Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Majas vantar

En del av er har säkert redan skaffat Majas nya bok — men ni som inte har det: titta noga här!

Maja heter Karlsson i efternamn och är en av mina bästa stickvänner. Vi lärde känna varandra liksom från två håll samtidigt när Femtimmarskoftan var ganska ny, och sedan har vi setts så ofta vi har kunnat och pratat mycket med hjälp av bokstäver och paket. I somras hade vi ett par dagar tillsammans i Arvika och hann prata om garnvärldens vindlande vägar och hälsa på i den fina garnaffären Lydias och (tillbaka hemma hos Maja) utforska en hel flyttlåda med överblivet garn — eller rättare sagt: vi hann bara precis börja.

Jag berättar det här så att ni ska veta att jag inte är ett dugg objektiv när jag skriver om Majas nya bok. Sticka svenska mönster, som hon gjorde för ett par år sedan, blev ju en stor succé (min väninna Itas man kallar den Swedish Monsters …), och jag skulle vilja påstå att Trettiofem vantar är ännu finare.

(Ingen anledning att oroa sig: det är trettiofem par, inte trettiofem enkelvantar.)

Såhär ser den ut. Folkloreton direkt, och det är alldeles rätt, men den innehåller vantar i många olika stilar.

Beskrivningarna är en blandning av rutdiagram och textbeskrivningar, mest beroende på vad som är mest praktiskt, och alla 35 vantarna är stickade i en och samma storlek, en medelstor kvinnohand. Garnerna kommer från olika håll. Den som vill sticka större eller mindre kan experimentera med garnbyte eller helt enkelt gå upp eller ner ett halvt nummer i stickstorlek.

Det är INTE lätt att välja några favoriter, men jag tycker att ni måste få se något av inlagan, så jag har gjort mitt bästa.

De här naturvita och gröna vantarna kallar Maja Herbarium, och de har muddar i ett slags mönsterresår och är sedan tvåfärgade med enfärgade tummar.

De senaste åren har jag insett att flerfärgsstickade vantar inte bara är vackra och krångliga att sticka utan också varmare än enfärgade slätstickade. Det här mönstret är såpass ”tätt” att det inte blir några långa trådar som man kan fastna i på insidan — extra bra.

Vantarna Allmoge har istället mönstrade handledskanter, och det är ju också hur vackert som helst, eller hur? Fyra färger samtidigt, men bara två i taget, och bara pyttepyttelite av den ockrafärgade.

Här är ett par andra tvåfärgsvantar, och de här har mönstrade tummar också. ”Utsidan” av handen har ett lite större mönster, och ”insidan” är småmönstrad.

Trasmatta-vantarna är kanske bokens charmigaste? Jag har alltid försökt undvika de tvåfärgade ränderna när jag har gjort rätstickade modeller, men här har Maja gjort en poäng av att vända avigsidan ut, så att säga, och blandat den med slätstickning.

För den som vill prova många olika sätt att sticka vantar — kiltummar, instickade tummar, indiska tummar som går halvvägs in i handflatan, mönstrade tummar, och så vidare, och så vidare, och olika sorters muddar — är den här boken säkert början till tusen nya idéer. Men bara att sticka Majas 35 modeller kommer att hålla de flesta av oss sysselsatta ett tag.

Maja och Bonnier Fakta har lovat mig tre exemplar till en tävling här på bloggen.

Så nu är frågan: vem vill du sticka vantar till nu i höst, inför vintern? Dig själv, någon i familjen, närmaste församlings diakoniverksamhet, en Frälsningsarmén-kår, en insamling till ett annat land?

Svara före fredag, så tar jag hjälp av en slumpmaskin och drar tre vinnare då!

Berätta gärna för andra om tävlingen genom att sprida den på Facebook och andra håll!