Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv DR Kongo

Kongo är hos oss varje ögonblick

I juli 2014 upptäckte människor i ett bostadsområde i DR Kongo att de bodde ovanpå en koboltåder. Sedan dess har hundratals gruvor grävts i området. Många barn arbetar med att leta upp koboltstenar i jordytan, sortera dem och krossa dem. Foto: Amnesty

”Ännu har kobolt, till skillnad från guld, tenn och koltan inte startat något krig i Kongo. Det klassas heller inte som konfliktmineral”, läser jag i Aftonbladet.

Reportaget inleds med ett möte med Denis Mukwege när han är på besök i Stockholm.

”Alla pratar om elbilar. Om Tesla och Volvo. Nästa krig kommer att handla om kobolt”, säger han.

Koltan är en av förutsättningarna för att våra mobiltelefoner ska fungera.

I stort sett alla svenskar som har en mobiltelefon (undantaget är de som har skaffat en Fairphone) har del i inbördeskriget i DR Kongo, ett av världens rikaste länder om man ser till mineraltillgångar, ett av världens farligaste länder eftersom resten av världen vill åt de mineraltillgångarna.

Nu håller kobolt, en mineral som krävs för att uppladdningsbara batterier ska fungera, blivit nästa stora tillgång och fara.

Denis Mukwege på Panzisjukhuset i DR Kongo. Foto: Läkarmissionen

Aftonbladets stora reportage har rubriken ”Blodsbatterier”. Urban Andersson och Staffan Lindberg har rest till ett samhälle där stora mängder kobolt upptäcktes nyligen och träffat några av de vuxna och barn som arbetar med att gräva fram metallan. Läs!

Amnesty har en kampanj där man kan skicka brev till biltillverkaren Renault om bilbatterier eftersom batterierna sannolikt är gjorda med kobolt som barn har utvunnit — skriv på den här!

P.S. Läs också Magda Gads några år gamla reportage om koltanbrytningen i Kongo! D.S.

Denis Mukwege årets person i Afrika

Det här kan man inte sådär utan vidare kalla en glad nyhet, men i alla fall:

Africanews har räknat ihop läsarrösterna och utser doktor Denis Mukwege till årets person i Afrika!

Bild lånad från Africanews.

Det man egentligen skulle önska vore att det arbete som hans sjukhus har blivit så uppmärksammat för inte behövdes längre — att det kunde bli ett vanligt sjukhus med förlossningar, spädbarnsvård och gynekologi som specialiteter.

Alltså: att vård av kvinnor som har skador efter våldtäkter inte skulle utgöra ungefär hälften av sjukhusets arbete.

Men eftersom den vården behövs minst lika mycket nu som när sjukhuset grundades 1999 är det ju oerhört angeläget att arbetet uppmärksammas. Och det är ett hoppfullt tecken att Africanews läsare (och inte bara välvilliga européer och amerikaner, till exempel) tycker att Denis Mukwege är en viktig person, eller hur?

För ett par år sedan skrev journalisten Magda Gad om Panzisjukhuset i Läkartidningen, och det reportaget blev oerhört spritt och läst. Jag tror att det resulterade i ganska stora gåvor från svenskar till sjukhuset, och det var ju hur bra som helst. Om alla som läste det reportaget dessutom hade läst det som Magda Gad och hennes fotograf Niclas Hammarström berättade i tidningen Vi om mineralindustrin — då tror jag att effekten hade blivit ännu större. En av orsakerna till att Kongo-Kinshasa är så oroligt (och med ”så oroligt” menar jag egentligen ”alldeles livsfarligt för kvinnor och barn, och för många män också”) är att en del av det material som behövs till mobiltelefoner bara finns där. Förutsättningen för vår vardagsbekvämlighet (och, i många fall, ren lyxkonsumtion, visst är det så?) är alltså att andra människor lever i rädsla för gruppvåldtäkter och annat våld varje dag.

Och jag har hört många säga att det inte går att göra något åt det, men det är inte riktigt sant. Det mesta som vi kan göra är små saker — och det är ju just små saker vi kan göra.

1. Använda den mobiltelefon vi har just nu tills det verkligen absolut inte går att använda den längre. Försöka få den lagad om den går sönder. Vara lite mer varsam med den kanske?

2 a. Stötta arbetet på Panzisjukhuset genom att skicka pengar till PMU eller Läkarmissionen. Kanske göra en insamling som vänner kan vara med på? PMU har också tygkassar och smycken med texten ”To Congo with Love” — för den som tycker att bära omkring på budskap kan de vara ett bra sätt att berätta för andra om vad som händer!

2 b. För hjälpstickare: Human Bridge (som arbetar tillsammans med Erikshjälpen och Läkarmissionen) skickar en del av sina startpaket för nyfödda till Panzisjukhuset. Koftor, mössor, sockor och filtar kan man sticka och virka, och resten av innehållet kan man ordna till exempel med hjälp av vänner som tycker att det är roligt att leta efter fynd på second hand och reor.

3. Om det verkligen absolut krävs en ny mobiltelefon — köpa en Fairphone som inte innehåller några konfliktmineraler och som inte är tillverkad i så kallade sweatshops.

Och just idag: berätta om Denis Mukweges utmärkelse för någon i närheten!