Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Bunda Hospital i Tanzania

Fina fina mössor (och: varför behövs de?)

Så fina bilder dyker upp hela tiden nu!

Det ser ut som om Helene började med enfärgade och fortsatte med randiga, men det kan ju ha varit tvärtom.

Ingrid är klar med en klassisk, resårstickad mössa.

Klara har virkat två och börjat på en tredje.

Mona har stickat flera Easy Peasy Beanie och ett par resårstickade.

Ulrica använde en Baby Born-docka som modell för att se om prematurmössan var lagom stor.

Iréne har stickat efter Mainas beskrivning …

… och provat att variera den med resårstickning nertill också.

Min faster påminde mig häromdagen om att det kan vara svårt för människor i norra Europa att förstå varför det behövs stickade mössor till barn som föds i länderna nära ekvatorn. Så här kommer förklaringen igen:

Hypotermi är det medicinska begreppet för nedkylning. Det kan leda till annat, till exempel till lunginflammation.

Nyfödda, särskilt barn med låg födelsevikt och barn som har fötts för tidigt, har svårt att hålla kroppstemperaturen uppe, och precis som generationer av svenska skolbarn har lärt sig försvinner den mesta värmen ut genom huvudet när det är kallt. En mössa är alltså ett effektivt sätt att hjälpa ett litet barn att hålla värmen i hela kroppen.

Nätterna kan bli kalla även om dagarna är varma — och en dagstemperatur som vi skulle uppfatta som behaglig kan faktiskt också vara för sval för att en nyfödd ska klara sig opåverkad. Så mössorna behövs mycket på nätterna men också på dagarna.

När barnen har mössa kan de bli piggare och växa till sig snabbare än när mycket av den lilla energi de har går åt till att bara försöka hålla temperaturen uppe.

Och de barn som vårdas med kängurumetoden får ju sin mammas kroppsvärme också, men huvudet som sticker upp behöver fortfarande mössan.

Hoppas att det blev en vettig förklaring!

På medicinspråk kan man till exempel läsa det såhär:

”Hypotermi medför både högre morbiditet och mortalitet hos alla nyfödda oavsett födelsevikt och gestationsålder, [och] för tidigt födda är extra känsliga för hypotermi.”

Kängurumetoden räddar barn som föds för tidigt

Igår skrev Susanne en fråga på Facebook om de barn som föds för tidigt i Tanzania och hur det går för dem.

Jag har bett Marita att berätta om vården på sjukhuset i Bunda, och hon kan ju också berätta om Nkinga Hospital där hon har arbetat tidigare. Hoppas att du har tid att göra det snart, Marita!

Men idag har det kommit ett pressmeddelande från Karolinska Institutet om en studie av känguruvård för för tidigt födda. Den är så intressant, så jag klistrar helt enkelt in pressmeddelandet här nedanför!

***

Hud-mot-hudkontakt direkt efter födelsen förbättrar överlevnaden hos för tidigt födda

Kontinuerlig hud-mot-hudkontakt med start direkt efter födelsen, redan innan barnet stabiliserats, kan minska dödligheten med 25 procent hos nyfödda med mycket låg födelsevikt. Det visar en studie i låg- och medelinkomstländer som koordinerats av WHO på initiativ av forskare vid Karolinska Institutet och som nu publiceras i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine.

Kontinuerlig hud-mot-hudkontakt mellan barn och mor, eller ”Kangaroo Mother Care” (KMC), är ett av de mest effektiva sätten att förebygga spädbarnsdödlighet globalt sett. Den aktuella rekommendationen från Världshälsoorganisationen (WHO) är att hud-mot-hudkontakt ska påbörjas så snart ett lågviktigt barn är stabilt nog. För barn som väger under 2 kg vid födelsen tar det vanligtvis några dagar innan barnet bedöms vara kliniskt stabilt.

Mycket små och instabila barn

– Tanken att ge hud-mot-hudkontakt omedelbart efter födelsen till mycket små och instabila barn har tidigare mött starkt motstånd, men ungefär 75 procent av dödsfallen inträffar innan barnen bedömts uppnå tillräcklig stabilitet, säger Nils Bergman, läkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och en av initiativtagarna till studien.

Den nya studien, finansierad av Bill & Melinda Gates Foundation och ledd av WHO, har undersökt om hud-mot-hudkontakt med start omedelbart efter förlossningen, så kallad immediate KMC (iKMC), leder till ytterligare förbättrad överlevnad för barn med en födelsevikt på 1–1,8 kg i låg- och medelinkomstländer. Studien genomfördes vid fem universitetssjukhus i Ghana, Indien, Malawi, Nigeria och Tanzania, där dödligheten för dessa barn innan studiestart varierade mellan 20–30 procent.

