Hur Jane Austen och den svenska syföreningsrörelsen hör ihop

En nyhet är det som inte alla redan vet, eller hur?

Och här kommer något som var en nyhet för mig förra veckan:

När kom den första svenska översättningen av en Jane Austen-bok?

Redan 1836!

Vilken var det?

Övertalning, fast den hade fått titeln Familjen Elliot.

Den var dubbelöversatt, nämligen från en fransk översättning. Flera av de tidiga franska översättningarna var egentligen mer bearbetningar.

Vem hade översatt den?

Pauline Westdahl.

Och varför är det extra intressant?

För mig: därför att jag har sagt och skrivit Paulines namn så otroligt många gånger utan att veta att hon hade något med Jane Austen att göra. Pauline var nära vän till Emilie Petersen, ”Mormor på Herrestad”, och det var till henne Emilie skrev och berättade när den första svenska syföreningen hade kommit igång. Jag brukar citera det brevet flera gånger när jag berättar om syföreningshistoria, för det innehåller så mycket som sedan ska komma att känneteckna den svenska syföreningstraditionen. Men jag har egentligen inte vetat något om Pauline.

Här kan man läsa en hel del, men den som skrev visste kanske inte om det här med Jane Austen eller tyckte inte att det var tillräckligt viktigt. Det är i alla fall tydligt att Pauline översatte för att få en inkomst som hon verkligen behövde, och att hon också skrev själv. Nu måste jag ju försöka läsa hennes egna romaner!

Här är ett poddavsnitt om Pauline Westdahls översättning av Övertalning. Det är Ingrid Elam och Paulina Helgesson som samtalar, och de kallar Pauline för Westerdahl och säger att det inte finns så mycket information om henne, men jag vet inte om det beror på att de har fel efternamn eller på något annat. Utan dem hade det nog dröjt lite innan jag hade upptäckt att översättningen finns, så jag skulle vilja tacka dem ändå, och nu måste jag ju försöka läsa den (det kan man göra här) — med viss fasa för alla tillagda känsloutbrott och för den konstiga känslan varje gång Anne kallas Alice!