För några dagar sedan skrev Ann Jonsson på Dagen om ett av de bidrag som hade kommit in till Värma liten på ett ganska sent stadium. Den fick mig att tänka på berättelsen Pappa Panovs stora dag — någon som minns den? En fransk saga som Leo Tolstoj spred över världen — läs den på engelska till exempel här.
Såhär skrev kvinnan som skickade in sakerna på bilden:
”Dessa babyplagg har jag stickat och sytt i slöjden. Har aldrig fått egna barn. Nu kom jag på att detta kan komma till användning, istället för att ligga i en påse. Nu är skolflickan 75 år. Bättre sent än aldrig.”
Och Ann kommenterar:
”I kuvertet låg de mest välstickade och välsydda babyplagg jag sett på länge [och då har Ann ändå ägnat mycket tid åt att titta på Värma liten-saker i sommar, Kyrkkaffe-Annas anm]. Tänk att de nu ska få komma till Panzisjukhuset i Kongo och äntligen få värma en liten nyfödd människa. Tack du goa människa som ville dela med dig. Jag är alldeles säker på att någon mamma i Afrika kommer att bli lika varm inombords när hon ser detta som jag blev.”
Undrar om inte detta är något av det finaste som har hänt under Värma liten — och något av det mest typiska.
Blir lite rörd när jag läser om den fina presenten ♥
Trevlig helg!
//Henrietta
Svar till Henrietta:
Och det underbara är att det kan vara din granne. Eller min. Först blev jag lite ledsen att det inte stod något namn, men sedan tyckte jag att det var en poäng. Alla människor har möjlighet att göra en insats av det här slaget, på något vis, i något sammanhang …
Vilken fantastisk kärleksgåva! Den baby som blir värmd av den blir nog extra välsignad!
Svar till Kjersti:
Ja, visst måste det bli så? I pilgrimsvärlden talas det om ”thin places”. Det blir ju helt fel om man överför det och talar om ”thin clothes”, men visst måste all kärlek och värme och alla drömmar följa med på något vis?
Jag blir alldeles varm i hjärtat!
Fast samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på den sorg som kanske ligger i att inga egna barn haft kläderna. (Själv barnlös men minns hur man tänkte i skolåldern.)
Kan ni skicka med historien till Panzi? Tror att jag skulle ha tyckt om att höra den och kanske berätta för barnet senare.
Säkert är att det ligger välsignelse för både givare och mottagare i detta!