Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing DR Kongo

Hurra för Denis Mukwege!

Grattis, Nobelkommittén i Norge, till årets val av pristagare!

Nadia Murad och Denis Mukwege — bättre kan det knappt bli!

Denis Mukwege med patienter på Panzisjukhuset i DR Kongo. Bild lånad från PMU

Ni som har läst den här bloggen och dess föregångare har följt Denis Mukwege och arbetet på Panzisjukhuset i Bukavu-provinsen i DR Kongo i ganska många år nu. Jag har tjatat på er om att sprida det ni har fått veta också. Konflikterna i Kongo har ju bara fortsatt och fortsatt, och vi har eldat på dem med vårt till synes omättliga behov av elektronik.

Men kanske kommer världen äntligen att lyssna ordentligt på honom nu?

Om ni har några vänner och bekanta som inte har hört så mycket tidigare, så titta på den här filmen tillsammans!

En gång när Denis Mukwege var här i Skandinavien hann han med ett besök hos Skavlan och berättade för honom varför han inte vill ha fler priser:

Det viktigaste är istället det här:

Men nu får han Alfred Nobels fredspris i alla fall. Och prispengarna kommer alldeles säkert att göra hur mycket nytta som helst — men det är förstås fortfarande så att den stora förändringen bara kan bli verklighet om resten av världen tar sitt ansvar för konflikten.

Berätta det för alla ni känner!

Nu ska jag läsa om Nadia Murad.

Massor om kvinnors hälsa

Det nya numret av tidningen som jag är redaktör för, Lunds Missionssällskaps tidskrift Uppdrag Mission, har kvinnors hälsa som tema!

Såhär ser den ut:

Det är Anneli Dennersten som har valt bilden och gjort omslaget.

En intervju som jag tror intresserar många hjälpstickningsvänner är den med Annika Ekholm FrödingHuman Bridge — hon berättar om babypaketen och om hur de räddar många mammors liv.

Läs tidningen här!

Och vill du ha ett pappersexemplar, så hör av dig till mig!

Kongo är hos oss varje ögonblick

I juli 2014 upptäckte människor i ett bostadsområde i DR Kongo att de bodde ovanpå en koboltåder. Sedan dess har hundratals gruvor grävts i området. Många barn arbetar med att leta upp koboltstenar i jordytan, sortera dem och krossa dem. Foto: Amnesty

”Ännu har kobolt, till skillnad från guld, tenn och koltan inte startat något krig i Kongo. Det klassas heller inte som konfliktmineral”, läser jag i Aftonbladet.

Reportaget inleds med ett möte med Denis Mukwege när han är på besök i Stockholm.

”Alla pratar om elbilar. Om Tesla och Volvo. Nästa krig kommer att handla om kobolt”, säger han.

Koltan är en av förutsättningarna för att våra mobiltelefoner ska fungera.

I stort sett alla svenskar som har en mobiltelefon (undantaget är de som har skaffat en Fairphone) har del i inbördeskriget i DR Kongo, ett av världens rikaste länder om man ser till mineraltillgångar, ett av världens farligaste länder eftersom resten av världen vill åt de mineraltillgångarna.

Nu håller kobolt, en mineral som krävs för att uppladdningsbara batterier ska fungera, blivit nästa stora tillgång och fara.

Denis Mukwege på Panzisjukhuset i DR Kongo. Foto: Läkarmissionen

Aftonbladets stora reportage har rubriken ”Blodsbatterier”. Urban Andersson och Staffan Lindberg har rest till ett samhälle där stora mängder kobolt upptäcktes nyligen och träffat några av de vuxna och barn som arbetar med att gräva fram metallan. Läs!

Amnesty har en kampanj där man kan skicka brev till biltillverkaren Renault om bilbatterier eftersom batterierna sannolikt är gjorda med kobolt som barn har utvunnit — skriv på den här!

P.S. Läs också Magda Gads några år gamla reportage om koltanbrytningen i Kongo! D.S.

Fortfarande lika viktigt

Av Posted on Inga taggar 0

Nu är det många som arbetar med kläder till de nyfödda på Panzisjukhuset i Kongo igen. Karin Wiktorsson, som har hand om en sändning, ber om till exempel blöjbyxor att komplettera startpaketen med.

Det är lätt att tro att vi fixar det som behövs, och sedan är ”allt” bra — men ett land som har plågats av konflikter så länge som Kongo kommer antagligen att behöva mycket tid och mycket stöd för att komma igen.

Här är en hälsning som jag hittade häromdagen och som antagligen är lika aktuell nu som för tre månader sedan:

Du som vill göra något mer eller annat än att arbeta med kläder till de nyfödda kan till exempel sprida informationsfilmerna om Panzisjukhuset och intervjuerna med Denis Mukwege bland dina vänner, skriva till politiker att frågan om Kongos framtid är viktig (be gärna några vänner att skriva under brevet tillsammans med dig), be någon från Läkarmissionen eller PMU att komma och besöka ditt stickcafé eller någon annan grupp där du är med, fråga personalen i elektronikbutikerna om konfliktmineraler, föreslå din bokcirkel att ni läser någon av de biografier som har skrivits om Denis Mukwege, påminna vänner som säger att det är dags för ny telefon om att Fairphone finns, be FN-föreningen där du bor att ordna en temadag om DR Kongo … Det finns mycket som var och en av oss kan göra eller hur?