Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Taggarkiv återbruk

Istället för plastfolie: Bee-Wraps (bivaxdukar)

De senaste månaderna har jag sett att Henrietta i Karlskrona arbetar med ett alternativ till den plastfolie och de plastpåsar som flyter omkring i köket hemma hos de flesta i västvärlden: hon vaxar begagnat bomullstyg. Bee-Wraps kallas det på engelska. Ett svenskt ord som man kan använda är bivaxdukar.

Man kan köpa bivaxdukar på många håll numera, till exempel här.

Bivaxdukarna används till det mesta som man brukar ha mjuk plast till, men de tål inte värme, och man kan inte använda dem till rå kyckling eller rått kött.

Jag bad Henrietta att berätta. Här kommer det!

***

Om man vill ha ett alternativ till plastpåsar, plastfolie och aluminiumfolie kan man göra bivaxdukar.

Det man behöver är nytvättat och struket bomullstyg, bivax, bakplåtspapper och en ugn eller ett strykjärn.

Jag använder återbrukade tyger, till exempel påslakan och örngott.

Bra mått är till exempel 35×35 centimeter, 30×30 centimeter, 25×25 centimeter och 20×20 centimeter.

Det gör inget om tyget är ganska tunt och slitet. Bivaxet gör det stelare.

Bivax kan man köpa i olika internetbutiker. Om man har en biodlare i närheten kan man ju fråga om man kan få köpa direkt.

Om man gör sina bivaxdukar i ugnen värmer man ugnen till 100 grader, tar sin tygbit, och lägger den på ett bakplåtspapper på en plåt.

Strö över bivax, ungefär 25 gram per tygbit, och in i ugnen med plåten.

När bivaxet har smält kanske det fattas lite i hörnen. Då kan man bara lägga lite mer bivax där och ställa in plåten i ugnen på nytt.

Använder man strykjärn så lägger man tyget på ett bakplåtspapper på strykbrädan, strör vax på tyget, lägger ytterligare ett bakplåtspapper ovanpå och stryker tills bivaxet har smält.

Jag brukar hålla bivaxduken i hörnen medan den svalnar och stelnar.

Nu har du gjort dig en bivaxduk som är klar att använda.

Om du vill ha den runt en skål så formar du duken över skålen och håller lite med händerna — värmen gör att bivaxet smälter ihop lite.

Om bivaxduken blir smutsig så skölj den med lite ljummet vatten och eventuellt lite diskmedel. Låt den torka och använd den igen.

***

Tack Henrietta!

 

Kärlek på distans

I Sverige finns det en morfar som i många år har tyckt mycket om att gå klädd i stora, färgglada, stormönstrade skjortor.

Nya Zeeland finns Rio och Ridley.

När morfars skjortgarderob blev lite för stor fick en av hans vänner, Ann, ta hand om några utsorterade skjortor.

Ett par av dem åkte till Ulla i Gamla Uppsala.

Tyvärr har vi inga så kallade före-bilder, men såhär blev resultatet:

Storebror fick en skjorta av en morfarsskjorta med moln på.

Och lillasyster och favorithunden fick varsin klänning av en annan skjorta.

När man inte kan ses flera gånger i veckan kan man i alla fall tänka mycket på varandra, eller hur?

Tack Ulla för att du tog dig an kärleksförmedlingen och Ann för att du såg till så att jag fick bilderna och fick tillstånd att dela med mig av dem!

Små mjuka jeans av stora, slitna, kasserade jeans

Egentligen hade jag tänkt skriva om något helt annat idag, men så kom den här bilden i ett meddelande från Therese:

Hon och jag har pratat i ett par år (!) om barnkläder som man syr av kasserade vuxenkläder, och hon har funderat på hur hon skulle kunna göra sina modeller och beskrivningar och trick tillgängliga för fler.

Nu ska i alla fall kläderna bli det — det är en Etsy-butik på gång!

Och för att få material till sömnad i lite större skala pratade Therese med Erikshjälpen Second Hand och fick ett par säckar med jeans som sorteringspersonalen hade bedömt inte skulle gå att sälja.

Det innebär, som ni ser, inte alls att de är värdelösa. Till ett par byxor i storlek 62 cl finns det bitar som räcker, till exempel.

Och det ska bli så spännande att se fortsättningen på det här!

T-shirts blir skjortor till nyfödda

Nu gör jag en radikal återbruksaktion och återbrukar ett gammalt blogginlägg som Linda skrev för längesedan! För att det är så fint och inspirerande, och för att T-shirts finns precis överallt!

Har du inga, så fråga på närmaste second hand om de vill lägga undan sådana som de inte tror sig om att sälja. Kanske får du dem gratis, kanske kan du betala lite grann, kilopris till exempel.

Eller fråga arbetskamrater eller grannar.

Såhär var det (Linda berättar):

Varje år kommer ett gäng blivande åttondeklassare till Umeå universitet för att delta i Forskarlägerskolan. Delar av veckan är de på universitetets olika institutioner där de löser problem. Det är där jag har hjälp till de senaste två åren, och båda gångerna har jag fått en cool t-shirt att ha på mig. Eftersom jag väldigt sällan bär t-shirt i vanliga fall har de blivit liggande.

