Röda mössor hjälper lite när man blir helt översvämmad i huvudet av hur brutalt sorgligt och fel det är med övergreppen mot civila i USA. Namninsamlingar också — jag är så tacksam att det finns de som vet vilka man kan skicka dem till och hur man ska formulera breven. Men vad, för att låna resonemang från ett av försäkringsbolagen, hjälper mycket?
Mitt i allt detta kommer en hälsning från en annan tid via min svägerska som har bläddrat i en receptpärm. Såhär såg det ut gång på gång under de ganska många år när jag arbetade med Kyrkkaffe-böckerna — ett recept, en käck liten intervju (där jag framstod som mycket präktigare, mycket mer slagfärdig eller mycket mer självsäker än jag är) och så ett par av Magnus fina bilder.
En liten dementi kan vara på sin plats: det var naturligtvis när reportern och jag talade om att få kyrkkaffeansvariga att ställa upp för fotografering och intervju som jag sa att det ibland kunde behövas lite övertalning. De flesta som bakar till kyrkkaffen är mycket, mycket generösa! Och faktum är att de flesta också mer än gärna berättar och delar med sig av recept.
Kanske är kyrkkaffe, när det fungerar som allra bäst alltså, en del av lösningen på många av våra och världens helt obegripligt stora problem?
Så roligt att se! Älskar dina böcker och inser att kvinnor (och en del män) i alla tider ända sedan Jesus vandrade omkring på jorden har tjänat honom med sina ägodelar, matlagning och praktiska uppdrag. (Vad hände eg med de tolv fulla korgarna efter brödundret? Säkert delades det ut för att inte förfaras av ett gäng som hade den gåvan!😍) Kyrkkaffet kan verkligen vara en av lösningarna på ofrivillig ensamhet💗
Tack för att du samlade ihop all den kärleken i dina böcker, Anna 🤗
Å tack kära Carol! Idag har jag gjort en lång intervju med en av kyrkkaffehjältinnorna till Paris-boken. Så inspirerande, och på så många sätt. Tror att du har alldeles rätt!