Till ett tidskriftsnummer om fredsarbetare — det har varit ett intensivt och ganska komplicerat projekt — har jag försökt sätta mig in i Edita Morris liv och författarskap. Har man något slags förutfattade meningar om fredsaktivister kan man nog bli förvånad över ett och annat när man läser om henne. Min artikel drog ut på tiden på grund av det. Men att läsa hennes stora succéroman (3,5 miljoner sålda exemplar!) tar inte mer än ett par timmar om man bara tål ämnet. Den är mer som en lång novell. Hiroshimas blommor heter den, fast hon skrev den på engelska trots att hon var svensk, och vill man slippa en lite daterad översättning kan man be biblioteket att ta hem originalet, The Flowers of Hiroshima.
Här är en dokumentärfilm som kanske inte gjorde mig så mycket klokare men som definitivt gjorde mig ännu mer fascinerad: