Två äppelträdsbilder har jag fått från min mamma den senaste veckan, för det är precis nu de flesta äppelträden blommar i trädgården i Kosta där hon bor.
Den ena bilden ser ut som en korsning av Wes Anderson och typisk småländsk vår, tycker jag — det helt symmetriska i bakgrunden, falurött och blått med en grön ton i (det var också färgkombinationen på prästgården där mina föräldrar bodde i 28 år), och naturligtvis de vita dörrfodren (är det så det heter?). Och så ett äppelträd som blommar överdådigt och precis som det vill!
Det äppelträdet har en av mina bröder köpt för ganska dyra pengar och planterat.
Men det finns också en annan kategori.
Nämligen de självsådda träden som växer precis var de vill! Den här äppelkärnan grodde i en syrenbuske för ganska länge sedan och fortsätter att hävda sig och blomma vid badrumsknuten så att man kan se den från ett av fönstren i sovrummet. En annan slog sig ner vid grinden på framsidan. De är fantastiska och fantastsiskt vackra på ett annat sätt än det planerande och lyckade!