En fin hälsning och en påminnelse om två fina möten för ganska många år sedan kom förra veckan …
… när Mikael var i Zinkgruvan och träffade Stig.
Stig träffade jag för första gången en gång när jag var i Zinkgruvan och berättade om en bok, och sedan igen i Hammar när jag var där och berättade om en annan. Första gången var det några andra deltagare som sa att jag måste prata med honom för att han är så väldigt duktig på textilhandarbete, och andra gången kände vi igen varandra och han tog med mig in i Hammars kyrka så att jag fick se den altarduksspets som han hade virkat.
För några år sedan kom Mikael, som jag har lärt känna lite grann i ett helt annat sammanhang, och jag på att vi hade Stig som gemensam bekant, och sedan har jag fått så fina hälsningar från dem när de har setts. Den här gången fotograferade Mikael ett uppslag i en av Stigs dokumentationspärmar. Så nu har jag altarduksspetsen på bild!
En sak som jag skulle vilja fråga Stig och andra textilhantverkare om är något som Stig berättade om helt kort första gången vi sågs: de tillfällen när någon satte upp en ram eller ett stativ och bjöd in vänner för att ”sticka” ett täcke. Jag uppfattade det som ett slags kviltningsteknik, alltså att de sydde genom flera lager tyg för att fästa ihop dem, och att det var bra att vara många för viktens och tidens skull och för att det är roligare att arbeta så. Om du som läser det här vet något får du gärna höra av dig!