När jag fick se den här bilden från FN:s volontärorganisation tänkte jag genast på alla hjälpstickare.
Och på en mening från en av alla böcker som jag redigerade på ett av förlagen där jag arbetade, ungefär såhär: ”Det som passar dig bäst att göra är det som finns på den punkt där din största glädje möter världens största behov.”
Det låter ju som en karta eller ett diagram, men bilden av garn är mycket bättre. Den sortens arbete är ju något som drar en vidare och vidare till nya möten, nya behov, ny glädje, allt medan man matar på med maska efter maska! Eller hur?