Textilhjältinnan Inger fortsätter

Igår hörde Inger av sig — en som jag beundrar mycket. Hon är volontär i SAM-hjälps second hand-butik i Jönköping men har utvecklat sitt arbete där på ett så smart sätt. Det kommer in mycket garner och överhuvudtaget material till och mönster till och böcker om textilhandarbete där, och Inger sorterar och gör paket och lägger sedan ut dem till försäljning på Facebook för att öka chanserna att hitta köpare. Idag tänkte jag visa lite garn, och den närmaste veckan kommer det två inlägg med annat, för det finns mycket som är speciellt och fint!

En sak är att i olika inlämningskassar och inlämningslådor (jag skulle tro att en del kommer från familjer som har hjälpt äldre släktingar att plocka ut och slänga inför en flytt, eller från dödsbon) hitta nystan som kan användas tillsammans och att lägga ihop dem till paket så att det blir enkelt och roligt för någon annan att ta över. Här är fyra nystan med mohair i, lite olika sammansättningar, och Inger har satt priset till 100 kronor plus porto (befinner man sig i Jönköping går det säkert att ordna överlämning).

Här har Inger plockat ihop nystan som har ungefär samma stickfasthet och bjuder ut dem för 20 kronor styck. Dessutom …

… har hon plockat fram en hel rad (det här är bara ett av dem) barnmönster som skulle kunna passa ihop med garnerna, och beställer man ett mönster samtidigt som nystanen kostar de 20 kronor styck.

Ibland dyker det upp en ensam härva som är helt perfekt i sitt eget sällskap. Ren ull, ofärgad. Ett hekto. 50 kronor plus porto.

Men det här var orsaken till att Inger hörde av sig till mig den här gången. Över ett kilo vävgarn, tunt och lite ojämnt, i lin och viskos. Skulle passa till gardiner till exempel. Känner jag många som väver? Det vet jag inte. Men jag hoppas att det här garnet också kan hitta fram till någon som kan förvandla det till något fint och användbart!

Det är i Facebook-gruppen Restkorgen man kan hitta de flesta av Ingers garnannonser. Nu när jag publicerar det här inlägget skulle det ju kunna vara så att några av garnerna har hunnit säljas medan jag skriver — ibland går det fort! Men Inger får in nya kassar och lådor hela tiden.

”Här sitter jag på vår veranda och arbetar”, skriver hon. ”SAM-hjälp är en stor del av mitt och min mans liv numera.” Och så berättar hon att hon är pensionär och gör det hon tycker är roligt. Vilken tur för miljön och oss andra att det är att ta hand om det som några inte har använt och som några nya skulle kunna använda! Tack Inger!