Nu när bloggen äntligen är igång igen måste jag göra något som jag har väntat på att få göra: visa bilder från den sjuksköterskekurs som Marita arbetar med i Tanzania!
Hon och hennes man Carl är utsända av EFS i Sverige och av Dansk Luthersk Mission i Danmark, och Marita arbetar som sjuksköterska på sjukhuset i Bunda (en bit hemifrån, för hon och Carl bor i Kiabakari), men hon arbetar också med fortbildning för sjuksköterskor på flera sjukhus.
PNC, Paediatric Nursing Course, alltså barnsjukvårdskurs, kallas den kurs som hon har lett tillsammans med olika kolleger i flera omgångar nu.
Här är hela den här omgångens klass minus en av lärarna som bara kunde vara med den första veckan.
Marita skriver:
Den femte PNC-kursen i Tanzania är i hamn! Vilket slit och vilken nåd att få vara med!
Igår eftermiddag (det här var i slutet av september, när jag inte kom åt bloggen — Annas kommentar), efter att alla klarat både ett skriftligt och ett praktiskt prov, hade vi högtidlig avslutning med dans, teater, sång, tal och festmat. Sjukhusprästen var hedersgäst, men också dockorna Haki och Pendo, som har varit självklara medhjälpare på kursen.
En Pendo-docka får följa med till barnavdelningen på det närbelägna statliga sjukhuset i Bunda, Manyamanyama (prova att säga det fort! ).
Under kursens sista vecka har vi haft både praktik och teori. Ballonger på barnavdelningen blev succé bland små fotbollsspelande patienter. Det är något som är så billigt att det är möjligt för alla att köpa ibland.
Vi har läst om undernäring och brännskador och tränat på att rädda och hjälpa små nyfödda (dockor) som inte andas. Jag fick nyss ett tack från en tidigare deltagare som säger att kursen hjälper henne att rädda liv.
Mirjam och jag blev fint avtackade med de traditionella presenterna, tyg och sjalar — och varsin matsked! Som tecken på att våra studenter har blivit ”matade” med nyttig kunskap.
Det är fint att få vara kvar i närheten av kursdeltagarna och att inte, som efter de första kurserna jag var med på, genast sätta sig på ett flyg härifrån. Nu kan vi fortsätta arbeta tillsammans och förbättra livet för barnen på sjukhusen i Bunda.
P.S. Den tredje läraren, fantastiska Ritha från Ilula, kunde bara medverka första veckan, och därför saknas hon på festbilden.
Tack Marita för det du berättar!