Det enda som finns kvar

Fem döttrar fick prästparet Brontë: Maria, Elizabeth, Charlotte, Emily och Anne.

Bara tre av dem — Charlotte, Emily och Anne — hann bli vuxna, bara Charlotte hann gifta sig, och ingen av dem blev förälder.

Deras bror Branwell dog också som ung.

Deras mamma hade dött redan 1821, och tre år senare placerade pappan sina fyra äldsta döttrar på Cowan Bridge School, en internatskola för flickor vars pappor var präster. I skolans dokumentation står det att Maria, Charlotte och Emily skulle få utbildning för att kunna bli guvernanter men att Elizabeth skulle förberedas för ett yrkesliv som hushållerska. För de tre andra skulle pappan betala tre pund extra varje läsår för undervisning i franska, musik och teckning, men Elizabeth skulle inte få några sådana lektioner.

Nu blev det inte så mycket av undervisningen för någon av dem, för tuberkulosepidemin var igång, och både Maria och Elisabeth dog 1825. Då var Elizabeth tio år.

Ganska många år senare dog också Emily och Anne i samma sjukdom.

Efter Charlottes död skrev hennes vän och författarkollega Elizabeth Gaskell i en biografi att den förfärliga internatskola som Charlotte placerade Jane Eyre på (i romanen Jane Eyre alltså) egentligen var Cowan Bridge School, och det höll på att bli slutet för den biografin eftersom det fanns krafter som inte alls ville kännas vid att skolan hade varit så katastrofalt dålig.

Den här märkduken är, enligt The Brontë Society som har publicerat bilden, det enda föremål som man verkligen kan veta har varit en av Elisabeth Brontës ägodelar.

Och naturligtvis undrar jag inte bara vad hennes tre världsberömda författarsystrar skulle ha skrivit om de hade fått leva längre utan också vad som fanns i Marias och Elizabeths hjärtan och tankar. Vad skulle de ha velat berätta om de hade fått chansen?