När Johanna på Ordalaget Bokförlag frågade om jag ville recensera boken Sticka enkelt till barn — då kunde jag ju inte tacka nej. Enkelt och för barn, det låter ju som gjort för hjälpstickning!
Det är Stina Tiselius som har gjort boken — sedan tidigare finns en bok om stickade grytlappar av henne, och på sin blogg berättar hon att hon håller på med en tredje bok nu.
Den som har träffat egensinniga små som vägrar att ta på sig stickade kläder kommer inte att tro sina ögon: här kliver barn i olika åldrar (upp till fem är står det) omkring som levande dikter i svensk natur iförda stora värmekragar, grovstickade mössor, fluffig bolerokofta, poncho, klänning … och en del visar sina nya plagg inomhus också.
Allt är inte stickat, och allt är inte kläder. Min mamma bläddrade i boken när hon hälsade på och fastnade genast för en "mellanstor korg", virkad och "perfekt för pixi-böcker". Den är inte på något vis originell, men bilden är vacker, och ingresstexten är entusiastisk — det fungerar!
Några modeller känns som hämtade ur de senaste årens garnkataloger: mössan i grovt garn, den runda halsduken och ponchon, till exempel. Återstår att se hur länge de behåller sin popularitet. Andra är mer klassiska, som den v-ringade koftan.
Vad som förvånar mig lite är att boken innehåller så få kreativa lösningar à la Femtimmarskoftan, Purl Bee-mössan och Hexagonkoftan (jag får nämna dem som exempel eftersom det inte är jag som har hittat på dem, eller hur?) — sådana ligger ju så nära till hands när man stickar till barn, eftersom plaggen inte tar så mycket garn och tid i anspråk. Traditionella koftor med framstycke, framstycke, bakstycke, ärm och ärm att sy ihop, det är inte det enklaste, tycker jag som har blivit besviken på fula sömmar en och annan gång. Men kanske är det ändå en bra början för den som tycker att det känns lite osäkert att läsa beskrivningar och inte tror sig om att se resultatet framför sig om det börjar bli tredimensionellt istället för platt. Och flera beskrivningar är mycket korta och ser verkligen enkla ut, men boken innehåller också en del utmaningar för den som har stickat ett tag. Plus ett par sidor med fotograferade steg-för-steg-bilder för den som vill lära sig stickning och/eller virkning alldeles från början.
Är Sticka enkelt till barn en bok för hjälpstickare? Jag kan inte bedöma mönstren in i detalj, för då skulle bloggen ha legat nere i två år och recensionen ha dröjt lika länge, men inspirationsnivån talar absolut för den. Förlagets blad nämner "egna barn, barnbarn, vänners barn" — jag skulle vilja komplettera med till exempel "barn som just har kommit till Sverige", "barn som just har fötts i Sverige av föräldrar som kom hit utan bagage", "barn vars föräldrar har tappat tron på sig själva och behöver få höra och märka att någon bryr sig om dem och deras familjer", "barn vars föräldrar känner sig tvungna att be om hjälp på olika vis" och "barn som vi aldrig kommer att träffa därför att de har fötts så långt bort från oss men som vi bryr oss om ändå". Mycket att göra finns det verkligen. Och det underbara är att det inte behöver vara svårt alls att komma igång!