Påhittiga Lucia II

När jag kom till Alagoinhas i början av augusti lovade jag ju lite nya bilder av stiftsgårdsreceptionisten Lucias virkkonst – eftersom hon själv var lite
missnöjd med bilderna från förra året.

Hon hade ett pågående projekt med sig till jobbet, en sexkantig rosa duk, men den såg jag inte mer sedan, för när jag skulle fotografera hade hon tagit med sig en hel kasse med helt andra saker. Linnen och T-shirts, nämligen – alla med virkade blommor och langettvirkade kanter (kan det heta så?) och broderade blad som hon kanske har sytt eller kanske gjort med virknålen, jag vet inte (min handarbetsportugisiska lämnar verkligen mycket övrigt att önska).

Det är alltså helt vanliga bomullsplagg som hon köper och förvandlar. Jag hade aldrig ens tänkt på att man kan göra så – möjligens möjligen sy på en blomma. Men visst blir det ett helt annat plagg på det här viset? Och det är roligt att titta på alla olika färgkombinationer också.

En riktigt underlig bihistoria var att jag tog ut kassen i trädgården för att få lite bättre ljus på bilderna, och gräsmattor här är inte riktigt som gräsmattor hemma, det är mycket tjockare grässtrån och mycket mer jord. Och ett helt otroligt insektsliv. (Det finns apor i trädgården också, och stora råttor, men lyckligtvis såg jag aldrig någondera på nära håll.) Jag tänkte att jag kanske kunde hänga upp ett linne på en gren, men där var det full aktivitet med något slags myror.

Plötsligt började det surra mer än vanligt. Jag kände att en fluga hade trasslat in sig i mitt hår och försökte få loss den. På bara en halv minut hade en hel flugsvärm attackerat. Hela mitt hår var fullt av ilsket surrande flugor. Det var som en skräckfilm! Jag måste ha retat upp dem ordentligt utan att förstå vad jag gjorde. Jag insåg snabbt att jag aldrig skulle klara ut det själv, så jag fick springa till receptionen och kalla på Lucia som kom ut och ägnade en ganska lång stund åt att få bort dem. En kvinna som hade kommit på besök engagerade sig också. Vi skrattade alla tre, för lite komiskt var det mitt i all aggressivitet. Huvvaligen.

En minst sagt nyttig påminnelse om att jag egentligen visste väldigt lite om den del av världen där jag befann mig. Borde åtminstone ha frågat någon om gräsmattan egentligen består av gräs eller om det är något helt annat som bara liknar gräs lite grann.

Men nu finns bilderna i alla fall!

Och nu är jag hemma i Malmö igen. Puh.