Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv Birgitta Arnlund

Leverans till kliniken i Loki

Idag blir det extra glada bilder!

Birgitta (det här hon som har tagit bilderna) och Eva-Marie har varit på förlossningskliniken i Loki och lämnat de 30 startpaketen som de plockade ihop häromdagen av plagg och filtar som de hade med sig från svenska handarbetare!

Birgitta skriver:

Idag levererade Eva-Marie och jag 30 babypaket till vår klinik här i Loki. Alla paket var slut, så glädjen var stor.

Alice, en av barnmorskorna, tog emot dem.

Vi fick också glädjen att direkt dela ut två paket till nyförlösta mammor.

I september förlöstes 52 mammor, så paketen går åt snabbt.

Hjärtat är ju en av våra vanligaste symboler, och jag tror att den alltid, undan undantag, betyder kärlek.

Men Birgitta skriver att det inte alls är så i den här delen av Kenya:

Det var så festligt när jag pekade på hjärtat och försökte förklara vad det betyder. Jag gjorde formen av ett hjärta över mitt eget hjärta.

Men kvinnan fattade ingenting. Hon sa hela tiden blomma på sitt språk för där fanns en blomma i hjärtat. Hjärtformen betyder ingenting för dem. De vet inte vad det är eller vad det står för.

Svårt för oss att förstå. Men kärleken finns där i filten, och jag tror att kvinnan känner den!

Jag vet inte om ens Birgitta vet namnen på alla som har varit med och arbetat med paketen — en del bidrag kan ju ha kommit in i samband med stickcaféer — men en som brukar skicka bidrag med posten är Tina i Falun, och hon har också känt igen lite av det som hon har sytt på bilderna. Vilken bekräftelse på att det man gör är meningsfullt, eller hur?

Vill du också vara med och fylla de här startpaketen med det som behövs?

De är lite annorlunda sammansatta än de ”klassiska” som större hjälporganisationer använder, och de fraktas till Kenya som en del av bagaget när Birgitta och KeA och deras vänner och volontärer reser från Sverige.

Här är innehållet:

En stickad/virkad kofta

En stickad/virkad mössa

Ett par stickade strumpor (om det finns)

Två tröjor i trikå eller vävd bomull med lång eller kort ärm (klänning går också bra)

Ett par byxor i trikå eller vävd bomull

Två småbyxor/blöjbyxor i trikå eller vävd bomull

En mössa i trikå eller vävd bomull

Tvättlapp
Filt (sydd, av två lager vävt bomullstyg)

Alla kläderna ska vara i storlek 56 eller 62 centilong.

Linda Westermark i Stockholm har emot ”ingredienser” till paket och komponerar dem, men man kan såklart göra egna kompletta paket också om man vill. Birgitta är lätt att hitta på Facebook om man vill höra om tid och plats för överlämning (hon bor i Sverige halva året). Eller skriv till birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com!

I Loki är det stora problem med matbrist nu, och Rift Valley är också hårt drabbat av malaria. Du som har möjlighet att stötta Birgittas och KeAs arbete där med en gåva kan göra det via Barnmissionen!

 

”De gillade mina babypaket på kliniken”

Äntligen blir det av — en intervju med Linda som har haft en månadslång sömnadskurs i Loki i Kenya och som håller kontakten med byn bland annat genom att arbeta med startpaket för de nyfödda där. Du som vill vara med och hjälpa till hittar kontaktuppgifter en bit ner!
***
Här är Linda med en av deltagarna när sykursen avslutades i början av år 2014.
Hej Linda! Du har just levererat ett par IKEA-kassar fulla med babypaket — hur åker de vidare nu, och vart, och till vem?

Jag levererar babypaketen till Birgitta och KeA Arnlund som arbetar i en by i nordvästra Kenya som hetter Lokichogio (Loki). De tar med sin babypaketen när de reser dit och lämnar dem till en medicinsk klinik i byn. På kliniken delas paketen ut till kvinnor som kommer dit för att föda.
Linda och KeA möts vid en bagagelucka sensommaren 2017 för att ordna en ny startpaketsleverans. Foto: Birgitta Arnlund

Varför arbetar du med babypaket?

