Idag har jag varit ute och gått med Christina, som just har börjat arbeta för broder Rudolf här i Alagoinhas. På morgonen när skoldagen har börjat får hon reda på vilka barn som inte har dykt upp, och sedan är hennes uppgift att göra hembesök hos dem och höra om det är några särskilda problem. Igår var vi hemma hos fyra familjer. Alla barnen var hemma eller hos en eller annan granne, så det var inte svårt att hitta dem. En flicka behövdes hemma för att passa småsyskon, sa mamma (det är ganska vanligt här), resten lovade mer eller mindre att komma idag istället och skyllde på lite olika saker. Christina är bra på att göra det hela på ett vänligt sätt och liksom bara påminna om att det är bra att komma till skolan.
Idag gick vi hem till en liten familj med en mamma som är högst tjugo år och som just har fött sitt tredje barn, sin första flicka. Det var hennes mamma, alltså barnens mormor, som kom och bad att vi skulle komma.
Lillebror i familjen är synskadad och växer inte som han ska, men det verkade inte vara några problem med den nyfödda än så länge. Hon är mindre än en vecka gammal och föddes hemma, men födelsebeviset var ordnat och mamma och mormor var stolta och det fanns en hel stapel med blöjor och mamma matade till och med innan hon började pipa. Så det är bara att hoppas att allt går bra för dem. Vi ska gå dit imorgon igen och ta en bild av mamma och dotter — bilder av nyfödda är något mycket viktigt här.
Det var dagens lilla Bahia-rapport.
Under tiden kommer det in fina bilder av bidrag till Sukuta från alla möjliga håll — Astrid, till exempel, hör till de superflitiga, och Klockarbarn är väldigt nöjd med den nya resårstickade babyvästmodell som hon har hittat och som, bara man har en rundsticka med rätt längd, nästan är enklare att sticka än den annars nästan oslagbara Yemenvästen — och lika användbar eftersom den sitter bra på en nyfödd och töjer sig så att den passar på betydligt större barn också.
Inte bara dockor, som på bilden … men det var smart att använda en docka som fotomodell.
Klockarbarn håller på med en översättning av beskrivningen, så den som är intresserad kan höra av sig till henne och be om den!
Eva måste ha slagit något slags rekord med sina 72 mössor, 17 koftor, nio par strumpor och två filtar. Hon delar upp dem mellan två platser i Gambia: Sukuta, dit vi skickar med hjälp av Slättmissionens Hjälpande Hand, och Manduar, där Aspeboda Foundation for Children arbetar med byutveckling på många olika sätt.
Det var dagens lilla Gambia-rapport, och det ska bli roligt att återkomma med mer!
Men vad jag känner mig oflitig plötsligt!;D
Härligt att se!!