Hälsningar från Nottebäck

I torsdags skötte sig inte SJ så bra, så de som hade kommit till Nottebäcks bibliotek för att höra om Kyrkkaffe fick börja med att dricka kaffe och fira Kanelbullens dag medan de väntade på att kommunens kultursamordnare Ingela körde in till Växjö och hämtade mig …

Men jag fick ett varmt välkomnande när jag kom fram, så det så! Och tack vare att vi hade pratat och gjort upp nya planer i takt med att förseningen blev värre och värre kunde vi börja föredraget bara en halvtimme efter utsatt tid trots att tåget var en och en halv timme sent när det kom till Alvesta. Puh.

Ett nytt namn på chokladrutorna med mockaglasyr och kokos fick jag höra, fast nu minns jag det inte. Något med Lilly? Eller vad var det? Och för tredje gången sedan mitten av september fick jag höra ett namn som jag tidigare aldrig hade hört förut: mösetörv (mosstorv).

Vetlandaposten var där en liten stund, och idag skickade min kollega Vilhelm ett klipp som hans pappa hade fotograferat. När jag läser artikeln får jag en liten tankeställare. Jag brukar läsa en text av Sonja Martinsson i början av varje föredrag, och hon berättar om kyrkkaffena i ett missionshus i Skåne på 1940-talet och sedan om hur hon fortsätter med kyrkkaffe i Sörmland som vuxen. Reportern har uppfattat det som att jag säger att kyrkkaffet började i Skåne och sedan spreds uppåt landet. Det har jag förstås aldrig menat. Men tänk om det kan uppfattas så?

Hursomhelst, Nottebäck var verkligen en trevlig bekantskap, en del bibliotekarier är verkligen fenomenala på att få alla att känna sig välkomna, och dessutom fick jag träffa Gerd från Åseda, en av dem som skriver om pyttipanna i Fester med rester — extra roligt!