Glad annandag, alla!
Ibland blir det lite extra knasigt.
När jag lovade Järbo Garn den där superenkla koftbeskrivningen sa jag också att jag kunde göra en väst enligt samma princip.
Koftan stickade jag i flera exemplar i grönt, och till den första västen använde jag det ljuslila garnet som Maja också hade valt ut. Allt bra så långt.
Sedan tänkte jag: men jag stickar en likadan till, så kan Maja dekorera två!
De här små västarna och koftorna stickar jag på rundsticka, och de tar ju väldigt lite plats, så jag har oftast en stickning i min axelremsväska och stickar på bussen och tunnelbanan.
(Här är det klart för avmaskning av ärmkanterna. Så långt allt väl!)
På fredagskvällen före andra advent åkte jag hem till en väninna i Björkhagen och drack te och glögg och åt muffins med lingongrädde. Och stickade lite.
Sedan proppade jag ner allting i väskan igen, stickningen överst, och gick till tunnelbanan. Det regnade, och det var alldeles mörkt ute, såklart.
När jag skulle kliva ombord på tåget insåg jag att jag inte hade någon stickning med mig längre.
Ett meddelande åkte iväg till min väninna, och hon bad de andra gästerna att spana när de ändå skulle gå till sin bil, men de såg inget.
Sedan, nästa morgon, när hon själv gick till tunnelbanan, såg hon något som låg ovanpå ett elskåp.
Någon hade sett min stickning på trottoaren och räddat den!
Att så mycket av garnet är snurrat runt nystanet och missfärgat får mig att misstänka att jag tappade stickningen först och hann gå ganska långt innan nystanet också föll ur. Hur kunde jag undgå att märka det?
Men exakt vad som hände eller vem räddaren var kommer jag nog aldrig att få veta.
Nu ska västen bli klar — och så ska den tvättas noga innan den får trådarna fästa och knappar utvalda och åker iväg till någon som behöver den. Sedan är stickorna äntligen lediga för något nytt!
Beskrivningen kommer snart på Järbo Garns blogg. Tillsammans med Majas fina dekorationsförslag såklart!