En ny teori

Nu har Cecilia och jag gjort vårt Jane Austen-program fyra gånger, den här veckan har vi en liten paus, och nästa vecka har vi det i Oskarshamn (onsdag) och Norrhult (torsdag). Sedan är vår Jane Austen-sommar slut. Men i höst ska vi göra kyrkprogrammet i Helsingborg, Nyköping och Stockholm — det är det vi vet nu — och ”det vanliga” programmet i Kosta. Och ett par arrangörer har hört av sig om januari. Det är så roligt!

Och jag lär mig nya saker hela tiden. Det är visserligen alldeles sant att jag har läst massor de senaste åren och lyssnat på många föredrag och intervjuer och recensioner på BBC, YouTube och Spotify, men det finns så mycket att det nog aldrig kommer att ta slut.

Tidigare i somras hittade jag det här BBC-reportaget i serien Literary Pursuits. Det handlar om Jane Austens sista roman, Persuasion, och om hur den kan ha kommit till och fördröjts för att ges ut först efter Jane Austens död. Men det handlar också mycket om spår av Jane Austens eget liv i romanen. Massor av små fakta (och några stora), massor av detaljer som man kan koppla ihop med detaljer eller teman i romanen — och massor av spekulation, förstås. Och så intressant! Den stora teori som jag aldrig har hört om tidigare är att Persuasion är så laddad att Jane Austen inte vågade eller ville ge ut den medan hon levde. Den hade alldeles för uppenbara paralleller till en sak som hade hänt henne själv när hon var ung. Men hon gav Anne Elliot det lyckliga slut som hon själv inte fick uppleva.

Reportaget innehåller mycket, mycket mer, och jag tror att man nästan måste ha läst romanen först för att hänga med, så gör det om du inte har gjort det! (Många som läser den läser den om och om igen — så bra är den ju …) BBC har en i och för sig mycket förkortad men finfin dramatiserad version som man kan lyssna på här.