Hon hade kunnat skicka de nästan-alldeles-nya-tröjorna direkt till Loki när någon åkte, men det här var före Lindas Loki-tid. Vi höll på med en av de första Sticka & skicka-insamlingarna och pratade mycket om startpaket för nyfödda.

Linda hade börjat sy omlottskjortor i nyföddstorlek, mest i vävda tyger.

Och så kom hon att tänka på att …

… den gulliga gubben skulle kunna fungera i det sammanhanget också.

Hon skrev:

Men nu får de istället värma bebisar i Gambia, för t-shirtarna har blivit en omlottskjorta, en Gambia-skjorta och matchande mössor. Jag kunde inte låta bli att använda Forskarlägrets tryck som jag tycker är jättesnyggt och samtidigt sprida vidare en del av mig själv, i form av mitt forskande och staden jag kommer ifrån — Umeå.

Tänk om mottagarna växer upp och blir forskare! Vore inte det fantastiskt?

Det här var 2012, så de kan ha börjat experimentera och forska i förskolan vid det här laget, och kanske är det ett småsyskon eller ett grannbarn eller en liten kusin som använder skjortorna nu …

Tips till dig som vill prova att sy om T-shirts för första gången:

1. Sätt i en jerseynål i symaskinen. Vanliga symaskinsnålar trasar sönder jerseytyget, och sömmarna blir en rad av små hål. Jerseynålen har en rund spets och glider mellan jerseytygets maskor.

2. Om tyget bubblar sig: lätta på pressarfotstrycket och undvik att dra i tyget medan du syr.

3. Öva på att använda kantband. Det går att klippa kantband av själva T-shirten som du syr om, och det går att köpa kantband. Eftersom T-shirttyg oftast inte är särskilt elastiskt går det att kanta med vanlig snedremsa också.

4. Utnyttja T-shirtens fållar och eventuella muddar så mycket du kan. Lägg ut mönsterdelarna på flera sätt innan du bestämmer hur du ska klippa!

Karin syr om och syr om och syr om

Nu har jag bett Karin Louder Peterson att berätta om hur hon använder kasserade vuxenkläder, eller vuxenkläder som hon hittar i second hand-butiker, som material till nya barnkläder. Här kommer det!

***

Barntröja sydd av vuxentröja (det märkblå tyget) och stuvbit (det randiga). Foto: Karin Louder Peterson

När mina barn var små, för nästen trettio år sedan, gjorde jag nästan alla deras kläder själv; det var bara underkläder och vinteroveraller vi köpte.

Vi bodde väldigt isolerat i skärgården och kom sällan in till fastlandet för att handla material, så de tyger jag använde kom antingen från begagnade kläder eller andra textilier, eller från stuvpaket jag skickade efter på postorder. Det var lite kul att klä barnen i annat än det alla andra hade. Så småningom fick jag dock annat att göra, och det blev allt mindre tid till att sticka och sy.

Det hela började igen när jag blev mormor till en liten flicka. Dottern ringde och frågade om en rosa klänning som jag hade stickat till henne en gång för länge sedan och som hon hade använt som dockklänning. Vi kunde inte hitta den någonstans; förmodligen hade den försvunnit i någon flytt. Men jag letade rätt på mina gamla pärmar med stickbeskrivningar, och där fanns den! Så jag stickade en ny till lilla Nathalie.

Och upptäckte att det var ju roligt att sticka; det hade jag inte gjort på många år. Så jag satte igång att sticka fler saker som jag gjort en gång och som gått förlorade.

Men man kan ju inte dränka ett barnbarn i tröjor, så på Facebook hittade jag gruppen Handarbeta för välgörenhet och kunde med gott samvete sticka precis hur mycket kläder som helst i vetskapen om att de kommer att användas. Jag läste en vinter att flyktingbarn från Syrien hade frusit ihjäl och bestämde mig för att göra vad jag kan för att hjälpa så många som möjligt så det inte händer igen. Det är dit jag skickar mina saker.

Karin köper stora herr-T-shirts, helst i pikétyg som är lite stadigare än jersey och trikå, aldrig med bröstficka eftersom den gör det knepigt att klippa barnkläder av tröjan. XXL är den bästa storleken, men det går förstås att använda mindre också. Foto: Karin Louder Peterson

Här är den ena barntröjan som just den ljusblå tenniströjan förvandlades till. Nederkantens fåll på den stora tröjan blev nederkantens fåll på den här tröjan också. Ibland kompletterar Karin tyget från vuxenkläderna med stuvbitar som hon köper. Foto: Karin Louder Peterson

Här är den andra tröjan. Karin har utnyttjat vuxentröjans knappslå, applicerat ett litet motiv från stuvbiten och kantat med en remsa stuvbitstyg. Foto: Karin Louder Peterson

Då och då brukar min man och jag åka till närmsta second handbutik för att titta vad som har kommit in, och ofta kommer vi hem med diverse fynd.  Vi har alltid varit mycket för återbruk. Dels är det givetvis enormt mycket bättre för miljön om saker och ting kan återbrukas, dels finns det ingen anledning att betala dyrt för nya saker när man kan hitta begagnade till bättre priser. Dessutom är de ofta av bättre kvalitet. Faktum är att de allra flesta av våra möbler har vi köpt begagnade, och när det är något vi behöver letar vi alltid på loppmarknader, second handbutiker och Blocket i första hand.

