Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Boktips

Här finns de

Karin, som var präst i Limhamns församling när jag kom hit, har blivit pensionär och bor inte i Malmö längre — men hon har desto närmare till Pergamus bokhandel i Ängelholm och arbetar som volontär där ibland.

Idag fick jag se den här bilden:

Pergamus bokhandel i Ängelholm. Foto: Karin Håkansson

Å vad jag känner igen den sortens bokhandelsinteriör — vänlig och välkomnande, och ett tecken på att personalen försöker se till att det som kunderna behöver finns, inte bara högar av den senaste deckaren och den senaste kändiskokboken. Hurra för alla bokhandlare som arbetar på det viset!

Men den här bilden gjorde mig ännu gladare:

Kyrkkaffeböcker och hjälpstickningsböcker. Foto: Karin Håkansson

Här har Pergamus nästan en hel hylla med böcker ur Kyrkkaffe-serien och hjälpstickningsböcker.

Nu är en del av dem slut på många håll, så när folk hör av sig och frågar efter någon brukar jag skriva till olika bokhandlarvänner och fråga om de har något exemplar kvar. Många av de mindre bokhandlarna kan tänka sig att posta ett paket ifall man är beredd att betala portot. Och jag blir så jätteglad om böckerna kommer till användning där de behövs!

Tack för bilderna, Karin! Tack också (igen) alla ni som har bidragit med recept och berättelser och dikter och tips och beskrivningar, och alla ni som hjälpte mig att provsticka och provvirka modellerna till hjälpstickningsböckerna!

En otroligt viktig bok

Ni som har läst den här bloggen ett tag, och ni som läste min förra — ni vet att jag har gjort massor av böcker. Ganska många av dem har mitt namn på omslaget (och det kryptiska [red] efter), och många, många, många fler har jag arbetat mindre eller lika mycket eller ännu mer med fastän de har någon annans namn överallt. Det är så det är att vara redaktör, och det är ett av de roligaste arbeten jag kan tänka mig!

Men ingen av de böcker jag har gjort är i närheten av att vara så viktig som en som firades i Lokichoggio i Kenya för några veckor sedan.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Ekitoe betyder träd på turkana.

Turkana är ett språk som talas av ungefär en halv miljon människor. De flesta av dem bor i ett område med samma namn som språket i Rift Valley i Kenya.

Där bor och arbetar Birgitta och KeA Arnlund ungefär halva året — de är utsända av Barnmissionen.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta skriver:

Turkanabarnen bör ha en bok på sitt eget språk, tyckte jag. Sagt och gjort. Emma, vår rara svärdotter som är duktig att rita och måla, färdigställde bilder och lät trycka den första boken. Den blev mäkta populär, så nu har Emma gjort en till, och idag delade vi ut den på bymötet i en ny bosättning som heter Nipundi.

Bägge böckerna har sponsrats av Hannaskolan i Örebros förskola. Fantastiskt fint!

Vi fick först ha en lektion i hur man håller en bok, hur man bläddrar och så vidare.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Birgitta beskriver boken som en enkel pekbok med tydliga bilder och ord på turkana, kiswahili och engelska.

Turkana står överst och har fått störst bokstäver.

Foto: Birgitta Arnlund/Barnmissionen

Alla som har läst en pekbok med ett barn här i Sverige vet hur fascinerande det kan vara och hur tydligt man kan lägga märke till ett barns språkutveckling på det viset. Nu kan föräldrarna och storasyskonen i Nipundi också få uppleva något av det. Hurra!

Tre som vinner Sticka till dig själv

Man kunde ha trott att december skulle vara för proppfull för att någon skulle hitta en tävling här på min blogg, men det kom massor av fina svar på frågan om att sticka två av en favoritmodell!

Och nu har en slumpmaskin sent omsider (fördröjningen är inte maskinens fel, bara mitt — eller en överlastad hösttermins) valt tre som vinner Stina Tiselius bok Sticka till dig själv. Många skrev att den är så vacker, och det är den ju!

Grattis Pernilla som bor i Stockholm och som stickar en Bohuslänströja!

