Yemenvästen

I Karlstad i förrgår var det en dam som satt under hela fikat efter föredraget och funderade på Yemenvästen. Åh, så söt den var och åh, så sött hennes barnbarn (eller var det barnbarnsbarn?) i Oslo skulle bli i den.

Det är alltid lika roligt att berätta om Yemenvästen. Här nedan kommer hela historien så som Gundla i Onsala har berättat den för mig och så som den är berättad i Kärlek, nål och tråd och Värma varandra. Vad man dessutom kan lägga till är att flera hundra Yemenvästar har åkt till Riga det senaste året — tack vare Stickhjälpen som publicerade mönstret på sin blogg och gjorde en utmaning av det.

Och att jag stickade en väst till min gudson Samuel när jag skulle träffa honom för första gången förra sommaren. Jag hade tänkt fel om garnåtgången, så det blev inte alls så snyggt som det kunde ha blivit. Men för ett par veckor sedan fick jag den här bilden — och visst är det sant att allt klär en skönhet?

Och att min väninna Agnes tog med sig dottern Lovisa iförd väst när hon skulle till mödravårdscentralen för att kontrollera så att allt var som det skulle med lillasyster. Barnmorskan blev helt fascinerad av den smarta västen och ägnade mer tid åt att räkna ut hur den var gjord än åt Agnes mage …

En osannolik bieffekt är att en som kom och började prata med mig när jag satt och stickade på gudsonens lilla väst under ett träd förra sommaren har blivit en av mina allra bästa vänner. Så ja, jag rekommenderar helhjärtat detta mönster!

***

Yemenvästen

I början av 1990-talet arbetade den svenska barnmorskan Tulla Danielsson på ett sjukhus, Jibla, i norra Yemen. Det är ett land som har en kall vinter och låga temperaturer nattetid nästan året om. Eftersom de flesta av de 1800–2000 mammor och barn som förlöstes där fick lämna sjukhuset inom en timme efter förlossningen kom Tulla på att hon skulle be svenska stickvänner att göra varma västar till barnen.

Gundla Johnson i Onsala antog utmaningen, började sticka västar själv och blev också babyvästförmedlare.

– Efter en artikel i Tidningen Hemslöjden 1992 började en stickvåg som gjorde att jag fick mängder med paket från hela Sverige, Danmark, Åland och Norge, berättar hon.

Över 12 000 västar skickade Gundla iväg mellan 1990 och 2007. Många paket och många tackbrev från både stickare och mottagare kom hem till henne under de åren, och hon fick hjälp med fraktkostnaderna när västarna skulle skickas iväg. Många skickade också sina västar direkt till sjukhuset, så hur många det blev sammanlagt är det ingen som vet.

– Det blev en tradition att varje nyfött barn fick en stickad väst från Sverige med sig hem, och det var så uppskattat, berättar Gundla. Eftersom de flesta i området var fattiga bidrog utsikten att få en fin babyväst till att kvinnorna sökte upp sjukhuset när det var dags för förlossning.

Tulla efterträddes av amerikanska barnmorskor som fortsatte med att ta emot och dela ut västarna. Men sommaren 2007 fick de sista av dem lämna Yemen, och eftersom det inte längre gick att garantera att hjälpen nådde fram till de nyfödda slutade Gundla att skicka paket.

– Jag fick be folk att sluta skicka västar till mig, säger hon. Nu hänvisar jag många till en Vitrysslandsinsamling istället!

Västen är mycket enkel att sticka. Resårstickningen gör den töjbar – den växer med barnet och kan användas upp till ett halvt års ålder eller mer.

Lägg upp 70 m på stickor nr 3. Sticka resår (2 rm, 2 am) i 20 cm. Sticka sedan 24 m rätstickning, 22 m som tidigare i resårstickning och de sista 24 m i rätstickning. Gör detta i 12 varv eller ca 3 cm.

Sticka 24 m rätstickning, maska av 22 m, sticka 24 m rätstickning. Fortsätt sticka 24 varv eller ca 6 cm på vardera rätstickningsdelen – detta blir axelpartiet.

Lägg sedan upp de 22 m i mitten igen. Sticka dem i resårstickning och fortsätt med rätstickning på de yttre delarna i 12 varv. Övergå sedan till resårstickning som i början och sticka tills resåren mäter 20 cm.

Maska av löst och sy ihop västen i sidorna – lämna öppet för ärmhålen.