För att erhålla ett så bra och likvärdigt utgångsläge på alla studieorter som möjligt innan studiestart, översåg KI-forskarna inköp av basal utrustning för att kunna mäta barnens syresättning och ge mekaniskt andningsstöd. Förstärkt med en kollega från Universitetssjukhuset i Stavanger i Norge, gavs dessutom utbildning i basal nyföddhetsvård och i säker hud-mot-hudkontakt för instabila barn. KI-gruppen ansvarade därefter för kvalitetssäkring av tillämpningen av dessa delar genom upprepade besök på de deltagande sjukhusen under studiens gång.

17 timmar hud-mot-hudkontakt per dag

I studien randomiserades 3 211 barn till att antingen få iKMC och fortsatt hud-mot-hudkontakt på nyföddhetsavdelningen, där även mödrarna fick sin medicinska vård, eller till standardvård (kontrollgrupp). Standardvård innebar att mödrar och barn vårdades på separata avdelningar och kom till nyföddhetsavdelningen endast vid barnens mattider. Så snart barnen blivit tillräckligt stabila flyttades mor och barn i båda grupperna till ordinarie KMC-avdelning. Under de första tre dygnen fick barnen i iKMC-gruppen i genomsnitt 17 timmar hud-mot-hudkontakt per dag jämfört med 1,5 timmar i kontrollgruppen.

Dödligheten under de första 28 dagarna var 12 procent i iKMC-gruppen jämfört med 15,7 procent i kontrollgruppen, en minskning med 25 procent. Dessutom var det signifikant färre barn i iKMC-gruppen som fick låg kroppstemperatur eller drabbades av bakteriell blodförgiftning.

– Huvudbudskapet är att lågviktiga nyfödda barn bör få hud-mot-hudkontakt direkt efter födelsen och därefter på en neonatal samvårdsavdelning, där de får gemensam vård med modern och helt slipper att separeras från varandra. Våra resultat tyder på att denna vårdmodell, som inte är resurskrävande i sig, skulle kunna få mycket betydande hälsoeffekter, säger Björn Westrup, överläkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och tillsammans med Nils Bergman initiativtagare till studien.

Kan rädda många liv

Forskarna bedömer att iKMC har potential att rädda livet på ytterligare 150 000 små nyfödda varje år.

– Att hålla mamman och det nyfödda barnet tillsammans från första början genom nollseparation kommer att revolutionera hur nyföddhetsvården bedrivs för barn som föds för tidigt eller med låg födelsevikt. Denna studie illustrerar att Kangaroo Mother Care har potential att rädda många fler liv om det startas omedelbart efter födelsen, ett resultat som är relevant för länder med alla olika inkomstnivåer, säger Dr Rajiv Bahl, forsknings- och utvecklingschef vid avdelningen för mödra- och nyföddhetshälsa på WHO som ledde studien.

WHO håller på att se över sina nuvarande rekommendationer om KMC, som publicerades 2015, mot bakgrund av nya forskningsresultat. WHO rekommenderar KMC för alla spädbarn, men den nya studien ger viktiga belägg för den livräddande betydelsen av omedelbar KMC för instabila barn som föds för tidigt.

Inga potentiella intressekonflikter med relevans för denna studie har rapporterats.

Publikation: “Immediate ‘Kangaroo Mother Care’ and Survival of Infants with Low Birth Weight”. Sugandha Arya, Helga Naburi, Kondwani Kawaza, Sam Newton, Chineme Henry Anyabolu, Nils Bergman, Suman P.N. Rao, Pratima Mittal, Evelyne Assenga, Luis Gadama, Roderick Larsen-Reindorf, Oluwafemi Kuti, Agnes Linnér, Sachiyo Yoshida, Nidhi Chopra, Matilda Ngarina, Ausbert Thoko Msusa, Adwoa Boakye-Yiadom, Bankole Peter Kuti, Barak Morgan, Nicole Minckas, Jyotsna Suri, Robert Moshiro, Vincent Samuel, Naana Wireko-Brobby, Siren Rettedal, Harsh Vardhan Jaiswal, M. Jeeva Sankar, Isaac Nyanor, Hiresh Tiwary, Pratima Anand, Alexander Ansah Manu, Kashika Nagpal, Daniel Ansong, Isha Saini, Kailash C. Aggarwal, Nitya Wadhwa, Rajiv Bahl, Björn Westrup, Ebunoluwa Aderonke Adejuyigbe, Gyikua Plange-Rhule, Queen Dube, Harish Chellani, Augustine Massawe. The New England Journal of Medicine (NEJM), online 26 maj 2021, doi: 10.1056/NEJMoa2026486.

Systerstudie i höginkomstländer
Wibke Jonas på Karolinska Institutet leder en parallell studie – Immediate Parent Infant Skin-To-Skin Study (IPISTOSS) – med samma intervention men under resursstarka förhållanden på Karolinska Universitetssjukhuset och Stavangers Universitetssjukhus. Där studeras underliggande mekanismer, mor-barn-samspel och iKMC:s eventuella betydelse för barnens mognad och långsiktiga utveckling. Huvudfinansiärer är Laerdal Foundation, Baby Björn, Vetenskapsrådet, Kempe Carlgrenska fonden, Region Stockholm, Lilla Barnets Fond och Karolinska Institutet.

***

Visst är det intressant?

