Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Virkning

Hurra för alla rekordvirkare!

Igår var det en stor dag för alla som har varit med och virkat till den svenska mormorsruterekordet — dagen när filten rullades ut, visades för allmänheten och mättes! Den stora händelsen ägde rum i Göteborg.

Här är Cecilia Haapasaari i havet av filtar. Hon tog över ledningen för rekordförsöket när den som hade tagit initiativet inte mäktade med det, och sedan dess har hon visat bilder, svarat på tusentals (jag överdriver inte) frågor, rest fram och tillbaka till olika platser där det virkas (jag träffade henne i Malmö i våras), lärt känna massor av nya vänner och själv virkat ihop massor av rutor till filtar.

Här är Maria Härfstrand, en annan av gruppens ledargestalter. Annie Pettersson som har lagt ut bilden på Facebook skriver: ”34272 timmar, 855 arbetsveckor eller 71 år skulle det ta för en person att göra denna filt. Tur Maria fick hjälp!”

Den här bilden tog Sofia Sia Rödebäck Strid, också en av virkarna, medan utrullningen fortfarande pågick.

Det förra rekordet var på 18000 rutor, så gruppen hade 19000 som mål. Men 34272 rutor blev det till slut!

Den här bilden visar Annie. Vilken tur att man inte längre behöver hyra en hel helikopter för att kunna dokumentera en sådan här händelse!

Såhär såg det ut på ett av de spontana mormorsrutecaféerna på Malmö Stadsbibliotek för några månader sedan.

Här kan man läsa om rekordet i GP.

Och här är gruppen i Västnytt.

Grattis och hurra för er, alla ni som har varit med och arbetat med det här! Och så underbart med alla som kommer att få värme av era filtar framöver!

Hexagonkoftan i repris på SVT

Vilken överraskning!

(Här bläddrar Lee Esselström i en av böckerna, och det som syns på bilden är en stickad kofta, inte den virkade Hexagonkoftan.)

Kerstin skrev igår kväll och berättade att hon hade sett Värma varandra och Värma en liten i SVT. Det var en repris av ett avsnitt ur ett finlandssvenskt ”mysprogram”, Strömsö, där Lee Esselström bläddrade i böckerna och gjorde en variant av den virkade Hexagonkoftan.

Här kan man se det på SVT Play!

Själv blev jag nästan lite tårögd av att se min körkollega Evas dotter Ester i den blå koftan och sedan min studiekamrat Karins dotter Stina i pannbandet. De är stora nu! Och Värma en liten har varit slut på förlaget i flera år.

Men ganska många av beskrivningarna i den boken finns faktiskt här på bloggen också, och här hittar man den beskrivning som Lee Esselström använde till sin lilla kofta.

Den beskrivning som finns med i boken finns också här — just nu tyvärr utan bilder.

 

Rutrekordscafé i Malmö

En onsdag för en och en halv vecka sedan var Cecilia Haapasaari i Malmö. Hon bor i Göteborg, och det är hon som leder arbetet med ett försök till ett nytt svenskt rekord i den ganska välutforskade tävlingsgrenen mormorsrutefiltar. Vad gör en sådan ledargestalt när hon är ute och reser? Jo, bjuder in till handarbetscafé såklart!

Ibland behöver det inte vara så svårt: Cecilia (i gråmelerad tröja) skrev i rekordförsökets Facebook-grupp att hon tänkte sätta sig på Malmö Stadsbiblioteks café hela eftermiddagen.

När jag skriver det här har gruppen 732 medlemmar, och några av dem samlades till stickcafé på ett annat ställe i Skåne för några veckor sedan och blev intervjuade av en av de skånska tidningarna — det verkar ha varit väldigt trevligt. Kanske var det delvis det som gjorde att det blev fullt runt långbordet ganska snabbt den här onsdagen?

Mormorsrutor är ju ett klassiskt sätt att ta vara på restgarner, men de flesta som börjar brukar upptäcka att de måste köpa en massa nytt garn för att kunna slutföra det de drömmer om. I alla fall om det är en filt eller ett överkast … Bland deltagarna på det här spontanrekordcaféet fanns det många lösningar på hur man sorterar sina restgarner, förvarar och fraktar garner, bygger fina färgkombinationer och letar efter nytt garn att komplettera med.

Cecilia berättar:

— Initiativet till rekordförsöket kommer inte från mig. Jag gick med i gruppen och märkte att det inte hände så mycket, så jag erbjöd mig att ta över en del av ansvaret.

Målet är ett svenskt rekord, och för det krävs det 19 000 rutor.

— Ett av villkoren som jag ställde när jag tog över var att filten ska tas isär och delas ut som barnfiltar och vuxenfiltar till hjälporganisationer när vi är klara, säger Cecilia. Jag vill inte att den ska bli liggande i något garage någonstans. Alla i gruppen har fått föreslå organisationer som de vill att vi ska hjälpa, och nu röstar vi. De tre som får flest röster kommer att få filtarna.