Projektet startade efter att jag volontärarbetat i Loki i början av 2014. Jag hade med mig mycket kläder till Loki, bland annat två babypaket som jag sytt. Vi hade en klädutdelning innan jag åkte hem, men de två babypaketen delades aldrig ut så Birgitta lämnade dem till kliniken. På kliniken gillade de mina babypaket och tanken föddes att man kanske kunde dela ut paket till alla barn som föds på kliniken. Birgitta frågade mig om jag ville vara ansvarig för babypaketen och jag tyckte att det var en väldigt bra idé.

På kliniken har de sett en ökning av antalet kvinnor som kommer till dem för att föda sedan de började dela ut babypaket. Det är väldigt bra eftersom många kvinnor i Loki fortfarande föder sina barn hemma, vilket innebär att bebisen inte har tillgång till rätt vård om det skulle behövas. Vi är glada att vi på ett enkelt sätt kan bidra till att bebisarna får en bra start i livet både genom vård och värmande kläder.

Hur många har det blivit hittills?

Jag vet inte riktigt säkert eftersom jag tyvärr inte hållit räkningen, men 2015 levererade jag 90 paket, och nu i augusti 2017 blev det 40 paket. En del paket skickas direkt till Birgitta, så det har nog blivit några hundra paket sedan starten 2014.

Nu finns det ju en sömnadsgrupp i Loki, och de syr allt möjligt — varför är det viktigt att fortsätta med babypaketen?

Sygruppen syr sådant som kan säljas för att de ska få lön och för att finansiera syprojektets fortlevnad. Arbetet med babypaketen är helt oavlönat, och det gör att paketen kan vara gratis. Babypaketen fyller ju en väldigt viktig funktion eftersom de innebär att fler kvinnor söker sig till kliniken för att föda barn, och det i sin tur ger barnen en större chans att överleva eftersom de får både vård och värme.

Ett startpaket sommaren 2017, efter Birgittas ”revision”. Foto: Linda Westermark

Vad är det i dem?

Varje paket innehåller

En stickad/virkad kofta
En stickad/virkad mössa
Ett par stickade strumpor (om det finns)
Två tröjor i trikå eller vävd bomull med lång eller kort ärm (klänning går också bra)
Ett par byxor i trikå eller vävd bomull
Två småbyxor/blöjbyxor i trikå eller vävd bomull
En mössa i trikå eller vävd bomull
Tvättlapp
Filt (vi funderar dock på att byta ut denna mot en kanga köpt i Kenya framöver)
Plaggen ska vara i storlek 56 eller 62.
Vilket av plaggen syr eller stickar eller virkar du allra helst själv?
Jag brukar sy det som saknas för att paketen ska bli kompletta. Tidigare har jag virkat och stickat ganska mycket, men nu syr jag bara.

Vilka är det som arbetar tillsammans med dig, och hur går ert samarbete till?

Jag har ett antal kvinnor som hjälper mig att sy, sticka och virka till babypaketen. Många har jag fått kontakt med via gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook. När det närmar sig leverans brukar jag skriva ett inlägg i gruppen och efterlysa de plagg som saknas. De som hjälper till skickar plaggen med post eller lämnar dem hos mig i Stockholm.

Vad är det som oftast saknas?

Vi gjorde om innehållet i babypaketen för ett tag sedan när Birgitta hade utvärderat hur de kläder vi skickar används. Då bestämde vi att varje paket ska innehålla två tröjor och två småbyxor. Dessa plagg har varit den begränsande faktorn just för att det ska vara två i varje.

Om man vill hjälpa till, vad kan man göra då?

Man får gärna kontakta mig om man vill skänka något till insamlingen, antingen om man redan har kläder på lager eller för att fråga vad som saknas. Jag kan nås via Facebook eller ett mail till lindawestermark@hotmail.com.

I gruppen Handarbeta för välgörenhet på Facebook finns många bra mönster man kan exempelvis använda för att sy byxor och mössor eller sticka koftor. Det finns också många gratismönster på internet. Ett mönster på långärmad tröja i trikå finns här (använd minsta storleken) och ett mönster på haremsbyxor som jag har inspirerats av finns här. Det är väldigt litet i storleken, men om man lägger till några centimeter i midja pch ben och på bredden fungerar det utmärkt att sy byxor i både trikå och vävd bomull.

***

Tack, Linda! Tänk vad mycket det kan bli — och jag tror att vi är många som hejar på dig!