Fler fina

”Det blev över 17 000 förra året!” skriver Margareta och syftar på den mössinsamling som Läkarmissionen och dess magasin Svenska Journalen hade då. Jag tror att den som kom med idén där fortfarande är tagen av det resultatet!

I år är det ingen tidning som är med i insamlingsarbetet (om man inte räknar Hemmets Journal, som jag bloggar åt, men det jag skriver hamnar bara här på bloggen). Inbjudan att vara med har spridits på ett helt fantastiskt sätt ändå — tack alla ni som har hjälpt till med det!

Här är de mössor jag har fått syn på sedan förra visningsomgången:

Annica har stickat sex enfärgade och två randiga.

Camilla kom upp i 61 (!!!) förra sommaren och har redan virkat tjugo till årets insamling.

Christina har stickat fyra och virkat en.

Och Jennie har stickat en Easy Peasy Beanie och provat att virka en motsvarande, i ett slags vertikal ribbvirkning som blir mer elastisk än om man virkar runt. Jag ska också prova!

Restgarnsförrådet håller på att gå åt (eller kanske naggas det bara i kanten?) hos Lena som redan har stickat så många att det är svårt att räkna dem.

Bara på de här bilderna är det mer än 50 mössor. Redan i och med den första omgången när de används kommer 50 barn att kunna börja sina liv med mycket mindre risk för hypotermi och istället kunna växa och bli starkare tack vare er, och om mössorna går i arv (det tror jag) blir det bli många fler. Ni är fantastiska!

Mainas fina mössa

Förra veckan började Bunda-insamlingen (kan vi kalla den så?), och nästan direkt visade Maina fyra vackra mössor som hon hade stickat och tänkte bidra med.

Jag frågade henne om hon ville bjuda på beskrivningen, och hon svarade genast ja, så här kommer den!

***

Mainas fina mössa

Garnet jag stickat i är Drops Merino Extra fine 100% ull, superwashbehandlat. Kanten och blomman är virkade i tunnare garn och med virknål nummer 2.

Omkretsen på mössan är 37 cm. Intagningarna börjar vid 10 cm, och mössan är 15 cm hög när den är klar.

På strumpstickor nummer 3½ har jag lagt upp 60 maskor som jag har stickat i 15 varv mosstickning.

Så har jag bytt till stickor nummer 4 och stickat 24 varv slätstickning.

Sedan minskningar enligt följande:

Ta ihop maska 9&10 sex ggr varvet runt.

Sticka ett varv utan minskningar.

Fortsätt ihoptagningarna med ett varv slätstickning emellan: ta ihop maska 8&9 ett varv runt, sticka ett varv utan minskningar, ta ihop 7&8 ett varv runt, sticka ett varv utan minskningar, fortsätt på samma sätt med 6&7, 5&6 och 4&5.

Nu är det 24 m kvar.

Sticka ett varv slätstickning och ta ihop 2&2=12 m kvar.

Dra tråden igenom de sista 12 maskorna.

Byt till det tunnare garnet och virka kanten såhär: börja med 1 fastmaska, 3 luftmaskor, 1 fastmaska i 1:a luftmaskan, 1 fastmaska i kanten, upprepa varvet ut.

Blomman virkar jag i samma garn som kanten: 5 luftmaskor, ta ihop till en ring och virka 10 fastmaskor i ringen. varv 2: 2 st fastmaskor i varje fastmaska varv 3: 1 fastmaska + 1 luftmaska i varje fastmaska varvet ut. Avsluta med ett likadant varv som du gjorde runt kanten på mössan.

Sy fast blomman på mössan och fäst alla trådar.

Sedan jag frågade Maina om beskrivningen har det hunnit bli ett par mössor till!

***

Tack så jättemycket, Maina! Hoppas att det blir många blommössor till Bunda!

Hur stor är en liten mössa?

Det är många som frågar om storlekar på de mössor som ska till Bunda i Tanzania nu i sommar.

Jag brukar hänvisa till den här tabellen:

Den här hämtad från den här webbplatsen.

Men som ni ser är det en storlek för barn från prematur och upp till en månad.

Och alla ni som har sett bilden av de nyfödda trillingarna har säkert tänkt på att nyfödda kan vara så olika stora …

De som är riktigt små behöver mössorna minst lika mycket som de som är normalstora, så mindre mössor behövs också.

Fler fina mössor

Det är nästan som om stickorna och restgarnerna har längtat efter ett uppdrag!

Här kommer bilder som dök upp på min datorskärm igår:

Ingegärd har stickat både flera Easy Peasy Beanie och en vanlig resårstickad mössa.

Ing-Marie är färdig med flera och fortsätter.

Klara har hittat på ett mönster som skulle bli fin i en enda färg men som ju blir ännu finare i flera — eller hur?

Eva-Lill stickade sin första direkt, och jag tror att hon fortsätter.

Och Sussi som stickade flera Easy Peasy Beanie-mössor först har växlat över till en annan modell nu och passar på att använda restgarner.

Heja er allihop!