Snittblommor har jag haft lite svårt för.
Så mycket pengar för något som försvinner så snabbt?
Och som dessutom ska flygas hit från andra delar av världen?
Men förra veckan fick jag i uppdrag att ordna en bukett från en grupp till en som hade kommit hem från sjukhuset, och när jag stod inne hos floristen och såg hur hon slog in buketten (två andra kunder beundrade den ljudligt) och sedan gick med dem genom stan förstod jag åtminstone lite grann vad blommorna kan betyda. Jag blev så glad av dem. Den som fick dem blev också så glad. Jag tror faktiskt till och med att en del av de människor jag gick förbi på vägen blev glada.
I fortsättningen ska jag i alla fall försöka lugna mitt protesterande hjärta när det blir tal om blommor.
Vacker bukett som gör en glad! Men känner oxå igen den andra känslan du beskriver …köper oftast hellre en krukväxt som står lite längre som uppvaktning.
Spelade igår på en stor begravning med överdådiga buketter och blomsterarrangemang. Alltid så dubbla känslor med den överväldigande skönheten samtidigt med förgänglighet, saknad och tacksamhet. Underbart är kort.
Tror jag får cykla upp till kyrkogården idag och leta rätt på graven och blomsterhavet innan allt vissnar bort.
Ja, har någon beundrat dem så har de ju inte levt förgäves, så att säga! <3
Är det likadant med konsertblommor? Det är det för mig. Jag brukar faktiskt försöka ge dem vidare om det är någon som jag känner som bor i närheten.
Konsertblommor är ovanligt för mig eftersom jag sällan (typ aldrig) är solist i sådana sammanhang. Men det har hänt någon enstaka gång att en gullig släkting gett mig en blomma efter en konsert och då blir man ju väldigt glad.
Inser att jag lät otacksam! 🙂 Det var inte meningen. Det är fint med konsertblommor. Men när jag har rest till konsertstället och ska resa hem igen brukar jag ge bort dem till någon som kan ha glädje av dem, och ibland annars också.