Den här boken fick jag av Marilyn på bokmässan i London.
”Tycker du inte att omslaget är jättekonstigt?” sa hon. ”Så murriga färger …”
Det hade jag faktiskt inte ens tänkt på. Jag tyckte bara att det var en så fin idé av Lisa Bogart att samla berättelserna.
Hela boken har jag inte läst, den fick åka iväg till Carol för jag tänkte att den kunde passa hos henne, men en berättelse som jag läste vill jag berätta om: den handlade om en amerikansk soldat som hade hamnat i Irak. Han var något slags högskoleutbildad fängelseanställd från början och hade haft sitt första arbete på en amerikansk ungdomsvårdsanstalt där alla — anställda och intagna — stickade. Han tyckte att det var lite underligt, men de som hade hand om vården där sa att det skapade ett sådant lugn och en helt annan atmosfär, och dessutom självförtroende och utrymme för kreativitet, så efter ett tag lärde han sig och började vara med.
När han kom med i reenactment-rörelsen (grupper som återskapar historiska händelser i USA, oftast olika slag, och lägger stor vikt vid att vara autentiskt utrustade) insåg han att hans stickkunskaper var till stor nytta när han skulle sätta ihop sin uniform.
Och när han åkte till Irak tog han med sig stickor och garn.
Först tittade de andra lite konstigt på honom.
Sedan bad en att få lära sig.
Efter ett litet tag hade han en hel liten stickgrupp som samlades för att handarbeta och prata.
Tänk om alla soldater hade en stickning att ta till på lediga stunder. Undrar om inte många problem i världen skulle bli avsevärt mindre då.
Komplettering: Adlibris säljer också boken.
Jag kan bidra med lite mer… Tack goa Anna för boken! :-))
Uttrycket ”wooly wonders” fastnade – detta att få sticka något, kanske en liten babymössa, som blir en livräddande present till en liten världsmedborgare…
”Knitting brings blessings to both sides of the needles” är också en värmande uppmuntran till alla som bidrar med sina wooly wonders.
Boken innehöll som sagt många olika historier om att sticka; både till familj, vänner, som en uppmuntran eller att skicka iväg till andra delar av världen. Många tips, projekt och amerikansk stickhistoria, Stickning som stressreducerande aktivitet. Även instruktioner hur man startar upp en stickjunta med helt okänt folk!
Det verkar som Stickning (med stort S) drar som en våg över hela USA, med större krav på garnkvalitet och mönster. Mysiga garnaffärer med spänannde projekt dyker upp. Nästan som Social VÄLfärd…Stickning för att må bra/bättre, ensam eller i grupp är FRISKVÅRD! Undrar när vi kan få se stickning på recept? =-)
Eller som en del i militärutbildningen…
Svar till Carol:
Tusen tack för att du delar med dig!
Ser fram emot forskningsrapporter om handarbete och hälsa …
Den boken skulle man ha…
Jag stickar för själens skull. En kreativitet som får rum i ett hus med barn och vardagssysslor. Små stunder av ”mindfulness”.
Svar till Maria:
Just precis!
Har haft samma tanke som Carol.Undrar när läkarna inser att stickning/virkning är bra , ett recept på 50% rabatt på garn vore väl inte så dumt 🙂 Av egen erfarenhet vet jag att det fungerar som terapi.Om man gillar och sticka/virka förståss.
Det måste vara en njutning inte ett tvång.
År 2011 var ett jobbigt år för mej med cancerbesked en operation mm,utan stickningen hade jag nog mått väldigt dåligt.
Kongoinsalmingen kom som en skänk från ovan.
Tankarna gick trevligare saker att syssla med.
Svar till Soili:
Tack för att du berättar, Soili! Så underbart att höra. Och det var fantastiskt fina saker du gjorde!
Jag gillar följande talspråk:
”Medan handen arbetar vidgas blicken”.
Vet inte vem som sa det, men jag tänker alltid på den ”inre blicken”. Det är verkligen meditativt och läkande att sticka.
Stickning på recept, tror jag verkligen på!
Svar till Stina:
Å, det var vackert och sant!