Det är fortfarande mycket svårt med maten i Loki och i stora delar av Afrika. Läs mer om det här.

Paketfest — snart i Loki också

Det är tur att Linda har golvyta.

Titta här:

Hon har ägnat en hel del timmar de senaste veckorna åt att sätta ihop startpaket som ska åka till nyfödda i Loki i Rift Valley i Kenya Birgitta och KeA är på väg dit igen nu och kommer att stanna över vintern.

Linda skrev:

Så här ser det ut hemma hos mig i helgen. Nästa vecka kommer Birgitta och KeA för att hämta bebispaket, så jag packar och syr blöjbyxor som fattas för att kunna skicka så många paket som möjligt. Eftersom Birgitta och KeA bara åker till Loki en gång per år och vi bor långt ifrån varandra sker leveranserna inte så ofta. Jag är också ganska noga med hur jag sätter ihop paketen för att de ska blir så fina som möjligt och framförallt kompletta. Men jag vill att ni ska veta att allt som skickas till mig till slut kommer fram, även om det ibland kan dröja lite!

Tack till Maria, Carola, Eva, Inga, Inga-Lill, Gunilla, Gunilla, Tina (och kanske någon jag glömt även fast jag försöker hålla koll!) för att detta blir möjligt!

Såhär kan ett paket se ut.

Och såhär såg det ut vid överlämningen:

De här paketen har inte exakt samma innehåll som till exempel PMU:s. I Loki använder föräldrarna inte tygblöjor till sina barn, och eftersom paketen flyger ner när Birgitta och KeA eller någon av deras vänner åker är det viktigt att de är lätta och smidiga att packa. Men som ni ser innehåller de mycket ändå!

Vill du vara med och hjälpa till med nästa omgång? Ta kontakt med Linda via hennes blogg!

P.S. Det behövs fortfarande matstöd i Loki — svälten är ju inte alls slut.  Sprid gärna den här länken bland dina vänner! D.S.

 

Nelinas bullkalas

När jag var mycket i Örebro träffade jag ibland Malin och hennes döttrar.

För ett tag sedan berättade Malin för mig att Nelina, storasyster, hade funderat på att göra sitt åttaårskalas till en insamling till barn som inte har det lika bra som hon. Vi pratade om barnen i Loki — hon kände redan till en del eftersom Malin hade visat bilder som Birgitta och Kea hade tagit.

Och nu har det varit bullkalas! Ett sätt att göra en vanlig vardag till något alldeles extra för två stora grupper barn — 550 sammanlagt. Som någon skrev på Facebook: ”Tänk att kunna säga att 550 barn kom på mitt kalas!”

Birgitta och Malin får hjälpas åt med att berätta.

***

Birgitta:

Att dela — ta emot och ge, ge och ta emot. Är det inte detta livet handlar om!?

En mamma tog kontakt med mig. Hennes dotter Nelina skulle fylla åtta år, och istället för presenter ville hon ge till något bra.

Hon hade bestämt att hon ville ge sina födelsedagspengar till vår verksamhet. Fanns det något som kunde göras för barnen här?

Vi kom överens om att det var en bra idé att göra en sak som har varit väldigt uppskattad vid ett par tidigare tillfällen här: vi skulle ordna ett bullkalas.

Malin:

Nelina skickade inbjudan till sina kompisar med foton och berättade om Loki och skolan där. Hon skrev att hon ville att istället för att kompisarna skulle köpa presenter till henne så samlade hon in pengar till barnen i Loki.

Det var hennes egen idé. Sedan vacklade hon några gånger. Det är många kompisar som fyller nästan samtidigt som hon, och hon såg många fina saker de fick i paket, och då kändes det nog ibland svårt att veta att hon själv inte skulle få något på sitt kalas. Men när vi tittade på bilderna från Loki blev hon åter beslutsam att de skulle få och inte hon.

Jag ville undvika att vissa barn skyltade med att de gett mycket pengar, medan andra barn kanske inte haft råd att ge något alls — det finns ju fattigdom i Sverige — så jag vet inte vilka som gav och hur mycket varje person gav, bara slutsumman.

Nelina önskade sig också hemmagjort pyssel eller teckningar som kompisarna hade gjort själva, så hon fick paket ändå!