Grattis Marie-Louise som bor i Östersund och som skriver:

Sjalar, sjalar, sjalar! Jag har fått pippi på sjalar, även Pyttipannasjalen. Det är också roligt att sticka handledsvärmare!

Och grattis Elisabeth som skriver:

Just nu är det förstås vantar och raggsockor som jag ger till dem som behöver lite extra hjärtevärme, både för kroppen och för själen.

Det kommer hårda paket till er direkt från Ordalaget förlag!

Och gräset på bilderna — jag ska förstås erkänna att det är ett tag sedan jag tog dem. Såhär ser det ut i Kosta nu:

Snart dags att julfika (och absolut dags att adventsfika)

Den här boken kom ut för drygt fyra år sedan och blev en av de tre sista i Kyrkkaffe-serien. Jag blir alltid så ledsen när det sågs eller skrivs om människor att de är aktuella — vem av oss kan någonsin vara mindre aktuell vid något tillfälle? — men en julfikabok kan absolut sägas vara mer aktuell i december, så varsågoda, ett boktips!

Extra roligt med den, förutom fina recept som alla möjliga kyrkkaffevänner skickade till mig, var de underbara juldikterna, nyskrivna och klassiska, som det fanns plats för. Och att när det mesta var klart kom min dåvarande kollega Ingrid med en ask av sin barndoms julpynt som jag fick fotografera och som formgivar-Maria strödde ut över sidorna och till och med på omslagets baksida. Annars tog fotograf-Magnus nästan alla bilder, såklart!

Boken finns till exempel på Arken bokhandel – Lund och Uppsala och Din Bok i Göteborg. De har postorder!

Här finns ett smakprov på ungefär 20 sidor ur boken!

Gå på antikvariat

Ett tips som man kan tillämpa nästan var som helst: har du en stund över, så leta upp ett antikvariat!

Är du i Stockholm är Alfa en självklarhet. Norra Europas största! 800 kvadratmeter! Ungefär 200 000 böcker!

Är du på en ort där det inte finns något, så finns det kanske en second hand-affär med bokavdelning.

Och är du fast hemma av någon anledning har du Bokbörsen och Antikvariat.net, där massor av antikvariat och privatpersoner lägger ut innehållet i sina hyllor till försäljning.

Alfa ligger nära Drottninggatan (Olof Palmes gata 20 B), så det är lätt att hitta. Men inuti är det inte så lätt att hitta — butiken är så stor att olika medlemmar i min familj brukar bli tvungna att ringa till varandra när det börjar bli dags att gå.

Det finns lådor med böcker för tio kronor vid entrén, och det är ju roligt. Men jag uppskattar mycket att allt i butiken inte har så extremt låga priser. Alfas anställda värdesätter böcker, och det är respektingivande och hoppingivande, tycker jag.

Det finns böcker på alla möjliga språk, skönlitteratur, lyrik, facklitteratur … Många tar flera hyllor i anspråk.

Med lite tålamod kan man hitta fram till textilhantverksavdelningen, och om en stege är ledig kan man se vad som står på hyllorna också. (Har man anlag för svindel är det bra att ha med sig en vän som kan klättra och rapportera!)

Som ni ser är det en blandning av epoker, stilar, sådant som man mycket väl förstår att någon kunde undvara och sådant som man inte förstår att någon kunde undvara (VEM har gjort sig av med Erika Åbergs bok?).

Mellanspetsen hoppas nog på en renässans!

Den här gången köpte jag en Vaclav Havel-pjäs till min pappa och två Friedrich Dürrenmatt-böcker till en bror — allt från den inte jättestora men mycket innehållsrika tyskspråkiga avdelningen. Och så en roman av Annika Thor till biblioteket på skolan där jag arbetar.

Igår beställde jag från två olika platser det jag inte hittade på Alfa: Annika Thors En ö i havet-serie, samlingsvolymen, till tre unga läsare (två av dem är syskon) som längtar efter något nytt. Då får man betala porto också, och man får inte chansen att träffa en människa som älskar böcker och gärna vill prata om dem, men det var åtminstone otroligt enkelt att handla.

