Klart att Kanelbullens dag måste firas här på Kyrkkaffebloggen — den får väl nästan räknas som helgdag?
När boken Kyrkkaffe hade funnits ett tag hade vi också fått så många brev, e-postmeddelanden och telefonsamtal med olika önskningar och idéer att det kändes högst relevant att bli lite mer specifika och sätta ihop specialböcker om olika viktiga kyrkkaffeingredienser. Ni vet, bulle, mjuk kaka, liten kaka. Först gjorde vi Långpannans lov (som nog har gått om Kyrkkaffe i försäljningsstatistiken nu) och Bästa bullarna. Och Bästa bullarna, kära vänner, det är dagens bok!
Kaeth Gardestedt, kvinnan bakom idén med att fira Kanelbullens dag den 4 oktober varje år, är en av dem som medverkar i boken. När jag lärde känna henne arbetade hon på Hembakningsrådet, och det kan vara värt att påpeka att Kanelbullens dag från början inte alls var tänkt som Pressbyråns och bageriernas och caféernas stora dag utan som hembakarnas. De flesta av oss är nog överens om att en nybakad hembakad kanelbulle slår en köpt med hästlängder, eller hur?
(Själv är jag ganska värdelös med vetebrödsdegar som ska kavlas och rullas, det brukar bli ojämnt, men min medhjälpare Sofia som var med och gjorde Påtår har det rätta handlaget. Det är hon som har gjort de perfekta bullarna på bilden. De gick åt snabbt.)