffebloggen tillsammans med mig. Jag minns när Maja hörde av sig första gången för att hon hade hittat Femtimmarskoftan här. Jag tror att jag minns min första kontakt med Soili — det kan ha varit om Tågsockorna. Jag minns när Carol började skicka sina blessings, som alltid gör mig lika tacksam. Jag minns när Linda tackade ja till ett paket med kangas och ett designuppdrag. Jag minns nya namn som har dykt upp med alla sorters vänliga hälsningar. Jag minns en vårlördag i år när jag bad om hjälp med teststickning och fick 40 svar på en halvtimme eller så. Jag minns nog inte riktigt allt roligt som har hänt in i detalj, men jag kommer alltid att ha med mig känslan av er generositet och er påhittighet och er värme.

Fortsätt med det ni gör, allihop! Jag tror, nej jag vet, att ni behövs. Och jag hoppas att många talar om för er hur underbara ni är.

Ett stort tack och en stor kram som omfattar er alla!

Anna

Slutet på äventyret

Av Posted on Inga taggar 0
Nya boken.

Nya boken.

Förra veckan hälsade jag på hos formgivar-Daniel ett par gånger — han har sitt kontor på Västergatan i Malmö, och det var enklare och snabbare att sitta där och läsa andrakorr och tredjekorr än att kopiera och skicka saker fram och tillbaka. Jag har gått förbi byggnaden många gånger men aldrig förut haft en chans att titta in på innergården. Den måste vara en av de charmigaste jag har sett.

Och vi blev färdiga — så nu har den femte och sista boken om Urchin, Urchin och den stora flodvågen, åkt iväg till ScandBook i Falun där den trycks under sommaren för att komma ut i bokhandeln i augusti. En varm rekommendation till alla er som tycker om fantasy eller djur eller sagor eller allegorier eller äventyr eller … en aning romantik! Och till alla er som har högläsningsbarn eller bokslukare i närheten, förstås. Precis som tidigare gånger är det Carolina Klintefelt som har översatt. Och precis som tidigare gånger har jag önskat lite grann att jag skulle kunna få träffa M I McAllister och fråga henne om ett och annat. Så är det ofta när man arbetar med översättningar. Då skulle jag också kunna förmedla en önskan från Axel som redan har läst den här boken: Snälla, skriv fler! Vad vi vet är detta den sista boken i serien. Men det är inte så att precis alla trådar flätas ihop på slutet, tack och lov.

Den som inte har hört talas om Urchin förut har många timmars läsning framför sig. Här finns de fyra tidigare böckerna.

Hela familjens bönbok

Av Posted on Inga taggar 0
Susie Pooles och Maria Mannbergs omslag.

Susie Pooles och Maria Mannbergs omslag.

Det här är veckan när allt ska bli klart — och en av de sista böckerna på min lista är Hela familjens bönbok, som blir ett slags lillebror till Hela familjens psalmbok och samtidigt förhoppningsvis en bok som många vill ge som doppresent och barnvälsignelsepresent, en bok som församlingar kan ge till familjerna i öppna förskolan och i föräldrasamtalsgrupper och kanske något att ge från församlingen vid dopsamtalet, dopet eller ett dopuppföljningssamtal. Ja, det är vad jag hoppas!

Susie Poole är med den här gången också, och Maria Mannberg, förstås. En glädje att få arbeta med dem igen!

Att leta och välja och sätta ihop bönerna har varit ett alldeles eget sorts projekt — jag har gått igenom ganska många andaktsböcker, både samlingar av äldre böner och alldeles nyskrivna, till exempel Inga-Lina Lindqvists Hej Gud? Är du där?, som Libris gav ut för några år sedan. Det är spännande med alla olika temperament och sätt att uttrycka viktiga saker — och med alla viktiga saker som behöver uttryckas.

Om allt går som det ska kommer Hela familjens bönbok ut i augusti, det vill säga ungefär samtidigt som receptböckerna och Garnglädje. Ett tips till alla er som möter barn och barnfamiljer hela tiden eller då och då!

Glad midsommar!

Av Posted on Inga taggar 0
Glad midsommar alltså!

Glad midsommar alltså!

Då har det blivit dags att önska alla en glad och vacker midsommar!

Igårkväll var jag i den här mycket speciella kyrkan och spelade. Under nästan hela konserten regnade det så att det riktigt smattrade mot taket. Flera stannade kvar efteråt för att slippa gå ut och bli dränkta — och kyrkomusikern passade på att ge dem en liten guidning. Det fanns mycket att berätta om! Och alla var överens om att det var typiskt svenskt midsommarväder …

För den händelse någon inte är riktigt klar med alla midsommarplaner kommer några tips här:

Nästan obligatoriskt eller hur?

Nästan obligatoriskt eller hur?

* rutor av kladdkaka med havregryn passar finfint tillsammans med jordgubbar och grädde/glass/crème fraîche/grekisk yoghurt — lägg upp dem som små bakelser eller låt gästerna bygga själva

* och här är en glutenfri variant av den

* Hidingsta baptistförsamlings doptårta är också mycket somrig

* … och skivade jordgubbar på nyrostat bröd eller nybakade scones på midsommardagens morgon är ju något av det bästa och vackraste man kan få!

P.S. Blommorna fotograferade jag när jag var i Gamle Fredrikstad för ett par veckor sedan och repeterade med en gitarrist. Det är en otroligt vacker plats — och att gå omkring där och tycka det är en underlig känsla eftersom den är helt och hållet militär från början … Nu insåg jag just att de blommor som gjorde mig så glad då mycket väl kan ha blommat över nu. Allting går så fort på sommaren. Nå, så är det ju bara. D.S.