Birgitta:

Igår [förrförra veckan när det här publiceras — Annas anm] hade vi Nelinas bullkalas för 270 barn, och nästa fredag blir det ett till för ytterligare 280 barn.

Pengarna som kom räcker precis till bullar från ANA Bakery och saft åt alla. Skolans lärare och kokerskor hjälper Eva-Marie och mig med serveringen.

Alla får var sin bulle och en mugg saft.

Bageriet bakar för fullt, och Eva-Marie och jag får på nytt äran att förmedla glädje!

Nelina är ett av flera barn som gett födelsedagspengar till barnen i Loki. Det är rörande och fint! Att kunna tänka på andra, ha empati och medkänsla redan från tidig ålder är gudagåvor. De gör livet lättare för dem som har det svårt och stärker själen hos dem som ger.

Nu har vi bestämt att alla barn och ungdomar under 18 år som själva eller genom sina föräldrar ger födelsedagspengar eller andra gåvor till barnen i Loki (minst 200 kronor) får ett armband med sitt namn på, tillverkat i Loki. Gåvan sätts in via Barnmissionen märkt ”Loki Kenya”, om man klickar på ”Ge gåva”, och ”Loki Fadder”, om man ger via plus- eller bankgiro.

Skicka också ett meddelande till mig med barnets namn, armbandets storlek och barnets adress så jag kan skicka armbandet.

ALLT för att hjälpa barnen här — de lever under mycket knappa förhållanden!

Malin:

Jag kan varmt rekommendera att göra något liknande! Det är enbart vinster för alla!

Barn som behöver mest får.
Barn i Sverige får mer omvärldskunskap när de ser bilder och förstår hur barn i andra länder kan ha det.
Barn som kanske ”glömmer” att gå på kalas för att föräldrarna inte har råd med present behöver inte glömma att komma.
Föräldrar behöver inte stressa runt för att köpa en present till ytterligare ett kalas.

Birgitta har varit fantastiskt fin i kommunikationen med min dotter och skickade till och med ett armband från Kenya till henne i present. Tack för fin feedback och för att ni kallar bullfesten för ”Nelinas bullkalas”! Det gör henne riktigt glad och stolt.

Jag rekommenderar som sagt fler föräldrar att hjälpa sina barn att göra något liknande. Så mycket värt för alla!

***

Tack Malin och Birgitta för att ni berättade! Och heja Nelina som kom på en bra idé och genomförde den!

Du som vill komma i kontakt med Birgitta kan leta upp henne på Facebook eller skriva till birgitta.arnlund[snabel-a]gmail.com. Hon och hennes man Kea arbetar för Barnmissionen.

Kaffe och bulle i Loki

I veckan som gick öppnades en lunchrestaurang med kaffe och bullar i Loki i Kenya. Turkanakvinnorna i gruppen ANA (Kyrkkaffebloggen har tidigare rapporterat om deras tillverkning av smycken) har pluggat bokföring och gjort en meny och lärt sig att baka nästan svenska kanelbullar. Vi säger välkommen till dagens gästbloggare, missionären Birgitta Arnlund! KeA, som nämns i texten, är Birgittas man.

***

ANA-köksgruppen i Loki.

Vi har haft massor att stå i för att få klart ANA Hotel Ejokonoi. ANA är ju namnet på vår kvinnogrupp, och ejokonoi på turkana är ett ord som är välkomnande, positivt och inbjudande. Här kan ”hotell” betyda enbart att man serverar mat och inte nödvändigtvis att det också finns rum att hyra.
Vi har måst skjuta upp öppningen vid flera tillfällen eftersom jag har insett att det inte skulle gå att få allting klart. Det rör sig om en restaurang med tio arbetande kvinnor och dessutom en affär!

Kvinnorna har genomgått en matlagningskurs på två veckor, och de tre kvinnor som ska ha huvudansvaret har fått träning i enkel bokföring, inköp och behandling av kunder, bland annat.
Vi säljer också bakverk från vårt lilla bageri och smycken från vår smyckesverkstad. KeA och Oliver (vår missionärskamrat från Tyskland) har arbetat hårt för att få allt praktiskt ordnat: spisen, avlopp, uppsättningar av olika slag … Under en vecka hade vi besök av gamla kära vänner från Malmö, och de ryckte också in och hjälpte till.