Gula gåvor

Nu när skolorna har börjat sin termin känns det ju som om sommaren är över fastän det nog är minst ett par veckor med sommarväder kvar.

Och då måste jag konstatera att det här har varit en inte så bra sommar för mig. Det blev väldigt rörigt när jag blev sjuk igen, och det har inte rett upp sig, och sedan fick jag kraftiga biverkningar av den nya behandlingen. Jag har mest varit i Malmö, inte ens rest till Småland så många gånger som jag hade tänkt, inte ens rest till Klippan för att köpa yllegarn i utförsäljningsbutiken medan Skånetrafikens sommarkort gällde …

… men häromdagen insåg jag att tre av de fina presenter jag har fått under sommaren passar bra ihop.

Ingrid i Simrishamn skickade ett paket med posten.

Hemstöpta ljus! I bivax, som doftar så gott! Hon skrev att hon tyckte att det var så meditativt att stöpa dem och att hon funderade på om ljusstöpning inte skulle kunna vara ett fint inslag på en retreat. Det tror jag!

Kiyotaka och Kiyomi (eller egentligen Kiyotaka-san och Kiyomi-san, förstås) kom på besök från Japan, och vi satte oss och drack kaffe på kallbadhusets terrass (eller vad säger man när den är mitt ute i vattnet?) vid Ribersborg. Jag hade aldrig träffat dem förut, men Kiyotaka-sans moster tog hand om mig när jag kom till Kyoto som 17-åring, och när hon och Kiyotakas mamma var på gruppresa genom Skandinavien för kanske tio år sedan åkte jag med dem från Malmö till Köpenhamn och satt och pratade med dem i hotellfoajén där tills deras guide krävde att de skulle ansluta till nästa programpunkt. Dessutom hälsade min syster på hos Kiyotaka och Kiyomi året innan jag var i Japan. Och allt detta beror på att min faster har känt familjen i många år.

Så nu när vi sågs var det verkligen som att träffa gamla vänner — vi hade SÅ mycket att tala om, och jag blev så glad.

De hade med sig den här handduken till mig, i långsmalt japanskt format och med frottéöglor på bara ena sidan, precis som det ”ska” vara. Motivet är de fyrverkerier som skjuts upp över deras stad varje sommar i augusti till minne av en viktig historisk händelse. Det blir lite högtidligt att använda den!

Och i helgen plockade Agnes den här buketten åt mig. Jag borde inte ha väntat med att fotografera den — den var så väldigt ståtlig! Men den gör mig fortfarande glad, så den får stå kvar lite till.

Det är fint med vänner, och extra fint när man inte mår så bra!