I och med barnbarnets ankomst började jag också bläddra bland kläderna för att se vad jag skulle kunna sy om till babykläder.

Likadant där: lusten att sy blev större än behovet hos barnbarnet, men nu visste jag ju vad jag kunde göra av kläderna.

Fynd från en enda inköpsrunda: alla de här pikétröjorna i herrstorlekar kostade tillsammans 40 kronor. Mycket tyg att förvandla till barnkläder! Foto: Karin Louder Peterson

Den stora fördelen med att köpa begagnade kläder är just det att de har blivit använda och tvättade ett flertal gånger, så de som fortfarande ser bra ut är ju av god kvalitet.

Jag väljer helst stora herrkläder, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av dem. Glömmer aldrig en sweatshirt i storlek XXL där jag lyckades få ut hela två tröjor och ett par byxor. Lycka!

Det mesta jag köper är herrpikétröjor, men även annat kan gå ner i kassen. En långärmad dam-t-shirt blev till en liten klänning och ett par byxor, ett nattlinne i tunn trikå blev också till en liten sommarklänning, men det hör till undantagen.

En del plagg köper jag enbart för att kunna använda dem som kantband; då är det färg och tygkvalitet som avgör.

Pikétröja av känt märke. Foto: Karin Louder Peterson

Den ena barntröjan får knäppningen och ärmmuddarna. Foto: Karin Louder Peterson

Den andra får nederkanten och kompletteras med kantband och knappslå av ett annat tyg. Foto: Karin Louder Peterson

Av en pikétröja gör jag en farfarströja där jag använder den befintliga knäppningen.

Resten av tyget kan räcka till ett par byxor, ytterligare en liten tröja eller åtminstone till delar av en.

Jag köper också rätt mycket stuvar, till exempel färdiga stuvpaket på Tradera. En femtoncentimetersremsa kan räcka till ett par tröjärmar eller kantband.

En stor del av själva nöjet ligger i att fundera ut vad jag kan göra och hur det kan se trevligt ut. Roliga kantband och applikationer gör mycket för helhetsintrycket.

Jag använder så mycket som möjligt av ett plagg. Det går ofta att få ut något litet mer av det, ett par ärmar, ett byxben eller åtminstone kantremsor, sånt som kan kombineras med bitar från andra plagg. När jag inte ens kan få ut en kantremsa av det som finns kvar är det dags för soporna.

Den här tröjan har sitt ursprung i samma vuxenplagg som den allra översta och har fått vuxentröjans ärmkanter som ärmmuddar och vuxentröjans knappslå. Foto: Karin Louder Peterson

Det är enkelt att sy i trikå. Det är ett väldigt förlåtande material; det gör inget om det inte blir så exakt, det ser snyggt ut ändå.

Och det går fort att svänga ihop till exempel ett par små byxor. Tre sömmar, på med muddar och så är det klart. Går på max en halvtimme.

Det är detaljerna som tar tid. Att sy i en knappslå, till exempel. Det kämpar jag fortfarande med. Men förr eller senare lär jag nog få in snitsen på dem också.

Jag har en helt vanlig hushållsmaskin med elastisk söm och några dekorsömmar, och den har fungerat utmärkt till allt jag har behövt göra hittills.

De mönster jag använder är för det mesta gamla standardmönster. De går att variera i oändlighet, och det finns många gratismönster att skriva ut. De jag använder mest har jag klippt ut i två storlekar, 62 och 86 cl, och växlar mellan dem beroende på storleken på det plagg jag har klippt sönder.

Small Dream Factory hittar du en hel rad mönster i högermarginalen, och här finns ett enkelt basbyxmönster som går att göra ännu enklare genom att sätta mudd också i midjan.

Jag kantar såhär.

Jag stickar på kvällarna framför tv:n –- och i Grekland på semestern — och syr på helgerna, när jag kan ockupera köksbordet med symaskin och diverse attiraljer. I höst får jag ännu mera tid att sy, eftersom jag går ner i arbetstid och får lediga fredagar. Ser verkligen fram emot det.

***

Tusen tack, Karin! Nu tror jag att du har inspirerat många!

En bonusrekommendation: både Karin och jag är förtjusta i boken Baby Cool som innehåller ganska många mönster och idéer till hur man kan ta vara på kläder och tyg för att sy till barn. Den finns inte att köpa längre, så beställ den på biblioteket eller leta på Antikvariat.net eller Bokbörsen!