Eftersom jag själv börjar höra till dem vars böcker räknas som gamla och inaktuella är jag så jätteglad att antikvariaten visar att böcker kan vara värdefulla längre än vad förlagen och de stora bokhandelskedjorna tycker. Tack Alfa och alla ni andra som ser till att vi kan fortsätta leta efter och hitta det vi behöver! Och för all inspiration!

Majas vantar

En del av er har säkert redan skaffat Majas nya bok — men ni som inte har det: titta noga här!

Maja heter Karlsson i efternamn och är en av mina bästa stickvänner. Vi lärde känna varandra liksom från två håll samtidigt när Femtimmarskoftan var ganska ny, och sedan har vi setts så ofta vi har kunnat och pratat mycket med hjälp av bokstäver och paket. I somras hade vi ett par dagar tillsammans i Arvika och hann prata om garnvärldens vindlande vägar och hälsa på i den fina garnaffären Lydias och (tillbaka hemma hos Maja) utforska en hel flyttlåda med överblivet garn — eller rättare sagt: vi hann bara precis börja.

Jag berättar det här så att ni ska veta att jag inte är ett dugg objektiv när jag skriver om Majas nya bok. Sticka svenska mönster, som hon gjorde för ett par år sedan, blev ju en stor succé (min väninna Itas man kallar den Swedish Monsters …), och jag skulle vilja påstå att Trettiofem vantar är ännu finare.

(Ingen anledning att oroa sig: det är trettiofem par, inte trettiofem enkelvantar.)

Såhär ser den ut. Folkloreton direkt, och det är alldeles rätt, men den innehåller vantar i många olika stilar.

Beskrivningarna är en blandning av rutdiagram och textbeskrivningar, mest beroende på vad som är mest praktiskt, och alla 35 vantarna är stickade i en och samma storlek, en medelstor kvinnohand. Garnerna kommer från olika håll. Den som vill sticka större eller mindre kan experimentera med garnbyte eller helt enkelt gå upp eller ner ett halvt nummer i stickstorlek.

Det är INTE lätt att välja några favoriter, men jag tycker att ni måste få se något av inlagan, så jag har gjort mitt bästa.

De här naturvita och gröna vantarna kallar Maja Herbarium, och de har muddar i ett slags mönsterresår och är sedan tvåfärgade med enfärgade tummar.

De senaste åren har jag insett att flerfärgsstickade vantar inte bara är vackra och krångliga att sticka utan också varmare än enfärgade slätstickade. Det här mönstret är såpass ”tätt” att det inte blir några långa trådar som man kan fastna i på insidan — extra bra.

Vantarna Allmoge har istället mönstrade handledskanter, och det är ju också hur vackert som helst, eller hur? Fyra färger samtidigt, men bara två i taget, och bara pyttepyttelite av den ockrafärgade.

Här är ett par andra tvåfärgsvantar, och de här har mönstrade tummar också. ”Utsidan” av handen har ett lite större mönster, och ”insidan” är småmönstrad.

Trasmatta-vantarna är kanske bokens charmigaste? Jag har alltid försökt undvika de tvåfärgade ränderna när jag har gjort rätstickade modeller, men här har Maja gjort en poäng av att vända avigsidan ut, så att säga, och blandat den med slätstickning.

För den som vill prova många olika sätt att sticka vantar — kiltummar, instickade tummar, indiska tummar som går halvvägs in i handflatan, mönstrade tummar, och så vidare, och så vidare, och olika sorters muddar — är den här boken säkert början till tusen nya idéer. Men bara att sticka Majas 35 modeller kommer att hålla de flesta av oss sysselsatta ett tag.

Maja och Bonnier Fakta har lovat mig tre exemplar till en tävling här på bloggen.

Så nu är frågan: vem vill du sticka vantar till nu i höst, inför vintern? Dig själv, någon i familjen, närmaste församlings diakoniverksamhet, en Frälsningsarmén-kår, en insamling till ett annat land?

Svara före fredag, så tar jag hjälp av en slumpmaskin och drar tre vinnare då!

Berätta gärna för andra om tävlingen genom att sprida den på Facebook och andra håll!