Efter terroristattentaten i Paris förra året såg jag att många citerade något som Fred Rogers ska ha sagt. På svenska blir det ungefär såhär:
"När jag var liten och tittade på nyheterna och blev rädd sa min mamma: 'Titta efter dem som hjälper. Du kommer alltid att hitta människor som hjälper andra.'"
Känner ni igen det?
Den här filmen tittade jag och min mamma på igen häromkvällen — det går inte att glömma den:
https://www.youtube.com/watch?v=VR1zjZ2Cyaw
Och så skickade en god vän Bob Hanssons morgonreflektion för februaris första dag till mig. Den påminde mig om Fred Rogers-citatet och om en massa andra saker som gör mig lite mer hoppfull. Här finns den.
När jag tittar efter människor som hjälper — då ser jag Anne, och Anki, och Soili, och Carol, och Ingrid och Sofia i Stenum Romlycke, och Kerstin och hennes stickcafévänner i Malmö, och Birgitta och Kea i Kenya, och Linda och Mattias i Sydafrika, och Hanna och hennes familj på Leros, och Välkomstverket i Stockholm, och många många många fler. Fred Rogers mamma har rätt — det är det bästa att göra när nyheterna svämmar över av hotfullheter. Pappan i Paris har rätt — det finns de som har vapen, men vi har blommorna och ljusen. Och Bob Hansson har rätt — det är fortfarande för att ondskan är undantaget som den får så mycket plats i nyheterna.