Materialen är blandade, och Cecilia är noga med att det ska få vara så. Alla ska kunna använda sina restgarner. På det här stickcaféet visade det sig att de flesta som kompletterar med nytt garn köper akryl. Rutorna ska vara femton gånger femton centimeter och vara klassiska mormorsrutor, men det finns ju många sätt att göra sådana.

— Min mamma lärde mig att virka mormorsrutor, och hon virkade dem utan luftmaskor, berättar en av deltagarna. Jag har alltid gjort likadant, så jag hoppas att det går bra.

Cecilia tittar och säger att rutan ser ut som de andra. Inget problem alltså.

— Vi är fem som virkar ihop rutorna till filtar, berättar hon. Jag tycker egentligen inte att det är så jätteroligt att virka ihop rutor, men det är roligt att vara klar med en filt!

Hon komponerar varje filt av rutor från många håll och virkar först alla ”sömmarna” på ena hållet och sedan alla på andra hållet — inte remsor, alltså — för att det ska bli så lite trådfästning som möjligt.

Deltagarna den här onsdagen har olika taktiker för att inte fastna i ett ändlöst trådfästande. Några av dem virkar in ändarna när de byter garn, någon fäster varje rutas ändar direkt och någon tar sig en trådfästarstund då och då.

En har en mamma som racervirkar och bidrar med hundratals rutor till rekordförsöket. Några av de andra har vänner som de samarbetar med, och Cecilia får med sig några påsar med rutor hem till Göteborg.

Ibland är det någon i Facebook-gruppen som känner sig föranledd att poängtera att det inte är frågan om någon tävling, utöver den mot de tidigare rekordhållarna — det är ju så lätt att bli entusiastisk och börja berätta mycket om siffror. Den som bara virkar en enda ruta har också varit med och bidragit till rekordet.

Någon undrar var Cecilia förvarar allt som kommer till henne.

— Vi bor ganska stort, så än så länge går det bra att ha det inne i lägenheten, säger hon. Rutor som jag ska virka ihop har jag på ett ställe, och färdiga filtar på ett annat. Lådor under sängen är bra! Men jag kanske måste börja använda förrådet snart.

Hon har hittat ett favoritgarn att virka ihop med: Järbos Soft Raggi, som innehåller bambu och som är väldigt mjukt och hållbart. Om någon vill förse henne med fler sådana nystan tackar hon inte nej.

När jag skriver det här har Cecilia registrerat drygt 4000 rutor, och det är 139 dagar kvar till det sista inlämningsdatum som gruppen har satt.

Cecilia och de andra hopvirkarna gör barnfiltar och vuxenfiltar än så länge, men i sommar är det dags att börja virka ihop dem till en enda stor filt.

— Jag har funderat en del på hur vi ska göra, säger Cecilia. Och det ska bli roligt att se vart alla deltagare vill att vi ska ge filtarna efteråt! Det är en viktig del av rekordet för mig — att allt vårt arbete får göra nytta någonstans.

Triangelstolpefilten

En ny och mycket enkel filtidé blir det idag!

På bloggen Delia Creates är det ganska mycket virkning, och Delia virkar mest till sig själv och tar glamorösa bilder av sig själv i sjalar och de där runda sjalarna som kallas cowls.

Jag ser spädbarnsfiltsidéer i nästan varenda bild …

Såhär kan man alltså göra:

Virka luftmaskor till filtens bredd (om du vill göra den tvärrandig) eller längd (om du vill göra ränderna på längden). Och så ytterligare två.

Triangelstolpen: 1 omsl, stick ner nålen i 2:a m från nålen räknat och dra igenom garnet (3 öglor på nålen nu), 1 omslag, stick ner nålen i nästa m och dra igenom garnet (5 öglor på nålen), 1 omslag, stick ner nålen i den 3:e m och dra igenom garnet (7 öglor på nålen), lägg garnet om nålen igen och dra denna ögla genom alla 7.

Sedan 2 lm och så triangelstolpen igen. Upprepa varvet ut. Vänd med 2 lm.

För att hamna rätt kan man tänka att varje triangelstolpe ska ha sin mittdel i förra varvets triangels mitt. Första delstolpen hamnar i maskan före, tredje i maskan efter. Eller också kan man förskjuta dem med flit.

(Jag gjorde som Delia och gjorde första varvet genom att virka första delstolpen i samma luftmaska som föregående grupps sista, men då ska man nog göra en extremt lös uppläggning.)

Är det någon som vill prova? Visa gärna hur det går!

(Och ja, jag visar filten fastän den inte är färdig. Kanske är det åtta centimeter jag har här. Min teori är att nu när jag har visat den måste jag göra klart den!)